Jag kommer hem

Påväg till jobbet så går jag förbi den här stranden.

Jag känner mig lycklig idag och förväntansfull. Jag kommer hem! 1 månad så ses vi=)

Det gör ont att ramla

Jag har ramlat med cykeln idag. Jag satt kvar i ett par minuter och tyckte synd om mig själv. Det kom en tant med högklackade skor och hon lossades som om hon inte såg mig. Så jag stälde mig upp och lossades till slut att ingenting hänt. Lite blod från armbåge och knä är väl ingenting...

Lugna favoriter

Jag blir ju genast så deppig om kvällen.

Just nu: Sitter på kontoret. Kl. är 21. 35, jag lyssnar på lugna favoriter.

Att hitta den "rätta", går det?

Jag läser på DN om att hitta "den rätta"

I dag betraktas man som lite underlig om man sitter och väntar på den rätta. Som en som inte är relationskompetent. Det finns inte en som är rätt, säger man, utan många. Den rätta kan till och med skapas efter hand. Blir man ensam har man haft för höga eller för knäppa krav.

Jag funderar på hur det känns att hitta den rätta. Träffa någon och bara veta att, ja då ska jag leva med den här personen i resten av mitt liv. Jag tror ju inte på att man ser någon och blir kär. Men jag funderar på känslan, när man har bestämt sig.

Jag funderar på oss människor, vi som aldrig är nöjda. Som alltid tror att vi kan hitta någonting bättre. Tänker man efter ett ja, vi nöjer oss med den här personen, det blir ju inte bättre. Eller blir man blixt kär och vill absolut inte vara med någon annan... hmmm..

Att våga stå för sina åsikter borde väl alla göra. Jag vill hitta kärleken, jag vill vara lycklig tillsammans med någon annan. Men vem sitter hemma och väntar på att killen knackar på dörren. Älska livet, det är nog vägen till ett lyckligt liv.

Tungt hjärta

Jag har märkt att när allting inte är bra i mitt liv, så känns mitt hjärta väldigt tungt. Det är som min vänstra sida hänger neråt, för att hjärtat är så tungt. Som en stor klump, en stor svart sten som trycker och när jag känner efter så känna det väldigt tungt.

När blev ordet pinka något någon använder?!?!

Första dagen i Florida, min härliga koller ska gå på toaletten och säger: ”Jag måste pinka.” Jag börjar skratta, oj vad jag skrattade. Påpekade för henne at pinka är ingenting man säger. Men det tycker min kollega Maria. Hon måste nämligen säga vad hon ska göra. Varför inte bara enkelt säga att jag måste gå på toaletten, men nej. Maria tycker att kissa låter töntigt och därför säger hon pinka.

Inte nog med att vi har en person som säger pinka. Vi har ju kollegor som kommer från Danmark och Finland som kan svenska. Nu tror det att pinka är ett coolt ord… hahahah. Så nu ska alla pinka på det här kontoret. Tänk det med ett finlandssvenskt uttal också.

Jag skrattar fortfarande.

blickar och tårar

Nu har jag tagit beslutet. Jag är en jävel på att vela, men nu vet jag. Idag på jobbet så visste jag.

Typiskt mig, sitter på kontoret och fäller några tårar(jag måste påpeka att jag gråter väldigt sällan). Jag kan ta det mesta och kritik är ingenting jag börjar gråta av. Idag gjorde jag det! Och jag fick kommentaren, "Tycker du verkligen att det här är någonting att gråta för." På det fick jag också en elak och hård blick. Det var då jag visste. Nu ska jag gå vidare.

kraks...

...jag mar illa mest hela tiden. Jag har haft feber och magsjuka och nu verkar det inte avta, har iof bara gatt 3 dagar men ar matt och orkar som inget, som en trasa. Elham slapade med mig till internetcafeet for trodde jag skulle fa psykbryt pa vaggarna hemma som bara narmar sig... sakta..sakta

Mar mest illa hela tiden, jag har svart att ata, at mest vattenmelon forsta dagarna men nu har jag som blivit acklad av det ocksa...blaa, det kanske gar over.

Har pa internetcafet jobbar jattegulliga killar och den kottfarspirog de bjod pa ar den forsta som inte fatt mig att vilja kraklas. Mamma och pojkvans samtal lyser med sin franvaro. Pojkvan kanske for att jag snast av honom tva kvallar i rad nar han ringt nar jag sovit. Men halla! Vem ringer klockan 10 nar man vet att nagon ar sjuk?

Mamma vet jag inte vart hon tagit vagen, tank om jag lag och avled i nagon tropisk sjukdom just nu, eller inte. Har fatt munsar ocksa. Det kanns ju lagom frascht, kanner mig helt enkelt pa topp. Ar less pa Gambia, vill hem nu, bort fran alla beachbums. Till och med kokosnot kanner jag mig acklad av.

röd färg

Jag älskar röda detaljer. Röda läppar på fest eller röda naglar. Idag på mixmegapol så de att fägen röd är lågkonjukturens färg.

Undra vad detta säger om mig?!!

tankar...

Jag skulle kunna betala ganska mycket för att få en kväll med mina vänner. Tänk, sluta kl. 17.00 och sen ha en härlig middag med mina närmsta vänner. Tjata oviktiga saker som egentligen inte är viktiga saker men som betyder mycket för min själ.

Jag känner hur jag skulle sitta på den där middagen och aldrig vilja att kvällen skulle ta slut. När det skulle vara dags att dra sig hemmåt, så skulle jag tjata som ett litet barn, ”en liten stund till, bara några sekunder… SNÄLLA!!!! ”

Sen skulle alla vara tillbaka i sina vanliga liv och jag vet att jag skulle sakna ännu mer.

så var det 14 timmars dagar igen

Det har blivit så igen, kontoret har blivit mitt hem. Jag har en filt med mig, för AC: är på och jag fryser. Jag har en halsduk runt halsen och kaffekopp i handen. En hantverkare kommer in tidigt på morgonen och hjälper med lite småsaker, samma kille kommer tillbaka igen på kvällen och jag sitter fortfarande där med min filt, kaffekopp och halsduk. Han undrar om jag aldrig går hem. Typ inte är svaret.

Men när klockan börjar bli tio på kvällen så brukar jag dra mig hemmåt, för då lockar täcker jag köpte från IKEA för mycket. Tar en dusch, kanske en smörgås eller ett äpple. Växlar några ord med min roomie om dagen som gått och sen sova.

07.00 ringer klockan igen, och så börjar dagen.


E, hur har du det?

SMS

Äntligen vågade jag berätta...


J: Det var lite för länge sedan jag
tyckte att det jag gör är kul på riktigt

M: Jag då är det dags att hitta nya utmaningar

Obama vs McCain

Ingen har väl kunnat missa att det är val idag i USA. Det är galet. Lite tråkigt dock att jag inte hinner se mer av det, just nu är det mycket jobba och lite fritid.

McCain eller Obama, det är frågan. Jag vet i alla fall vem jag skulle rösta på om jag hade den möjligheten. Man behöver ju bara se på hur dom två ser ut för att ha svaret.



Folk står längs vägen och håller upp skyltar, vissa ställen är det Obama skyltar och andra McCain. När de som hejar på Obama åker förbi Obama skyltarna tutar de med bilen och likaså med McCain. Lite gulligt tycker jag. Dock tyckte mina öron inte att det var super gulligt när det körde förbi en brandbil och tutade å en Obama skylt precis brevid mig. Det var ganska högt ljud, ja.

Köra vilse

Än en gång körde vi vilse i Florda

Jag: hmmm.... är det bara jag som tycker att det känns lite läskigt?!?
Maria: nej, det här är värsta ghettot ju!
Jag: Är bildörrarna låsta?
Maria: Stella, vi är i USA, dom låser sig automatiskt.
Jag: Någoning kan amerikanarna i alla fall.

laget

ar bra. Trivs battre och battre men kanske ocksa for att slutet inte kanns alltfor langt borta. Vi ska ga och halsa pa en av pappas narmsta vanner ikvall och imorgon ska vi till Stadion for att se Yussun N'Dour eller hur f-n man nu stavar det.

Ar glad att Elham ar med. Har inte sa mycket sorg men ryggproblem. Det kanske ar sorg under tackmantel?

Stranderna ar underbara och frukterna frascha och Gambianerna alldeles for efterhagnsa men jag och Elham kampar for att kunna rora oss sa sjalvstandigt som mojligt.

Puss

Det finns en sten i min mage. Det gör ganska ont.

Jag köpte en bok på nätet, en bok man kan lyssna på. Den heter Munken som sålde sin ferrari. När jag hörde om boken första gången så tycke jag att det lät skit töntigt. Bestämde mig för att inte läsa boken. Sen sa en god vän till mig att hon köpt boken och hon tyckte att den var värd att läsa. Hon tyckte att jag skulle läsa den och rycka upp mig. Jag håller ju självklart med henne, jag är ju så jävla deppig just nu och skulle vilja vara glad och skratta.

Jag laddade ner boken. Lyssnade på den. Det var olika bra grejjer, en sak till exempel var att om man gör någonting i 21 dagar så blir det en vana. Jag bestämde mig självklart för att testa, men har redan misslyckats. En annan sak var att 95% av våra tankar vi har idag hade vi också igår. Jag kan nog säga att jag har exakt samma tankar idag som igår, som om jag har tryckt på repeat. Det känns som att slösa på mitt liv. Varför vill jag göra det?!

En annan sak jag kommit på är att jag är väldigt konflikträdd. Jag har hela dagen funderat på hurjag ska säga en sak till en kollega. Nu är det kväll och jag har fortfarande inte vågat… Jag skiter nog i det. Håller det inom mig som en ballong och sen spricker jag sen, men det får jag ta då.

E, hur har du det?

Det finns ingenting som är rätt eller fel..

bara olika vägar att gå. Hur kan det då vara så förbaskat svårt att fatta beslut. Vad jag än väljer så väljer jag ju inte fel, men vad är bäst?! Vad gör mig lyckligast? Vilket beslut kommer jag att ångra om jag inte gör det?

Natten är här igen, vilket för mig har börjat symbolisera frustration, tankar, nedstämdhet och lite ångest. Det är nog bäst att jag hoppar i säng, sover bort allt det här. Imorgon är det en ny dag. En glad dag.

Lycka, vart är du? Vilken är min väg att gå...

If I could fly, I would fly to you..

Måndag, jag sitter på kontoret och fryser. Det är varmt ute, men otroligt kallt inne. Lite som jag känner mig. Kall och uttråkad inom mig men skrattar och försöker njuta av livet.

Igår var vi och shoppade, härligt. Först vaknade jag vid 10.00, njöt av att vara ledig. Mejlade lite, Maria kom och hämtade mig. Shoppade, kom hem och kollade på fil. Sov.

En fredag kväll hemma ensam och ångesten kryper fram

Under de senaste ett och ett halvt år har jag inte känt dagar. Det har bara funnits dagar, ingen skillnad på måndag eller Lördag. Igår kände jag skillanden. Jag har länge haft väldigt svårt att vara ensam en fredag kväll, det är ångest för mig.

Sitta hemma, titta på tv, internet, en bok, "mysa". Jag ser absolut ingenting mysigt i att sitta ensam hemma en fredag kväll. Jag känner mig som världens ensammaste människa. Helgen är ju till för att umgås med vänner och göra saker som man vill.

Så nu är ångesten borta, igen. Jag har ganska ofta ångest har jag märkt. Men i alla fall. Jag sitter på kontoret själv. Tomt. Lyssnar på Mix megapol. Jag är i Florida.

Ikväll ska jag göra någonting roligt! Jag ska njuta av livet.

Ni lever i min framtid...

De är fredag. Kl. är 19.00 här, hemma är den 01.00. Undra vad den är i Gambia? Jag försöker att inte släppa iväg tankarna till mitt underbara Stockholm, men det blir just bara ett försök. Jag kan inte undvika att tänka vad ni har för er där hemma. Jag vet att en av mina bästa vänner har bjudit med en kille på afterwork med några gemensamma vänner, spännande.

Det känns tungt. i kroppen. Jag vet inte varför, och jag vågar inte gräva. Så jag fortsätter, jag tar mina steg framåt. Lyssna inte, gräv inte, säger jag till mig själv.

Jag älskar livet, jag kommer bara inte ihåg när senast.

Inte visste jag att saknaden av hösten kunde vara så stark

Hitta dessa fina bilder på internet. Jag älskar hösten. Fina vackra löv och luften som är så frisk. Själv tittar jag ut genom fönstret och ser solen, det är också vackert fast på ett annat sätt. Hösten passar nog mer mitt sinne för tillfället.

visste du att...

människan tänker 95% samma tankar som dagen innan.



vilket slöseri

snart somnar jag, din röst var varm och fin

jag ringde och han svarade. Det värmde att få höra rösten och bli säker, säker på att jag inte gjort bort mig. Att jag kanske har rätt i alla fall.

Löven faller inte här. Men det är kallt, AC. Jag dricker varm te, jag läser en bok och jag myser.

Röda muggar och röda naglar

Det knyter sig i magen när jag ringer och jag önskar att du kommer att svara. Avstängd. Fan fan fan. Det knyter sig hårdare för jag vågade ju, jag la min stolthet åt sidan och vågade. Undra om han kan se att det var jag. Hoppas inte. Lättnaden ersätter knutarna i magen, vad skulle jag ha sagt om han svarat.

Ikväll blir det röda naglar. Det gör mig alltid så glad.

Att hjärtat kan vara så tungt, finns kärleken.

Lugnet det ligger liksom här och flyter. Ingen stress, ingen panik. Hjärtat känns tungt, och livet är så lättsamt just nu. Hur går det ihop.. Minuter efter minuter, jag läser min bok, jag lär mig mina nya arbetsuppgifter och allting rullar, det känns som jag inte är med. Som om allting rullar utan att jag hänger med. Jag kollar min privata mejl och Emma har mejlat mig. Känns tungt att läsa. Inte för att det är jobbigt att läsa, väldigt fina och kloka ord.

hmmm....

Det här tänker jag på just nu...

Just nu skulle jag vilja njuta av lite champagne

Om jag just nu i detta ögonblick skulle kunna göra vad jag ville så skulle jag samla mina goda vänner och dricka lite champagne och älska livet.

Livet springer fortare och fortare, det gäller att ta tag i det och leva det

Bilar fram och tillbaka, det är det jag ser från mitt kontor. Man ser aldrig människor promenera i det här landet, bara en massa bilar. Fina bilar, sådana som många bara drömmer om där hemma i Sverige.

Lugn. Jag har ett lugn i mig som bara ligger stilla. Tankarna virvlar och jag undrar vart jag är i mitt huvud. Allt är nästan som om det är borta. Kanske flyger det...

Vänner

För vissa människor är vänner mindre viktigt än för andra. För mig är det viktigt med vänner. Jag vill ha människor runt omkring mig som jag tycker är härliga och underbara. Förr hade jag ofta känslan om att vissa personer är helt fantastiska. Och jag har blivit så himla glad för att just jag får spendera tid med den här fantastiska människan. Den senaste tiden har jag gått runt och tyckt att alla är puckade och dumma i huvudet. Verkligen.

Min tanke är ju nu, hur underbar har jag varit under den tiden.. haha. Jag vet.

Jag fick ett härligt mejl av en god vän Line, hon är verkligen fantastisk. Och jag läste hennes mejl, och jag kände den där känslan igen. Underbar vän.

I have only been to UK, never to Europe.

Amerikaner. Mer exakt en hotellchef på ett fint hotell.

Nu är det precis en vecka sedan jag landade i Florida. Vi har hunnit med massor och också jobbar en hel del. Massor med nytt och det är verkligen kul att lära sig nya saker. Samtidigt väldigt frustrerande, jag vill ju kunna allting nu!

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra ordning mig. Jag och min fina kollega Maria tänkte ta en drink på ett martini ställe här i stan. VI har fiskat lite, det är där alla båtägare hänge. Jag har aldrig sätt sådana båtar som det finns här!!!

Va? Har JAG haft ångest?!?

Florida

Jag har nu varit i Fort Lauderdale några dagara och trivs. Jag bor grymt fint, delar en fantastisk bil, Pontiac tillsammans med min kollega OCH vi har trådlöst i vårat hus. Det känns som jag lever ett lyxliv efter ett och ett halvtår i halvtaskiga lägenheter. Jag har inte haft en TV på ett och ett halvt år, nu har jag TV med 200 kanaler och en DVD spelare... undra hur det ska gå.

Jag har ju aldrig varit i detta stora land och allting facinerar mig. Handla på supermarketen var bara det en upplevelse. 80% av allting som säljs är bara en massa skit. Så typ 20% som finns i butiken är vanliga råvaror.

När vi landade i atlanta så skulle vi gå igenom tullen. Vi hade flygit i över 10 timmar och kände mig inte direkt fräsch, så står jag och Maria i kö och tullsnubben börjar titta på mig lite då och då, shit vad nervör jag blev. Jag trodde inte att jag skulle få komma in i landet. Sen var det min tur att gå fram till killen. Jag hälsade artigt och försökte se trevlig ut. Han började fråga mig en massa frågor... sen kom det "are you married? -NO Do you have children? -NO, ooh, then you are availebal. You know you are very beatiful". Fick panik, gav honom ett litet leende och sen fick jag gå. Jag som trodde att jag skulle bli tagen.

Jag skäms..

Jag tänker på mitt enorma problem. Jag ska åka till Florida och jag vill inte det. När jag tänker på det så skäms jag. De flesta jag pratar med tycker att det här är värsta chansen och ditt och datt. Jag känner inte så men jag låtssas, för jag fick ju inte Teneriffa. Men det hade varit så mycket lättare då, för då hade jag kunnat komma hem. Då hade jag inte haft ångest för valet hade varit enkelt.

Men jag tänker på vad någon Buddhist har sagt, kanske var det boken som Dalai Lama skrev. Kan man inte göra någonting åt saken så är det ju onödigt att älta om det. Så jag ska nog börja acceptera. Tänka på alla billiga kläder jag kommer få köpa och vad jag kan skriva i mitt CV efter denna säsong.

Jaja, jag vet, jag har inga problem.

Killar, livet, skratt, vin...

Jag tänker. Min kära mor tycker att jag tänker för mycket, hon kallar mig för en tänkare och att det är jobbigt att vara en tänkare. För allt jag ska göra och gör måste analyseras och ältas. Älta är nog det viktigaste av allt. Jag önskar att det inte skulle vara så, men det är så.

Jag tänker på någonting Emma sa till mig senast jag träffade henne. Både jag och Emma har jobbat på det här med att älska mig själv och tycka om mig själv. Oftast på olika håll. Först var Emma i Umeå och jag i Stockholm. Nu är Emma i Stockholm/Gambia och jag snart i Florida. Men vi träffas med jämna mellanrum och det är så enkelt. Ni vet, hon är en sådan person som förstår mig, hon vet vad saker och ting egentligen handlar om innerst inne.

Till saken... vi promenerade på birgerjarlsgatan och pratade. Vi pratade om affirmationer. Hur vi försökt säga till oss själva att jag älskar mig själv. Jag har haft en lapp på spegeln i toaletten "Jag är underbar". På nått sätt har det alltid handlat om att överrösta den där rösten som inte tror på mig, som kanske inte alltid är så snäll mot mig. Som kanske inte alltid vill att jag ska lyckas. MEN, det är inte de det handlar om. Det handlar ju så klart om att lära känna den rösten också. Tack Emma för den aha-upplevelsen!

Jag tycker faktiskt synd om mig själv för tillfället. Jag hatar att göra det. Men jag gör det. Jag biter ihop, jag låtsas att allting är bra, det är ganska få som egentligen vet om att allting inte är bra. Men sen lever jag ju också reseledarlivet... Ni vet väl att en reseledare alltid är positiv och glad. I reseledarlivet har man inte en dålig dag. Så jag låtsas i den här världen.

På fredag är det säsongsavslutningsfest. Jag funderar på bjuda dit en kille som heter Will. Jag tänker på varför jag skulle göra det. Jag har inte sätt honom på hela säsongen och jag vet att han vill träffa mig. Men så kom jag på att anledningen till varför jag skulle vilja att han kom. Jag behöver bekräftelse. Jag tänker på han i Stockholm. Han vill komma och hälsa på mig men jag litar inte riktigt på honom. Då som försvar tänker jag att om jag har Will så mår jag bättre... hmm...

nä, nu ska jag hem och sova...

God natt

Angesten, finns har igen... kanske starkare an nagonsin

Imorse var det dags for mig igen att lamna alskade Stockholm. Jag kom hem vid tolv igar natt, jag hade inte packat mina saker men jag sket i idet. Jag var lite halv full och jag hade ingen lust... jag ville bara grata sa jag bestamde mig for att packa pa morgonen istallet.

Kl. 04.00 vackte mobilen mig, det var dags att ga upp, fixa till mig och packa mina saker. Min kara mor forsokte prata med mig men jag ville bara grata sa jag svarade henne inte. Jag tryckte ner alla saker jag kommer att behava de tva kommande veckorna och ringde taxin. Jag motte upp min chef pa centralen och sa inte manga ord. Vi satt dar och jag ville bara grata. Hon babblade pa som vanligt men jag kunde inte. Jag kan ju inte riktigt beratta for henne hur jag kanner heller, det ar liksom inte riktigt okej. Sa jag holl ihop. Jag tankte pa Emma, att du tycker att jag ska saga upp mig. Jag tanker pa alla dom som sager: "Det ar bara ett halvar, hall ihop". Vad ar det for javla grej att saga! Varfor ska man halla ihop i 6 manader... Det ar 6 manader av ens liv!!! Det ar verkligen sa, manniskor lever som om det har tusen liv.

Efter ett tag insag jag att jag maste vara lite glad, sa jag blev fejk glad sa att min chef inte ska tycka att jag ar jobbig. Sa jag log och pratade om intressanta saker sa som smink och parfymer pa tax freen. Valdigt inspirerande, om ni forstar vad jag menar.

Kopte bocker pa pocket shop, 500 kr kostade det. Jag tankte att det ar lika bra att bunkra upp sa att jag har nagonting att gora nar jag inte jobbar. Sa att jag kan fly in i bockernas varld nar jag inte orkar angest. Jag tanker pa mitt i-lands problem, jag vill inte aka till Florida. Alla som jag pratar med ar sa avundsjuka, sa jag ler lite och sager att jag ar sa fantastiskt glad for den har mojligheten.

Angest Angest Angest

Pappa dog..

...ja tänk att min pappa dog nästan exakt tre månader sedan när jag var på semester med min kille och hans familj. Minns fortfarande ögonblicken innan och efter jag fick reda på det. Hur jag stod uppe på färjans högsta däck för att få en liten stund för mig själv och tittade mot Tyskland. Jag hade på mig min gröna kjol och håret blåste åt alla håll, det blåste så hårt att jag gjorde en oavsiktlig Marilyn Monroe ett tag. Killen kom för att se vart jag tagit vägen och sen gick vi ner och satter oss där det blåste lite mindre.

Solen sken kallt och hårt och så ringde hans mobiltelefon, "konstigt, mamma?" tänkte jag när han räckte över luren och sen var det slut på min pappas liv. Just då tog det slut i min värld fast det skett tidigt på morgonen när vi packade inför resan.

Nu är jag mer än någonsin en jävla gegga av känslor. Sen han dog har saker kommit fram som gjort mig så otroligt besviken att jag bara kipar efter andan. Mitt hjärta känns som att det runnit ut i ett enda stort klet. Det har funnits så lite vackert i den här sorgen just nu, men när verkligen släpper fram den känns det alltid lite mer som att jag är här. Igår grätjag som ett barn och inte ens mamma kunde trösta.

Idag är mina ögon svullna trots isbandage. Ser mest ut som att jag sovit riktigt riktigt dåligt och det ifrågasätter väl aldrig de konsulter på byrån jag jobbar på.

"Vi kan inte göra storverk bara små gärningar med stor kärlek"

-moder Theresa-

"Inget medvetande föds utan smärta" (Jung)

Hjärtat har låst sig!

Det känns som om jag har en stor lång kedja runt hjärtat. Hela andra halvan av kroppen känns tung och jag har till och med lite tungt att andas. Jag vet ju självklart att allt detta bara är mina känslor, men det känns så här nu.

Jag känner så starkt för att komma hem till Stockholm. Jag vill åka dit nu. Aldrig mer komma tillbaka. Känslan kändes verkligen väldigt främmande men efter tänkt lite kom jag på att jag faktiskt känt såhär förut. I slutet av Thailand så ville jag bara åka hem och inte till Kreta. Sen kom jag till Kreta och allting kändes bra. Så jag kör på den stilen nu med. Jag låtssas som om jag har de bra och jag trivs så går nog tiden.

Men jag ska få komma hem några dagar på kurs. Det ser jag verkligen fram emot. Jag vill ju också ha semester men det gick inte. Det är det som också gör att jag har ont och känner mig fast och bunden.

Jag funderar på när jag ska få ha kul

Jag älskar att ha kul och skratta. Jag älskar också att sitta och snacka i timmar om saker som hur jag som människa påvärkas av andra saker och ofta just relationer. Jag älskar att sitta och grubbla om vad det är för fel på mig.

Jag hade en härligt samtal med Emma idag. Jag måste säga att jag älskar verkligen henne. Hon är typ den tredje personen jag någonsin sagt att jag älskar. Att älska är stort. Och när jag säger det till henne eller när jag tänker på det så blir jag inte rädd. Hon är där, hon försvinner inte. ..

I alla fall, vårat samtal vi hade idag. Hon skrattade åt mig och sa att när vi träffades så hade jag inga problem. Allting var bra, jag tyckte att det var jobbigt om någon kille inte hörde av sig som lovat och det var verkligen mina största problem. Sen började jag gräva lite mer i mig själv och plötsligt så har jag tusen problem. Konstigt hur det blir sådär.

Måste dock påpeka att om en kille inte hör av sig som lovat så tycker jag idag inte att det är speciellt jobbigt. Klart det kan kännas tråkigt och så vidare, men det är ingenting jag får ont i magen av.

Fast vad vet jag egentligen. Jag har inte varit på en dejt på ett och ett halvt år. Jag har inte varit kär i en kille sen jag lämnade Stockholm.

Nu efter att jag varit hemma en hel del så har jag bestämt mig. Jag ska komma hem efter min vistelse i florida. Det är liksom dags för det. Jag vill hem till mina vänner som är mina riktiga vänner. Jag vill skratta tillsammans med dem och inte med en massa låtsaskompisar som det känns som jag har nu. Just nu hoppas jag på att jag ska få lite extra semester. Ska hem på kurs och vill så himla gärna träffa Emma och så vill jag jätte gärna träffa Patrik. Det vore toppen!

Sturecompagniets uteservering

Jag och en väninna til mig var ute och drack ett vin på den härliga restaurangen rött på rörstrandsgatan. När vi hade hade druckit ett par vin där gick vi hem till henne för att fräscha till oss och sedan gå vidare. Vi gick en sväng till Rival, Ekens, Berns... på alla ställen var alla super trevliga. (Måste också påpeka att jag gick runt i city shorts och skjorta med lacoste skor.) Vilket jag kan lova inte kändes så rätt hela kvällen. MEN, när vi gick till sturecompagniets uteservering som kallas "urecompagniet" så fick vi den värsta servicen jag fått på länge. Eftersom jag själv jobbar med service och då service p en väldigt hög nivå så blev jag lite upprörd. (De har blivit så på senar tiden när jag på riktigt vet vad det är)

Dålig service är det värsta jag vet. Översittarstil eller att inte har lusten att ta reda på vad en kund vill är de värsta jag vet. Hitta ett annat jobb har jag lust att säga till alla dem som inte har lust att ge bra service. Bra service är inte att ge de kunderna förväntar sig utan de lilla extra som kunderna inte förväntar sig. I alla lägen. Men måste påpeka att de verkigen är någontng de missat på "utecompaniet" Otroligt tråkigt då jag allid sagt till alla att jag druckit min bästa mojito där. Men det är nog slut med det.

Servicen på "utecompagniet" suger. För mig är just otroligt viktigt för att de ska ges i serviceyrken, annars kan man åka hem och sova och skita i det och hitta ett annat jobb.

jag käner ju att jag inte har någonting att tillägga när jag vet att inte du Emma är här och läser denna blog. Så nu tar jag mig i kragen och skriver.

Nu är jag ju tillbaka på Kreta

Jag är på Kreta igen och då har jag ingenting att säga. För här gör jag ju ingenting annat än jobbar. Igår åkte jag till jobbet 08.15 och var hemma 22.30. Det finns liksom inte så mycket att säga just då. Men jag kommer hem snart igen. Ska på en intervju på ambassedn för visum inför vintern. Så då blir jag hemma i Stockholm en vecka. Det ska bli kul att få träffa lite vänner, även om det inte var så länge sedan sist.

ångesten är inte lika djup

Nu har jag tänkt lite, låtit tiden gå och bara njutit av att vara hemma med familjen. Helt underbart. Lyssna ¨på när min brors barn skrattar och blir gråter dom också när, de inte får som de vill. Livet är hårt har jag lust att säga dem, men inser att det nog är bäst att de själva får upptäcka det.

Nu har jag också tänkt, vill nog visste tillbaka till mitt reseledar liv. Jag vill dit och bevisa för mig själv att jag visst kan och att jag fixar det. Hoppas det blir så också.

Nu ska jag och min bästa kompis Heli på lite fest!

Ångesten är total!

Ångest, jag vill inte tillbaka till mitt reseledar liv. Jag vill hem till Stockholm för jag älskar verkligen den stade. Jag åkte till Finaland för ett par dagar sedan och den ångesten jag hade har jag inte haft på väldigt länge. Jag har också förbjudigt mig själv att tänka på ångesten, och speciellt att jag inte vill tillbaka.

För just nu vill jag inte hem till Stockholm heller. Jag ska tillbaka, och jag ska sitta på jobbet 14 timmar om dagen och jag ska göra mitt jobb så jävla bra. Jag ska vara så jävla duktig och jag ska inte göra ett fel. Det är mitt mål i alla fall, även om jag vet att fel händer hela tiden och att det är så man lär sig tydligen. Hittils har jag gjort alla fel man ´bara kan göra. Och jag är trött på att ta skit, men jag kanske måste göra det ett tag. Det är kanske så jag lär mig alra bäst.

Så nu ska jag njuta av mina sista dagar i detta land. Med min familj. Snart åker vi till landet och så ska vi njuta lite där och så hoppas jag att våran nya stuga är fin och att jag ska bada och basta lite i sjön

Stockholm

Två bilder av mitt Stockholm. Kanske inte de finaste bilderna som är tagna av denna vackra stad, men två bilder som är hem och dit jag saknar.

Min pappa

Igår när vi åkte bil så körde vi förbi området där min pappa bor och jag frågade min mamma om vi inte kunde köra förbi min pappas hus. Jag sa också, ser vi en levande människa så gasa som fan. Jag vill inte att någon ska se mig där åka förbi min pappas hus när jag har svårt för honom eller egentligen den situation som är.

Liten parantes är att jag inte har träffat honom speciellt många gånger i mitt liv och ibland ringer han mig, nu var det nog minst ett halvår sedan.

Så idag vaknar jag och mamma kommer hem från sin träning och börjar göra frukost till mig. Jag är ju på semester så hon försöker vara så tyst och lugn på mornarna så att inte jag beöver vakna så tidigt. Hon gör en smoothie med bär, kesella och lite minimjölk i. Verkligen super gott. Sen ringer telefonen och så visar det sig vara min pappa. Då har han börjat ringa lite då och då. Saken är ju den att jag inte riktigt förstår varför som två ska prata med varandra.

Jag bojkottar hela situationen genom att gå in i sovrummet och stänga dörren ordentligt efter mig. Då kommer mamma efter mig och frågar: "Stella, vill du inte prata med din pappa?", jag mumlade nått att jag faktiskt inte vill det. Så då går hon ut och förklara lite fint att hon är lite upptagen nu. Var detta dåligt av mig? ja, det kanske det var men jag skiter faktiskt i det. Jag känner bara att jag inte har någonting att ge i den diskussionen, vill han snacka med mig så får han väl ringa mig och inte min mamma som råkar säga att justja, Stella är ju här och han känner att han måste prata med mig för att jag är hans dotter.

Nej, nu ska jag till stranden och glömma det här. Ska njuta av dagen och läsa en härlig bok och njuta av Sverige.

Mor & dotter -dag

Idag har jag haft en dag tillsammans med min mor. Vi vaknade sent, eller jag vaknade sent och sen väckte mamma mig efter att hon kom hem från någon behandling. Vi hoppade in i bilen och åkte och hälsade på min mormor som jag inte träffat på ett år. Hon hade fortfarande lite svårt att förstå att jag inte bor i Stockholm utan håller till utomlands. Försökte verkligen få henne att förstå, jag tror att hon kanske kunde ta in det till slut.

Sen åkte vi till min mammas väninna som bor på landet med sin man och hennes hundar och så har dom en pool också. Där fikade vi och snackade lite skit. Jag drack kaffe och sen fick jag smaka sådan där kolsyrat vatten som man gör själv av kranvatten, riktigt gott. Jag fick det med jordgubb och lime smak. Ska nog fixa mig en sån när jag väl kan ta beslutet och åka hem, tillbaka till mitt liv och min lägenhet.

Kimsan och jag

Jag och Kim. Det var verkligen vi två i 6 månader i vintras. Alla trodde att vi kände varandra sen innan för att vi hängde hela tiden. Men det fanns inte riktigt någr andra vi gillade att umgås med så himla mycket. Så vi umgicks alltid, vi jobbade ihop, åt middag och lunche och frukost med varandra varje dag och vi drack öl på happy snapper typ varje eller varannan kväll. Så vi gjorde helt enkelt allt ihop.

Idag åt vi middag ihop och snackade skit och gamla goda tider och det var så himla mysigt. Vi ska umgås lite i helgen och göra bort oss som vanligt. Men vi har så himla kul ihop. Det är roligt, jag trodde inte att jag kunde skratta längre.

Nu ska jag sova, god natt

dagen med Malin och snart kommer Kim hem till mig

Jag fick ju tag på Malin. Hittade till slut hennes pojkvän på hitta.se och ringde upp honom. Vi har promenerat runt på stan i 3 timmar och bara snackat skit och uppdaterat varandra om våra liv. Jag lyssnar mest och tycker att det är kul att få höra en massa om vad som hänt här hemma. Hon hade brutit sitt finger och får egentligen inte bada, tycker lite synd om henne för att hon ska åka iväg med sina barn på semester, på semestern ska man ju bada med sina barn, eller är det bara en bild jag har av familjesemestrar? Men hon är en så påhittig människa så jag vet att hon kommer att lösa det.

Sen sa vi hej då och jag skulle gå sista 700meter för att komma hem till mig. så 200m innan porten så ser jag mitt ex. Mitt ex som nästan inte hälsar på mina vänner. Så jag går runt kvarteret, köper en ramlösa på 7eleven och måste gå förbi honom igen. Jag var bara tvungen att verkligen se att det var han. Visst var de det. När jag såg honom så hade jag verkligen ingenting att säga honom. En kille med så mycket attityd, bara trevlig när man bör vara det, men när det inte passar eller när han inte vill så ska man visa attityds problem. Innan jag kom hem på semester så tänkte jag att det vore kul att träffa på honom av en slump och bara fråga hur han mår. Men nu när jag såg honom kom jag ju på hur han egentligen var, ingen jag vill ödsla energi på. Verkligen inte!

Nu är Kimsan påväg hit och vi ska laga lite mat. Det ska bli så himla kul att ses.

mitt liv

Jag är trött på att leva livet 6 månader i taget. Att alltid tänka på nästa destination och vad ska nästa destination bli. Skulle jag idag välja så skulle det bli destination Stockholm. Men det är väl så det är. Jag vill vara bra och duktig, när jag inte är det så vill jag ge upp. Så just nu vill jag ge upp.

Men jag vet, Florida, värsta chansen och alla får inte den och allt det där. Jag fick det! Absolut är det coolt, men om man bara jobbar hela tiden så försvinner ju hela iden med att jobba utomlands. Eller hur?!? Ett halvår till och sen blir det Stockholm. Så vi ses hemma igen i April, då kommer jag.

Att ha kul har blivit svårt, att gå ut betyder inte att det kommer att vara kul längre. Just nu betyder det mer att efter en drink börjar ögonlocken kännas väldigt tunga så att jag måste gå hem och sova.

Så nu är jag hemma på semester och ska vila upp mig. Få tillbaka min kraft och förhoppningsvis kommer jag att tycka att det är kul när jag kommer tillbaka. När jag är tillbaka på Kreta så är det inte mer än 2 månader kvar innan jag ska vidare till USA. Det ska faktiskt bli grymt och jag glädjer mig för det!

shopping

Jag funderar på vad det är jag ska göra idag. Jag skulle så otroligt gärna vilja få tag i Malin, men jag hittar inte hennes nummer någonstans. Jag funderar på om jag ska ringa hennes ex och fråga efter det, men det vet jag inte skulle vara uppskattat från någons sida.

Så jag försöker med hitta.se och det går heller inte så bra.

Tror jag går in till stan och shoppar lite.

har varit på besök hemma hos emma

Har precis kommit hem. Har varit hemma hos Emma och druckit vin och blivit lite lullig. Jag älskar den känslan och jag kommer så väl ihåg när vi aldrig tackade nej till en fest. Alltid på och alltid den som sist gick hem. Jag kan vara glad att dom tiderna är över men jag saknar dem också. Egentligen så tror jag att jag saknar att få vara hemma, att få umgås med dem jag vill inte med dem jag måste för att det inte finns några andra.

nu ska jag sova...

tack för ikväll Emma!

Emma

Jag är så glad över att du, Emma, har hittat en kille som du verkar vara så lugn med. Allt vad som heter dramaqueen är borta. Senast vi sågs så kändes det som om du var så tillfreds. Ett helt annat lugn. Det är så fint och se.

Det gör mig också rädd. Jag är så rädd över att jag kommer att förlora dig. Att du försvinner bort med honom och att jag inte betyder så mycket för dig. Att du inte kommer att finnas där för mig längre. Att du kommer att bli som jag tillsammans med Martin och nu menar jag inte den bitchiga sidan, utan den som planerar allting så att det ska funka för er, men sen så funkar det inte med någonting annat. Att alla dina vänner med som har relationer börjar betyda mer för dig.

Jag vet, nu kommer du säga att: "Stella, du känner ju mig. Du vet att jag aldrig skulle göra på det viset."

Jag vet allt det där, men det har hänt förr med andra vettiga människor. Jag vill dock att du verkligen ska veta, jag tycker om dig jätte mycket. Jag ÄR otroligt glad över att du hittat honom, han är bra för dig. Du verkar vara bra för honom. Jag vill att ni ska vara tillsammans, jag tror bara att jag helt enkelt känner mig lite ensam. och egoistisk!

Jag hoppas att vi ses ikväll.

Puss

Jag har precis vaknat. Sängen är så underbar och jag sover så otroligt djupt varje gång jag sover hemma hos mamma.

Om exakt två veckor så ska jag vara tillbaka på jobbet och bara tanken på det gör att ångesten blir enorm. Jag vill absolut inte det. Jag funderar på när det blev så ångestladdat med att jobba med det jag gör, för tillfället jag inser att det sakta kommit... Jag har liksom vägrat lyssna på mig själv. Alltid när efter att jag ätit någonting som frukost, lunch eller middag så mår jag illa, som om jag måste spy vilken sekund som helt. Halsbränna lite då och då. Jag inser nu när jag kommit hem att det handlar om stress eller att vara gravid. Gravid kan jag inte vara så då är stress helt enkelt.

I helgen var jag på västkusten, helt underbart. Lines föräldrar bor precis vid havet och vi satt på deras altan och drack rosevin den första kvällen och Peter var också med. Fantastiskt. I lördags körde vi runt lite, var på ett loppis och fikade. På kvällen grillade vi och sen åkte vi in till Lysekil och festade lite, vi var tvungen att ta färjan dit.
Det var trevligt men mycket vin blev det och jag gick runt och nöp killarna i rumpan och alla trodde att det var Line, men det gjorde inte henne något. En helt underbar helg.

Nu är jag tillbaka i Stockholm. Ligger fortfarande i sängen och funderar på om vilka jag ska kontakta. Undrar om jag har vänner kvar för att jag är så fruktansvärt dålig på att höra av mig. Men tror nog inte att det är så illa som jag tror. Funderar på att gå och kolla om det finns lite sommarkläder kvar för jag lär ju behöva det i Florida också.

ska nog hoppa in i duschen nu.

pEtEr LuNcH

det var trevlig lunch idag med Peter, Peter den lustikurriga moderatkillen. Vi pratade om när han brukade kalla mig för kommunist och om våra jobb och sommaren och Umeå och om våra respektive och om att vara sjukt orutinerad i förhållanden och typ komma på att, aaah men sådär kanske man INTE ska göra om man är tillsammans med någon och typ att tanken på den där perfekta personen vi hittat kanske blir den sista vi kysser känns helt sjuk.

Man kan ju alltid kyssa sina kompisar kanske eller sitt husdjur om man har något och min mamma brukar pussa mig.

hahaaaa

saker förändras, ni vet kanske inte vad men kanske bara kanske känner ni att ni när ni läst på bloggen en obeskrivlig känsla av att vilja ta av er skorna och gå barfota i daggvått gräs och tugga rosa bubbelgum i småblommig klänning och sidenband i håret.

PS.Stella du får ändra färger när du vill igen, det kanske lockar fler läsara till bloggen, vem vet.

nu till exempel har jag

tappat bort mitt orhänge under skrivbordet när jag pillade på det. Fan! skulle vissa säga, en kvarts underhållning kallar jag det!

7h 49min

till semester!

Jag sitter min sista dag på ett tomt kontor och funderar över vad jag gjort de senaste veckorna. Förutom att fullfölja mina arbetsplikter fulländat så har det ju funnits otroligt mycket tid till att bara sitta. Att sitta och stirra rakt fram är dock inte riktigt min grej. Så jag har, skrivit på bloggen.,Ätit riskakor, surfat på företagets intranät och funderat över vilka alla dessa människor är och vad de gör eller inte för den delen. Jag har läst den fantastiska bloggen "love sex and money" från typ sen den startade, dvs det tog ca 4 dagar on och off läsande. Jag har funderat över livet och blädrat i tidningar och strosat på heltäckningsmattan runt på kontoret och kollat att allt ser bra ut och allt är såklart, helt kliniskt tipptopp.

Jag har ändå haft det bra, haft ganska mycket tid att bara vara och det ska nog inte underskattas men därmed inte sagt att jag inte kommer höja min armar till skyn klockan 17 ikväll och skrika!!

Tian är tillbaka från Ibiza så ska kolla in hennes bränna och sen ska jag förhoppningsvis plocka upp Norisen för att joina sällskapet i Rålis. Det ska inte kubbas från min sida, det gör man aldrig i Day-topp.

Och solen skiner och jag och Peter ska äta lunch och jag tänker nog ta sushi.

weeeeehaaaaa!

Å det är helt fantastiskt!

nu har jag och pojkvännen rehabiliterat förhållandet och krampen har släppt. Två kvällar med mat och film (som jag somnar till) har gjort att allt känns som förrut, så himla bra. Men det är inte det som är det fantastiska utan att Johanna och David har gift sig (se själv på hennes blogg som jag länkat till). Och de var en underbart kitschig tårta och kambodjaner och Johanna är som en catwalk modell i sin vita skapelse och sen den där hänförande tatuering som kronan på verket/armen. Överhuvudtaget många tattueringar och karaoke.

Nu måste hon va lycklig min Johanna och jag är lycklig med henne. Så nu har drutten barn och Johanna är gift och jag är inte lika rädd längre helt enkelt. Kan de coola personerna så kan jag. Jag vill göra saker på ett eget vis. Bröllopet och barnen behöver inte bli som i tidskrifter och inte heller efter tips eller måsten. Typ "10 bröllospmåsten" Jag älskar fan listor men jag vill inte leva efter de.

Lista för livet

1)skaffa barn (kanske), jag tror jag vill, kanske adoptera barn, inte spelar det någon roll för mig egentligen

2)kanske inte gifta mig och om jag gör det ska det va billigt. Alltså festligt men inte kosta så hela mitt livs besparingar går åt. OBS! Vet att detta kan gå då jag sett det med egna ögon

3) Satsa alla pengar på en sjukt stor diamantring, yeeeeeeeeeeeeeeez, *bling bling*

4) Avgenusifiera ungarna med genusdagis och alla smarta vänner

5) Skapa kollektiv så man slipper va så ensam med sitt ansvar hela tiden, vem orkar?

6) Karriärambitioner: ha ett sjukt intressant jobb med en meningsfull grund. Starta egen organsiation eller konsultfirma med begränsade arbetstider alternativt med lediga perioder och projektbaserat arbete

7)Typ helt icke-shoppingberoende livsstil med kläder som jag älskar och sliter med hälsan alltså inte typ luffarkläder utan fina kläder, inha hål och sånt skit.

8)meditation och meditera med barnen så de kan bli upplysta lagom till tonåren och bete sig som folk.

Återkommer

å så var det dags

för nu är en sån dag då bloggen kommer väl till pass för det river i hjärtat. Och sitter här i min superfina reception och ler mot alla som kommer och går vilket sker ytterst sällan och vill bara gråta. Det är som att jag förvillat mig bort i alla känslor som denna relation skapar. Känslan av att tycka om nån så mycket och också vara irriterad och liten och känna att man vill bort och närmare och kanske bara om det som är. Men hur pratar man utan att klaga eller skylla eller skyffla över, hur är man bara ärlig och kärleksfull?

Jag vill ju vara så perfekt i denna relation och kanske är det denna perfektion som handlingsförlamar mig inför den jag vill säga allt till. Idag testade jag att le, trots att det kändes så sorgset. Och sjukt men sant, det hjälpte! Att le är ett klassiskt sätt att lura sig själv att man är glad, kroppen reagerar precis på de sätt som den gör när man är glad på riktigt.

Jag är ju så osäker på det här med förhållanden, jag tror ibland att det bara ska ta slut plötsligt. Bara tack och hej liksom, out of the blue.

Jag tror att denna tomma vita kontorsyta också ger mig mycket mer tid att tänka helt enkelt. Ser ingen ibland på flera timmar och knappt så att telefonen ringer.

Nu ska jag dricka lite thé och le.

Bloggen lever!

Det är absolut inte läge att låta bloggen dö bort. Jag har haft sådan glädje av den när livet kännts lite mindre lätt. Kanske tappade jag kontakten till den bloggen när det började hända saker som jag behövde fokusera på och bearbeta i stunden. Jag har haft så mycket tid att sitta vid mitt skrivbord i Umeå under björkens skydd, stirra på grannen och plocka damm mellan tårna och fundera. Sen skrev jag på uppsatsen som ett evighetslångt marathon med mina medresenärer Chrille, Månsan, Raffe och Avand.

Saknar de idag. Våra tidiga morgnar med P3 och termoskaffe, politiska diskussioner som hettade till när vi var som tröttast och jag och Månsan på ICA innan stängning för att handla mat. Chrille saknar jag kanske mest, fast vi var så olika vart det alltid så lätt med henne och faktiskt j-vligt kul. Sådana männiksor vill jag jobba med.

När jag åkte från Umeå såg jag inte staden med saknadens ögon då jag trodde att jag skulle återvända, men så verkar nu inte vara fallet och då är det som en filmremsa som spelas upp inför mina ögon. Massa landskapsbilder och så jag som springer och korren.

Just nu känns livet både upp och ner som vanligt och under allt detta lyckligt och tacksamt. Allt i mitt liv funkar faktiskt ganska bra jag har bara en tendens att ibland fokusera lite väl på det negativa.

Sen att man är helt SJUKT kär gör ju inte saken sämre. Kär i någon som är bra och som man vet är så bra att andra inte ens behöver tycka det. Min kille är inte min handväska som alla ska beundra. Jag behöver inte visa alla snygga händiga fack jag vet redan att de finns där och det är viktigast.

Ikväll ska jag ut på Långholmen och dricka vin och sitta på filt och plira ut över vattnet och sånt. Typ snart gifter sig Johanna och lill-Vilma i Finland, håller tummarna för hållbara äktenskap. Sätter högst odds på Johanna och David faktiskt.

Den söta söta söta killen

Han är här nu och jag har hånglat på honom (1 och en halv månad sen) . Det var en sådan där gång när jag tagit lite för många drinkar och så var han sååå himla söt. Sen var han tvungen att gå hem tidigare än alla andra då han skulle upp på jobb tidigt. Det sista han sa var att vi ses på kreta den 28. april. Så, nu är han här. Vi har snackat lite gran men jag tycker att det är mest pinsmat så jag håller mig mest undan. De flesta tjejerna här tycker att han är söt, mest för att han har en sådan fantastisk personlighet. Han vågar liksom bjuda på sig själv, sånt gillar jag.

Om 2 dagar sätter jag mig på flyget hem. Eftersom det inte fanns några flyg till Stockholm på lördagen så åker jag till Nyköping istället. Så när jag sitter på nätet och försöker hitta något sätt att ta mig till Stockholm med buss el. tåg. Efter ett tag googlar jag Nyköping flygplats för att ha lite koll på hur lång tid det tar att ta sig in till Nyköping city, det är först då jag fattar att det är Skavsta som är Nyköpings flygplats. Så jag kommer komma hem ännu tidigare än jag trodde=). Jag är så himla glad för det. Mest glad är jag för att jag ska träffa Emma. Det är över ett år sedan vi träffades.

Nykter på krogen

Jag har en annan tjänst på jobbet, vilket gör att jag inte kan ta ett vin vilken kväll jag vill. I princip kan jag göra det söndagar och måndagar. Helst bara måndagar. Så, igår var det middag och sen gick vi ut. Jag var nykter och alla andra blev fulla på raki och vodka. Jag drack vatten och en cola.

Spännande att iakta andra människor, att se dem gå från nykter till berusad. Hångladet mellan kollegor och så ser man att okej, där gick dom där 2 hem. Tycker lite synd om dem, dom nya förstår inte riktigt att det är 6 – 7 månadet kvar av denna säsong. Jag har lust att viska i deras öra att dom ska ta det lite lugnt. Välj att gå hem med någon du tycker om och inte bara ta den första bästa när du är full. Dom kommer ju att ångra sig…

Jag tittade på Stockholmskillarna som var på besök hos hos en vecka (dom åkte hem idag) som tycker att vi lever ett så jäkla roligt liv och funderar på om jag också kommer tänka så när jag är 35. Jag hoppas inte det. Jag vill vara glad över det jag gör hela tiden. Nu gör jag detta och senare blir det något annat för att jag väljer att göra någonting annat.

När klockan var 01.30 och jag hade huvudvärk så gick jag hem. Festen fortsatte men det var liksom inget jag kände att jag skulle gå miste om. Det var liksom charter på hög nivå.

Hemlisar

Jag vaknade 07.00, panik! Det tog nagra sekunder innan jag insag att jag faktiskt ledig. Ledig for forsta gangen pa snart 3 veckor. Sov en timma till och sen sa gick jag upp. Kopte lite frukost, satte mig pa balkongen och njot av frukosten och den lite kallvarma luften. Det var som en sommarmorgon i sverige.

Tvattat, stadat och forsokt att gora det lite mysigt. Det blev ratt fint. Nu ar jag och framkallar lite bilder som jag satta upp pa vaggen sa att det finns nagonting pa vaggarna, det ar sa vitt nu.

Jag ar sa glad over att det finns sa fina manniskor har. Christian ar en kille som var har forra aret och jag ar sa glad att han ocksa ar tillbaka. Vi drack ett par ol tillsammans igar och berattade hemlisar for varandra. Vi kom overens att om nagon av oss berattar det vi sa till varandra for nagon annan ska vi sprida fula rykten om varandra.

Jag berattade om honom om den dar sota danska killen som kommer hit om en vecka fran Thailand. Det sista han sa till mig innan jag akte fran darifran var att vi ses den 28. april pa kreta. Efter det har han tyvarr fatt veta lite mindre smickrande grejer om mig, sa nu kommer jag inte ens att vaga titta honom i ogonen. Jag skams sa over mig sjalv och det jag gjort. Tyvarr kan jag ju inte ta tillbaka det jag gjort... usch!

datasal söndag

Ja, här sitter jag den ENDA på hela skolan och skriver på MFS:en, ibland blir jag skitfrustrerad och bara sitter och bankar i bordet eller hänger med huvudet på bordet och klämmer fram en tår eller bara stirrar apatiskt ut genom fönstret.

I en sån stund lyssnar jag på Lugna Favoriter (haha, ja behöver lite ballader faktiskt) och hör en låt med Åsa Jinder och Cajsa-Stina Åkerström som heter något...typ den vackraste människa jag någonsin mött och så poff! är jag tillbaka på Friskis och Svettis i Uppsala och stretchar och låten strömmar ur högtalarna och jag tänker att den här visliknande balladen talar till mig.

Kände mig väl allmänt lite ensam och funderade om på om det var så det var för mig, att jag rörde mig från famn till famn både litterärt och bokstavligt för att det fanns något där för mig längre fram.

Fast så var det ju inte! Jag var ju bara glad att vara med någon som VILLE vara med mig. För varför skulle någon vilja vara med mig. Det vet jag att jag tänkte. När jag börjat tänka mer på mig och vad mitt värde är eller inte är så ser jag det som att många personer kan vara den personen jag söker. Men kan jag inte tycka om mig själv och tycka att jag visst förtjänar någon SPECIELL inte bara någon så kan jag fortsätta att springa från famn till famn.

Inte för att inte att springandet från famn till famn skall underskattas specielt på lördagkvällar.

Värme

Jag satt på min balkong igår kväll och det var kallt. Nuförtiden tycker jag att det är lite mysigt när det känns lite kallt. Jag känner mig nöjd, glad och lugn, jag är tillbaka på en plats som jag verkligen gillar. Jag känner att detta kommer att bli en bra säsong för mig. Jag har släppt förra säsongen och Thailand, det blev lite förmycket känner jag nu i efterhand. Det var många saker jag gjorde som jag inte är speciellt stolt över och nu känner jag att jag är på g igen. Jag vill leva mitt liv så att jag kan vara stolt över mig själv och mina handlingar. Den senaste tiden har jag itne varit det.

Kanske var det för att jag var så grymt understimulerad i 6 månader där jag varje dag under hela den perioden gjorde exakt samma sak. Jag inser att det måste hända saker i mitt liv, jag måste utvecklas och använda min energi på någonting som känns viktigt. Nu är jag där igen, jag känner det med hela min kropp. Jag vill göra rätt, och jag är lycklig över att jag just nu har så mycket att lära att jag vet inte riktigt hur det hela sak gå.

Fredag kväll..

...och solen har lyst som en ljsugul badboll över det vackra Västerbotten hela dagen, har lyckats fånga lite färg och känna vårkänslorna spritta i kroppen, björken utanför mitt fönster bär på stora knoppar och snart kan grannen inte längre se mig naken, mediterande, framför datorn.

Uppsatsen går framåt och vi jobbar på i sakta mak för det tar tid, mer tid än vad jag räknat med. Har dock lärt mig att arbete alltid generar resultat, sakta men säkert...gäller bara att nöta på. Vem gav mig denna nya gåva av tålamod som får mig att sitta och trixa med word och lära mig kommandon jag aldrig ens vetat existerat.

Vi sitter utanför skolan och Kristina slickar på en glass och jag äter på ett äpple, hennes pojkvän springer förbi på väg till efterplugg puben och jag tänker på hur skönt livet kan vara...bara en dag i solen såhär

Om en vecka ska jag hem och njuta av att vara med alla jag håller nära och kära

morgonstund

uppe klockan sex imorse, pigg och otålig, låg och läste icakuriren (VI är förövrigt mycket bättre men han inte smugla in i väskan) som jag "lånat" från väntrummet på psykologmottagningen. Intressant tidning, lite platt men med bra mattips och okonventionella klädreportage. Kanske ska man ta och växa till sig lite och börja se till annat mode, tvillingar ska ju ha en förmåga att klä sig lite för ungdomligt och kan ju knappt ha mina cheap monday jeans längre. Inte för att de är tightare än förrut, mer att jag bara insett HUR tighta de är och varje gång jag ser de i garderoben, vilket ju inte är så ofta pga allmänt kaos, så tänker jag: ska jag? och så vrider jag på mig redan så som jag vet att jag kommer att göra för att de sitter åt så på alla heliga ställen och sen lägger jag ifrån mig tortyrredskapet.

För jag väger behovet av att se snygg ut mot att vara bekväm och bekvämlighet vinner ju så ofta i längden. Samma sak med mina högklackade skor. De enda som ens kan komma i beaktande är ju vackra och får mina ben att se ståtliga ut men när jag tänker på långa kvällar på varma dansgolv så ropar ju gympaskorna på mig, de och jag vet att vi kommer ha roligare. Åter till byxor Marcela Moraga, programledare för P3:s Mitt P3 har startat ett uppprop för fler jeans till kurviha tjejer och tjejer med långa ben eller jag vet inte om det är för kurviga tjejer med långa ben, hursom så kan jag skriva under på att ett par byxor med rum för bakdelen skulle vara underbart! För att inte tala om rum för höfter utan att fortsättningen blir XXXX-large. Mitt heta tips till alla entreprenörer är mjukis-jeansen, helt enkelt ett bar mjukisbrallor i jeansimitation, alltså inte nödvändigtvis i jeanstyg utan snarare med snygg passform och detaljer som man kan ha mer till vardags. Jag har ju mjukisbyxor och min stora Resteröd tröja på skolan för det mesta förvisso men önskar ibland att det inte behövde ge mig utseendet av en telletubie eller för den delen ett förvuxet dagisbarn. Har funderat på att sy in mina mjukisbyxor och sätta bakfickor på de, kanske till och med ett falskt blixtlås. Det kan bli hur bra eller dåligt som helst.

Nu är jag och Hammie i stort sett klara med vår Minor Field Study ansökan för att kunna skriva vår C-uppsats i Nationalekonomi i Gambia till hösten. Vår handledare har avrått oss från att trycka för mycket på mitt gambianska ursprung i ansökan, det finns tydligen en misstanke hos den statliga myndigheten SIDA att MFS pengar används för semester.

Ja, nu när it's in the bag kan jag ju berätta att jag och Elham faktiskt har planerat att nyttja denna tid till semester, paraplydrinkar och poolliggande. Att detta mastodont-byggande av ansökan á la aldrig bli klar är bara en täckmantel för det sex som kommer att inköpas av atletiska män på gambianska stränder.

För övrigt har jag fått min mens idag och är otroligt glad, ibland får jag nojor som är helt orealitiska som igår, min mor blev ju trots allt gravid med mig när hon åt p-piller så mirakel händer.

Annars är jag glad och nöjd i den fulla vinter som råder i vackra Umeå, norrlänningarna verkar chokade men jag är beredd på allt här, framför allt att inte fira in våren för tidigt, det blir sånt j-vla antklimax.

Idag kommer han med stort H hit, har längtat så jag dör och samtidi.gt känns mig otroligt patetisk och ägd. Vill ju inte prata om Mr X för mycket här, tror att det kan va lite av en jinx, men vad är inte det egentligen nuförtiden, vi ska hänga med hans kompisar och mina kompisar och kanske lite bara vi två. Men innan det ska det städas och pluggas och pillas i naveln

/Emma

Alkohol

Emma, du skriver i ditt inlägg att du ska sluta dricka alkohol för att det gör dig oproduktiv. Det gör att jag påriktigt börjar tänka på den gångna månaden och hur mycket vi alla har druckit här nere den sista tiden. Skrämmande, faktiskt. Funderar på att ha en vit månad när jag kommer ner till kreta, samtidigt som jag VET att det inte funkar. Inte så att jag inte skulle kunna göra det hemma i sverige eller någon annanstans, men man lever så annorlunda när man jobbar såhär.

update

har så många gånger tänkt gå in och skriva men tänker bara sen sen...

och läget är följande

*ska precis börja skriva min C-uppsats imorgon bitti faktiskt och är otroligt nervös över hur disciplinerad jag kommer kunna förmå mig att vara

*jag har varit sjuk av och an en tid nu och inte tränat ett nå och typ älskar det.

*har fattat att alkohol gör mig oproduktiv och funderar igen på att sluta dricka och äter typ inte godis heller, mediterar då och då när jag inte är för stressad, haha när man liksom bäst behöver det

*är lite less på att bo hemma när jag är i sthlm, har börjat längta efter egen ro snarare än föräldrar att hänga med

*jag och Mr X håller ihop än och det känns bra, känns som att vi känner lika mkt för varandra,vi ses typ var tredje helg

*har fortfarande inte träffat mitt gudbarn, vi får liksom inte till det som de "upptagna" människor vi är

jag är tyvärr inte hemma när du kommer, puss och kram

väntar på dina inlägg

Varje morgon jag kommer in på kontoret så måste jag gå in på den här bloggen och kolla om Emma har skrivit någonting. Jag väntar och det är alltid så många dagar mellan inläggen ibland en vecka eller två.

För min skull skulle du väl kunna skriva en rad eller två lite oftare.

Är du i sthlm den 8/4?

Den som ger sig in i leken...

...får leken tåla.

Det var fest igår. På riktigt. Middag med drinkar och shottar, sedan gick vi ut och ingen av oss hade tanke på jobb. Jag träffade den heta killen och äntligen pratade jag med honom. Kim hade annars blivit skit förbannad på mig. Han kom också till krogen jag gick bara för att jag var där=).

Vi pratade en del och han var super trevlig. Nu vet jag vad han heter och vart han kommer ifrån. Jag är så stolt över mig själv.

MEN, min kollegas kompis förskte ragga på honom även om han i princip redan var min. (Om man nu kan säga så om en annan människa). När vi åt middag så berättade jag om den här heta killen som jag sett. Vi gick ut, jag såg honom och Sofie (som hon heter) direkt tyckte att han var skit het. Han tittde på mig och sen började vi prata. Vi gick vidare och han kom dit. Hon bjuder med honom på poolparty och han säger ja. Då säger bruden, den som ger sig in i leken får leken tåla. Det var en jävla tur att jag inte hörde detta utan det var till Kim hon sa detta. Fy fan!!! Jag fattar inte hur hon kan göra så. Sen kommer hon fram till mig och berättar att den är killen och hon ska till hennes hotell med några andra. Då fick jag nog och stack. Jag bara gick. Kim går fram till honom och frågar vad han gör och då säger han om det här poolpartyt. Och så frågar Kim honom om det inte var med mig han skulle och så åkte dom efter mig med moppe. Väldigt romantiskt... hahah. '

Men, det var jag som fick honom och den här bruden kan dra åt helvete. Som tur är åker hon hem imorgon. Jag fattar inte hur man kan göra så. Jag fattar verkligen inte det. Varför?!?

Fylla år...

Då var det dags att fylla år igen. Imorse vaknade jag i min säng efter 3 timmars sömn gick på toaletten och fick lite små panik för att jag höll på att bli försen till jobbet. Får ett sms av min goda vän Kim :"Ha den äran på födelsedagen Stella! Ska vi äta frukost tillsammans? Kram". Min första tanke var att just fan, idag fyller jag år. Sen var jag tvungen att springa mot jobbet och då började jag tänka på igår kväll. Köpte godis på vägen som frukost och tänkte, fan vad bra det här året av mitt liv började då!

Jag träffade på den heta och snygga killen men jag vågade inte ens titta på honom. Han tittade på mig flera gånger men jag vågade inte. Han hade en såndär super snygg skjorta och han var så het så jag kunde inte titta på honom. Sen gick vi vidare och han stannade kvar. Min chef har bestämt att om jag inte snackar med honom idag så gör han det. Och jag vet att han gör det!

Sen var jag på jobbet, lite risig men det gick fint. Kom hem på siesta och sov ett par timmar och sen ringde mamma. Jag berättade för henne att jag inte kom ihåg att jag fyllde år innan smset från Kim. Då kläcker hon ur sig något så smart :" ja, det blir så när man blir gammal." Tack för den kära älskade mör. Jag har inte redan ångest för att jag inte gör något vettigt av mitt liv utan hänger utomlands och jobbar som reseledare.

Nu ska jag hem från jobbet. Sova en timma, duscha, göra mig snygg. Sen blir det middag, drinkar och sen ska jag snacka med den snygga killen. Som Ria sa till mig,: "hoppas det betyder tur att ragga på sin födelsedag!" Det hoppas jag verkligen.

Danmarks kändaste skådis...

... kom in på kontoret, frågade några frågor och så var min kollega tvungen att ta hans namn för en beställning och hon kom inte ihåg vad han hette (hahahaa). Hon frågade och han började skratta. Han lär inte vara så himla van vid den frågan.

Världens sötaste eller kanske hetaste kille

Första gången sen jag kom hit så har fjärilar i magen. På 5 månader!
Har sätt han några gånger under dom senaste dagarna och han ler så fint mot mig
och jag blir så glad. Ännu har jag inte pratat med honom, vet inte vad han heter eller ens vilket land han kommer ifrån. Men han är söt, het och snygg. Och han tittar på mig med sina fina ögon alltid när jag kommer i närheten av honom. Ska samla mitt mod idag och prata med honom=)

Slutet av säsongen

Två veckor kvar av den här säsongen för min del. Typ en månad kvar för alla dykare och några andra som håller till här i knutarna. Man ser det på människorna, plötsligt är det fullt på våran favorit bar typ varje kväll och människor som inte har pratat med varandra innan börjar snacka. Alla är trevliga, men det finns en baktanke. Man behöver liksom inte tänka på att man inte kan göra bort sig för att det är så många månader kvar utan nu är det strax slut, alltså är det bara att köra på. Stöta på dom "snyggingar" man ser på oförskämda sätt osv. Lustigt.

Stockholm

Det ær 3 veckor kvar till jag ska komma hem till Sverige. Jag får ungefär 22 timmar hemma i stockholm innan det är dags att åka vidare. Jag har börjat fundera på hur jag ska spendera dessa timmar. Jag kommer sex på morgonen och åker nästa natt kl. 04.00 till arlanda igen.

Jag ska äta sushi till lunch, gud vad jag har saknat det.

Emma, om du skulle vara i stan så skulle jag vilja träffa dig.

Undrar hur det ser ut där hemma? Är det vår? Regnar det? Nya ombyggningar? Nya hus kanske? Det ska bli spännande. Tänk, min favoritkille på 7eleven kanske jobabr kvar och den där söta killen på fiket precis brevid där jag bor...

Emma och chips

När du skriver om chips så tänker jag på alla dom gångerna som du har ätit chips. Du äter aödrig speciellt mycket chips åt gången men du är ofta jävligt sugen på chips. Och jag har aldrig riktigt fattat varför du inte kan äta chips som normala människor gör. Du kanske inte vet hur man gör, antingen lägger man chipsen i en skål och äter chipsen ur skålen eller så äter man direkt ur påsen.

Så här gör du,emma:


Du lägger dig i sängen, drar över täcket till hakan och sen häller du chipsen från påsen på täcket och sen äter du dom från täcket. Jag har aldrig riktigt fattat varför. De kanske smakar bättre på det vis, ska testa någon gång.


Blev glad över ditt sms igår.

i skolan

läraren talar om hur många möjliga modeller man kan bygga med fem oberoende variabler. Jag känner mig som 15 igen och bara sitter och surfar istället. Jag behöver ju inte lyssna, han har helt tydligen gått in i sin egen rosaskimrande fantasivärld av formler och flyter runt bland ekvationer och exponentiella ökningar. Han rider runt på en rosa elefant och pratar modellmått. Han är ju lycklig, det syns juh.

Jag behöver just nu inte vara duktig, så jag kan vara duktig sen. Allt handlar om den gyllene avvägningen jag måste göra varje dag för att orka och behålla ett bra humör. Så när läraren lever i sin dröm så skriver jag på min blogg.

Jag och Krille söker uppsatsämne, det är samtidigt spännande och samtidigt upptar det mycket av mina lediga timmar, jag är helt uppslukad och har svårt att fokusera...jag läser allt och inget och irrar runt. Jag är i den där idéfasen utan kontroll. Jag skulle verkligen behöva en sekreterare eller kanske bara lugna ner mig. Jag tänker mig bara att det är den här energin som håller mitt väldisciplinerade maskineri igång och att om jag inte håller ångan uppe kommer jag bara ligga på soffan och äta chips och rapa, högt.

Koh Lanta

Jag har semester nu. Forst var jag i bangkok, shoppade lite och traffade lite manniskor som jag festade med. Det var skoj.

Nar jag satte mig i bussen for en och en halv vecka sedan pavag mot bangkok, insag jag att det var forsta gangen jag pariktigt var ensam sen i september. Det finns alltid manniskor runt omkring en har. Sa jag akte sjalv till bangkok, shoppade alldeles for mycket, festade och bestamde mig sedan for att aka och halsa pa en van sara. Sara jobbar om dagarna och hanger med mig pa kvallarna. Det ar riktigt nice faktiskt.

Det var sa skont att traffa nagon som jag kanner. Inte for att vi kannt varandra jatte lange (sena i maj) men jag kanner att jag kan vara mig sjalv och behover inte hela tiden tanka pa vad jag sager. For att jag inser att det har varit mycket sa den senaste manaderna, att jag inte helt fullt ut kunnat vara mig sjalv. Sa just nu mar jag bra, ar sjalv pa dagarna och skrattar pa kvallarna tillsammans med Sara.

Jag ligger pa stranden och man hor inga bilar bara vagorna och ibland lite skon reggae fran nagon liten restaurang. Jag kommer pa mig sjalv med att allt oftare sakna hem. Hem till stockholm, vanner och familj. Kommer pa att jag dom senate veckorna har tankt mer och mer pa det, att det ar dags att komma hem. Atminstone pa semester. Hoppas att jag far komma hem en svang i maj.

lördag

och shit jag känner mig faktiskt lite ensam. Jag har suttit en hel dag på skolan och läst tagit en lunch med Erik och inte träffat någon jag känner. Jag går hem och det snöar och jag och korridorarna babblar på och lagar mat vartom annat och sen sluter jag min dörr och då är jag här, ensam.
Känns som att det är som vanligt, jag kör på tills jag inser att där fanns nog ett behov som kanske inte riktigt var tillfredställt, att umgås lite, hålla hand eller bara krama någon. För skolan är inte för mycket just nu och inte känner jag att jag vill dricka och härja men lite värme skulle inte vara helt fel, men ingen här just nu som känns rätt. Skulle väl vara Åsa då och nog klistrar jag mig vid henne lite varje dag men annars finns det ingen än jag själv.
Känner lite på känslan och den är nog densamma som den alltid varit men faktiskt inte LIKA skrämmande, så en bit på väg har jag kommit. Så ringer ingen, mejlar ingen, utan skriver här. det är det jag älskar med den här bloggen för det är på något sätt ifrån mig till mig och till allmän beskådan. Ett steg i riktningen att jag inte ska gömma eller skämmas hur jag är olika dagar. Jag funderar på varför jag inte skämtar och har mig, det gör jag ju men behovet av att skriva här på de spralliga dagarna finns inte riktigt.

Vilken vår detta blir...

...har nog inte på länge haft så mycket att stå i men hanterar det relativt väl och får otroligt mycket gjort. Tröttheten kryper allt närmare inpå men samtidigt blir det snäppet ljusare för varje dag, så snart vänder det, snart snart
Livet känns mest som bra. Jag lever i en bubbla där jag pluggar och fixar med skolan och saker runt omkring mest hela tiden och egentligen inte umgås med mer än de jag pluggar med och de jag bor med. Har gått från att ha haft panik för min brist på socialt umgänge till att älska det, känner mig allt annat än ensam.
Stella, är glad att du gjort ett beslut, det är väl det man i slutändan är ute efter. Att komma till Kreta vore ju som en dröm och det kanske förblir som det vem vet but don't get your hopes up. Jag har tänkt en underbar sommar i Stockholm med mycket jobb och ännu mer kul.
C-uppsats skrivandet börjar snart och när det är klart ska jag och Kristina skåla i champagne och sen ska jag ha den bästa sommaren någonsin. Om drygt ett år börjar jag faktiskt jobba, hemska(härliga tanke) så det är sista chansen att vara oseriös.
Jag äter för första gången i mitt liv p-piller som faktiskt gör att jag mår bättre, okej brösten växer men pms-en och svullnaden är som försvunnen, go Yasminelle.

Nu är det dags för spenatpaj...

Sanna ord är inte alltid vackra, vackra ord är inte alltid sanna.

(kina)

Emma, nu blev det så, att jag fortsätter en säsong till. Jag gör det mycket för framtiden. Jah tror att jag kommer att ha mycket nytta av att jag fortsätter.


Jag blir rätt hårt dissad för tillfället. Eller egentligen inte hårt dissad men lite dissad. Den här thai-killen ja har skrivit om, han vill ju inte prata med mig. Han vill dock ha koll på mig, frågar mina vänner vart jag är osv. men jag blir inte bjuden på fester längre. Mina kompisar blir det men jag tror inte dom vågar säga till mig att jag inte är välkommen så dom låtssas som om dom inte ska ut och sen så ska dom det i alla fall. Lite fult kan man säga men jag förstår dom. Stella förstår alltid. Dom är lite intresserade av ett par killar där och vill såklart dit och så vill dom inte vara så "taskiga" mot mig och säga att:"Sorry".

Jag fokuserar på jobbet just nu, lära mig nya saker inför sommaren som jag kan ha nytta av. Du kanske kan komma och hälsa på, Emma? Jag skulle bli glad.

Jag tror på att människan hela tiden måste göra mer för att uppnå samma känsla som man innan varit nöjd med.

Filmen

Nar jag skrev det dar inlagget nyss sa kom jag och tanka pa en film som jag sag for ett tag sedan.

Filmen:

Det var ett par, mannen var otrogen och nar tjejen fick veta det akte hon hem till sina foraldrar och hon var saklart jatte ledssen. Mannen (som forovrigt var skit snygg) akte dit och tjejen ville inte prata med henne osv. Da pratade hon ,ed tjejens pappa och sa sa han till pappan:"jag alskar ju verkligen henne". Da blev den har pappan forbannad och sa att manniskor sager saker som alska och andra starka ord. Men dom betyder ingenting for resten av varlden, dom orden man sager betyder bara nagonting for en sjalv. Det ar handlingarna som betyder nagot for resten av varlden.

Jag tanker pa det ibland och jag haller verkligen med. Vi kan saga sa mycket till varandra, men orden betyder ju ingenting om vi inte handlar efter dom. Sjalvklart gor vi misstag lite da och da, men att saga att man alskar nagon och sen standigt vara otrogen, sa stammer inte det riktigt. Inte i min varld.

Jag var pa Visum-resa i ett par dagar i Malaysia. Sa otroligt skont. Jag sov i mjuk hotell sang, shoppa och drack ol. Det absolut roligaste var att traffa pa min gamla chef Mattias. Han ar en valdigt speciell person som jag gillar valdigt mycket. Han ar en bra och klok manniska som inte behover saga sa mycket men har det dar braiga i sig.

Det kanns som om han kanner mig och jag gillar att vara med manniskor som kanner mig. Jag behovde inte vara nagon annan an just mig sjalv. Vi drack ol och blev fulla sen gick vi hem och sov.

Foresten sa ar nu angesten borta. Jag tycker fortfarande inte om det jag gjorde mot mig sjalv eller mot nagon annan. Men jag har fatt lite perspektiv pa saker och ting. Just nu tycker jag om mig sjalv och det ar sa javla skon kansla. Att tycka att jag ar bra. Visst, alla handlingar jag gor ar inte dom basta men det gor inte mig som person till en samre manniska.

Tack for dina ord, Emma.

Hej Stella!

Ibland undrar jag vad som hände med alla skämt jag drog på bloggen här tidigare. Känns väl bättre såhär helt enkelt. Skämten finns ju fortfarande men just nu vill jag skriva om allvarliga saker.
Hoppas du vet att alla gör vi misstag och alla har vi svårt att älska oss själva. Det viktigaste är ju att du älskar dig själv just nu. Det är alltid lätt att älska sig själv när allt går bra och man enligt sig själv är fantastisk. Jag vet att du inte sårar någon avsiktligt, det gör väl ingen egentligen. Men det händer jämt. Haha, ja jämt faktiskt.
På alla hjärtans dag köpte jag godishjärtan till mig själv, kändes jäkligt bra. Jag ba njöt av varje sockrigt rött kärleksbevis.
Just nu känner jag mig hjärtekrossad, vet inte varför? Är ju inte det. Men såhär är nog livet som Nora säger.
Sorg och lycka och plugg och fika och träning och bra dagar och dåliga dagar och helt helt som det är. Och sen hur man reagerar på allt. Jag själv mitt i allt som väljer hur jag regarar på allt. för det finns ju EGENTLIGEN inte några bra eller dåliga dagar, bara dagar.
Mamma säger alltid att ingenting är så allvarligt egentligen, inte alls så allvarligt. Det kanske gör ont som fan, men det är inte så farligt.

Puss

tankestallare

Jag har svart att tycka om mig sjalv i just den har stunden, timman, dagen, veckan.

Jag fick ett mejl, ett alla hjartansdag mejl.


Today, as you we give our attention to love, we are doing a great thing. Let love be your guiding light today. Do something loving for someone and, most important, do something loving for yourself. Give thanks to yourself for being you. You are magnificent.

Jag tanker framst pa and, most important, do something loving for yourself. Give thanks to yourself for being you. You are magnificient.

Har svart att ta till mig det i denna stund. Just nu tycker jag inte om mig sjalv. Jag vet att det gar over, jag vantar, med tiden forsvinner angesten och sa borjar jag inse vilken fantastisk manniska jag ar. For alla gor vi konstiga saker ibland som vi inte ar sa nojda over. Eller hur? Som man angrar anda djupt in i hjartat. Jag hoppas. For jag ar en fin manniska, pariktigt. Jag fuckar bara upp saker lite da och da. Det ar som om jag maste paminna mig sjalv ibland, om saker som ar viktiga for mig.Jag maste fa en riktig javla tankestallare for att jag ska fatta, for annars fattar jag inte.

Är det såhär man ska se ut

Ältar

Jag ältar just nu, jag ältar mitt liv här nere och vad det är jag håller på med. Jag tycker synd om mig själv och är ett offer.

HAHA...

Jag funderar på den här thai-killen och min vän Kim säger till mig att nu har jag bränt mina broar. Nu kommer han inte efter dig något mer. Jag har sårat honom och gjort honom illa. What goes around comes around, eller hur är det man säger. Jag tänker på det en stund och funderar VARÖFR? Jag inser att den jag sårar mest är mig själv, jag misshandlar min själ på detta vis.

ÄLTA. Är dagens ord.

Just ja, och nu är jag på jobbet men egentligen har jag ingenting att göra. Jag sitter bara av tiden så att ingen kan säga till mig att jag skiter i allt och är bakfull. Det är inte sant.

Ångesten...

...den släpper inte


Den sitter kvar och har liksom fastnat.

Vi hamnade på baren där vi hänger när vi inte har annat för oss. Killen som jobbar där och som tycker om mig väldigt mycket tittade inte ens på mig. Det kändes som om han tyckte att jag inte ens var värd att hälsa på. Vi satt där, drack öl den här gången och hade det väldigt trevligt.

När dom stänger sitter den här killen (som är thai) utanför baren och jag är arg på honom för att han inte svarat på mitt sms eller ens hälsat på mig under kvällen. Blicken han ger mig var inte inte trevlig... han säger en sak: "dont say anyhing. I saw u that night.". ÅNGEST. Han såg mig tillsammans med en kille. ÅNGEST.

Saken är den att han varit intresserad av mig sen första gången han såg mig i baren och det var min andra dag här. Jag har dissat honom hundra gånger. Om och om och om igen, men han har inte brytt sig.

Nu är jag inte värd att pratas med längre. Han sa: "I care about u, Stella and what u did to me is not okey for thai-people."

ÅNGEST. Jag tycker ju om honom. Han är en fin människa.

SAM DONG

Nu när jag jobbar utomlands så tycke rjag ofta att jag lever ett väldigt ytligt liv. För jag tänker inte så mycket och jag tycker framförallt inte att jag utvecklas över huvudtaget. Men det kanske är just då jag utvecklas och lär mig en massa saker.

... men i ärlighetens namn så känns som om jag gått tillbaka. Vissa saker är jag glad över att jag backat på och andra känns lite too much.

Förra veckan på min lediga dag så var vi ute på den krogen dit vi alltid går, det var typ bara vi där. Vi HÄLLDE i oss en massa samsong (Thailänds whiskey) krogen stängde och vi satt ensamma kvar. Dom som jobbade i baren försökte komma och sitta med oss men vi bara skrek till dom att dom skulle gå...

Dagen efter, eller rättare sagt VECKAN efter........ ÅNGEST.

Resultatet av fyllan: bortappad mobil, plånbok och skor.

Kroppen skriker....

...SOVA, SOVA, sova, sova.

Om jag skulle lyssna på min kropp nu, så skulle den välja att åka hem till mina föräldrar, dra täcket över huvudet och sova i en vecka. Jag har helt enkelt ingen energi kvar. Det är slut.

Jag tänker tillbaka på det gågna året, Sen i April har jag varit ledig 9 dagar, det var i höstas då min mor fyllde 50 år och jag var stressad hela tiden för att jag skulle hinna med så mycket som möjligt under dom 9 dagarna i Sverige. Så sen i April så har jag varit ledig 1 dag i veckan förutom när jag hade min 9 dagars semester. Nu vill jag vila.

Föresten, den där lediga dagen i veckan har jag oftast varit trött och lite bakfull, hur underbart är inte det.

Jag jobbar på, tänker: "om jag fortsätter som vanligt så kanske energin kommer tillbaka".

Hoppas....

det finns tydligen 5 av de

energier/personligheter/färger/skalor av en person enligt buddhismen, det är mer komplicerat än så egentligen. Jag kan i alla fall identifiera mig som en Padma som står för Passion. En Padma personlighet får aldrig ut riktigt det de vill av livet, de vill tränga in i saker fullständigt och kommer aldrig riktigt dit. En Padma lyssnar på låtar om och om igen.

Det gör jag.

Jag lyssnar på Alicias "lesson learned". Hon sjunger: Yes I was burned so I call it a lesson learned, my soul har returned so I call it a lesson learned...och jag tror jag förstår vad hon menar men jag tror inte min själ har återvändt. Jag väntar på att den ska komma tillbaka från osäkerhet, rädsla och skälvande, från ett evigt limbo av att aldrig ha riktigt båda fötterna på jorden.
Är det inte det som är en del av att var en människa?
Att man aldrig har hjärtat i benen utan ute i det fria som ett fladdrande rött skynke. Och hur mycket man/hon än sjunger om att hon hittat tillbaka till sig själv och att hon önskar att han kunde se henne nu för hon är ny, någon annan, så vet jag att jag är precis den jag alltid varit. Jag kan välja nya vägar i varje ny stund men i grunden är jag alltid den där Emma jag alltid varit.
Och den Emman är alldeles så bara. Juno säger att han är golden, killen hon älskar. Tänk att säga det till sig själv och tro på det.
Inte för att man är bättre än någon annan eller helt perfekt utan för att man är den man är, den man mer eller mindre alltid varit.

Bara jag, Emma

uppdaterad...

Jag läser en gammal cosmopolitan från i höstas som är nerskickat från HK i Stockholm. Jag inser att jag är helt lost. Efter att inte ha varit hemma på snart 8 månader så har jag absolut ingen koll. Jag hänger inte med i svängarna längre. Men kanske inte så konstigt, jag bor mitt ute i djungeln och jag hinner inte internetta hela tiden för att hålla mig uppdaterad. Jag jobbar ju.

Men jag får se alla filmer innan ni där hemma i sverige. HA!

Fast just nu har jag upptäckt Greys anatomy. Jag tyckte det var skit dåligt hemma. Har nu kollat på första och andra säsongen. Ska se till att fixa tredje idag och så har jag fjärde säsongen som väntar. Problemet är att jag fastnar. Jag kan inte sluta så dä är jag uppe hela nätterna i stället och är skit trött på morngonen. inte bra.'

Igår gick jag till en skräddare och ska sy upp lite kläder. Hoppas verkligen att det kommer att bli super bra.
Imorgon ska jag tillbaka dit och prova. jag hoppas på det bästa.