Jag funderar på när jag ska få ha kul

Jag älskar att ha kul och skratta. Jag älskar också att sitta och snacka i timmar om saker som hur jag som människa påvärkas av andra saker och ofta just relationer. Jag älskar att sitta och grubbla om vad det är för fel på mig.

Jag hade en härligt samtal med Emma idag. Jag måste säga att jag älskar verkligen henne. Hon är typ den tredje personen jag någonsin sagt att jag älskar. Att älska är stort. Och när jag säger det till henne eller när jag tänker på det så blir jag inte rädd. Hon är där, hon försvinner inte. ..

I alla fall, vårat samtal vi hade idag. Hon skrattade åt mig och sa att när vi träffades så hade jag inga problem. Allting var bra, jag tyckte att det var jobbigt om någon kille inte hörde av sig som lovat och det var verkligen mina största problem. Sen började jag gräva lite mer i mig själv och plötsligt så har jag tusen problem. Konstigt hur det blir sådär.

Måste dock påpeka att om en kille inte hör av sig som lovat så tycker jag idag inte att det är speciellt jobbigt. Klart det kan kännas tråkigt och så vidare, men det är ingenting jag får ont i magen av.

Fast vad vet jag egentligen. Jag har inte varit på en dejt på ett och ett halvt år. Jag har inte varit kär i en kille sen jag lämnade Stockholm.

Nu efter att jag varit hemma en hel del så har jag bestämt mig. Jag ska komma hem efter min vistelse i florida. Det är liksom dags för det. Jag vill hem till mina vänner som är mina riktiga vänner. Jag vill skratta tillsammans med dem och inte med en massa låtsaskompisar som det känns som jag har nu. Just nu hoppas jag på att jag ska få lite extra semester. Ska hem på kurs och vill så himla gärna träffa Emma och så vill jag jätte gärna träffa Patrik. Det vore toppen!