Killar, livet, skratt, vin...

Jag tänker. Min kära mor tycker att jag tänker för mycket, hon kallar mig för en tänkare och att det är jobbigt att vara en tänkare. För allt jag ska göra och gör måste analyseras och ältas. Älta är nog det viktigaste av allt. Jag önskar att det inte skulle vara så, men det är så.

Jag tänker på någonting Emma sa till mig senast jag träffade henne. Både jag och Emma har jobbat på det här med att älska mig själv och tycka om mig själv. Oftast på olika håll. Först var Emma i Umeå och jag i Stockholm. Nu är Emma i Stockholm/Gambia och jag snart i Florida. Men vi träffas med jämna mellanrum och det är så enkelt. Ni vet, hon är en sådan person som förstår mig, hon vet vad saker och ting egentligen handlar om innerst inne.

Till saken... vi promenerade på birgerjarlsgatan och pratade. Vi pratade om affirmationer. Hur vi försökt säga till oss själva att jag älskar mig själv. Jag har haft en lapp på spegeln i toaletten "Jag är underbar". På nått sätt har det alltid handlat om att överrösta den där rösten som inte tror på mig, som kanske inte alltid är så snäll mot mig. Som kanske inte alltid vill att jag ska lyckas. MEN, det är inte de det handlar om. Det handlar ju så klart om att lära känna den rösten också. Tack Emma för den aha-upplevelsen!

Jag tycker faktiskt synd om mig själv för tillfället. Jag hatar att göra det. Men jag gör det. Jag biter ihop, jag låtsas att allting är bra, det är ganska få som egentligen vet om att allting inte är bra. Men sen lever jag ju också reseledarlivet... Ni vet väl att en reseledare alltid är positiv och glad. I reseledarlivet har man inte en dålig dag. Så jag låtsas i den här världen.

På fredag är det säsongsavslutningsfest. Jag funderar på bjuda dit en kille som heter Will. Jag tänker på varför jag skulle göra det. Jag har inte sätt honom på hela säsongen och jag vet att han vill träffa mig. Men så kom jag på att anledningen till varför jag skulle vilja att han kom. Jag behöver bekräftelse. Jag tänker på han i Stockholm. Han vill komma och hälsa på mig men jag litar inte riktigt på honom. Då som försvar tänker jag att om jag har Will så mår jag bättre... hmm...

nä, nu ska jag hem och sova...

God natt

Angesten, finns har igen... kanske starkare an nagonsin

Imorse var det dags for mig igen att lamna alskade Stockholm. Jag kom hem vid tolv igar natt, jag hade inte packat mina saker men jag sket i idet. Jag var lite halv full och jag hade ingen lust... jag ville bara grata sa jag bestamde mig for att packa pa morgonen istallet.

Kl. 04.00 vackte mobilen mig, det var dags att ga upp, fixa till mig och packa mina saker. Min kara mor forsokte prata med mig men jag ville bara grata sa jag svarade henne inte. Jag tryckte ner alla saker jag kommer att behava de tva kommande veckorna och ringde taxin. Jag motte upp min chef pa centralen och sa inte manga ord. Vi satt dar och jag ville bara grata. Hon babblade pa som vanligt men jag kunde inte. Jag kan ju inte riktigt beratta for henne hur jag kanner heller, det ar liksom inte riktigt okej. Sa jag holl ihop. Jag tankte pa Emma, att du tycker att jag ska saga upp mig. Jag tanker pa alla dom som sager: "Det ar bara ett halvar, hall ihop". Vad ar det for javla grej att saga! Varfor ska man halla ihop i 6 manader... Det ar 6 manader av ens liv!!! Det ar verkligen sa, manniskor lever som om det har tusen liv.

Efter ett tag insag jag att jag maste vara lite glad, sa jag blev fejk glad sa att min chef inte ska tycka att jag ar jobbig. Sa jag log och pratade om intressanta saker sa som smink och parfymer pa tax freen. Valdigt inspirerande, om ni forstar vad jag menar.

Kopte bocker pa pocket shop, 500 kr kostade det. Jag tankte att det ar lika bra att bunkra upp sa att jag har nagonting att gora nar jag inte jobbar. Sa att jag kan fly in i bockernas varld nar jag inte orkar angest. Jag tanker pa mitt i-lands problem, jag vill inte aka till Florida. Alla som jag pratar med ar sa avundsjuka, sa jag ler lite och sager att jag ar sa fantastiskt glad for den har mojligheten.

Angest Angest Angest

Pappa dog..

...ja tänk att min pappa dog nästan exakt tre månader sedan när jag var på semester med min kille och hans familj. Minns fortfarande ögonblicken innan och efter jag fick reda på det. Hur jag stod uppe på färjans högsta däck för att få en liten stund för mig själv och tittade mot Tyskland. Jag hade på mig min gröna kjol och håret blåste åt alla håll, det blåste så hårt att jag gjorde en oavsiktlig Marilyn Monroe ett tag. Killen kom för att se vart jag tagit vägen och sen gick vi ner och satter oss där det blåste lite mindre.

Solen sken kallt och hårt och så ringde hans mobiltelefon, "konstigt, mamma?" tänkte jag när han räckte över luren och sen var det slut på min pappas liv. Just då tog det slut i min värld fast det skett tidigt på morgonen när vi packade inför resan.

Nu är jag mer än någonsin en jävla gegga av känslor. Sen han dog har saker kommit fram som gjort mig så otroligt besviken att jag bara kipar efter andan. Mitt hjärta känns som att det runnit ut i ett enda stort klet. Det har funnits så lite vackert i den här sorgen just nu, men när verkligen släpper fram den känns det alltid lite mer som att jag är här. Igår grätjag som ett barn och inte ens mamma kunde trösta.

Idag är mina ögon svullna trots isbandage. Ser mest ut som att jag sovit riktigt riktigt dåligt och det ifrågasätter väl aldrig de konsulter på byrån jag jobbar på.

"Vi kan inte göra storverk bara små gärningar med stor kärlek"

-moder Theresa-

"Inget medvetande föds utan smärta" (Jung)

Hjärtat har låst sig!

Det känns som om jag har en stor lång kedja runt hjärtat. Hela andra halvan av kroppen känns tung och jag har till och med lite tungt att andas. Jag vet ju självklart att allt detta bara är mina känslor, men det känns så här nu.

Jag känner så starkt för att komma hem till Stockholm. Jag vill åka dit nu. Aldrig mer komma tillbaka. Känslan kändes verkligen väldigt främmande men efter tänkt lite kom jag på att jag faktiskt känt såhär förut. I slutet av Thailand så ville jag bara åka hem och inte till Kreta. Sen kom jag till Kreta och allting kändes bra. Så jag kör på den stilen nu med. Jag låtssas som om jag har de bra och jag trivs så går nog tiden.

Men jag ska få komma hem några dagar på kurs. Det ser jag verkligen fram emot. Jag vill ju också ha semester men det gick inte. Det är det som också gör att jag har ont och känner mig fast och bunden.

Jag funderar på när jag ska få ha kul

Jag älskar att ha kul och skratta. Jag älskar också att sitta och snacka i timmar om saker som hur jag som människa påvärkas av andra saker och ofta just relationer. Jag älskar att sitta och grubbla om vad det är för fel på mig.

Jag hade en härligt samtal med Emma idag. Jag måste säga att jag älskar verkligen henne. Hon är typ den tredje personen jag någonsin sagt att jag älskar. Att älska är stort. Och när jag säger det till henne eller när jag tänker på det så blir jag inte rädd. Hon är där, hon försvinner inte. ..

I alla fall, vårat samtal vi hade idag. Hon skrattade åt mig och sa att när vi träffades så hade jag inga problem. Allting var bra, jag tyckte att det var jobbigt om någon kille inte hörde av sig som lovat och det var verkligen mina största problem. Sen började jag gräva lite mer i mig själv och plötsligt så har jag tusen problem. Konstigt hur det blir sådär.

Måste dock påpeka att om en kille inte hör av sig som lovat så tycker jag idag inte att det är speciellt jobbigt. Klart det kan kännas tråkigt och så vidare, men det är ingenting jag får ont i magen av.

Fast vad vet jag egentligen. Jag har inte varit på en dejt på ett och ett halvt år. Jag har inte varit kär i en kille sen jag lämnade Stockholm.

Nu efter att jag varit hemma en hel del så har jag bestämt mig. Jag ska komma hem efter min vistelse i florida. Det är liksom dags för det. Jag vill hem till mina vänner som är mina riktiga vänner. Jag vill skratta tillsammans med dem och inte med en massa låtsaskompisar som det känns som jag har nu. Just nu hoppas jag på att jag ska få lite extra semester. Ska hem på kurs och vill så himla gärna träffa Emma och så vill jag jätte gärna träffa Patrik. Det vore toppen!