Sanna ord är inte alltid vackra, vackra ord är inte alltid sanna.

(kina)

Emma, nu blev det så, att jag fortsätter en säsong till. Jag gör det mycket för framtiden. Jah tror att jag kommer att ha mycket nytta av att jag fortsätter.


Jag blir rätt hårt dissad för tillfället. Eller egentligen inte hårt dissad men lite dissad. Den här thai-killen ja har skrivit om, han vill ju inte prata med mig. Han vill dock ha koll på mig, frågar mina vänner vart jag är osv. men jag blir inte bjuden på fester längre. Mina kompisar blir det men jag tror inte dom vågar säga till mig att jag inte är välkommen så dom låtssas som om dom inte ska ut och sen så ska dom det i alla fall. Lite fult kan man säga men jag förstår dom. Stella förstår alltid. Dom är lite intresserade av ett par killar där och vill såklart dit och så vill dom inte vara så "taskiga" mot mig och säga att:"Sorry".

Jag fokuserar på jobbet just nu, lära mig nya saker inför sommaren som jag kan ha nytta av. Du kanske kan komma och hälsa på, Emma? Jag skulle bli glad.

Jag tror på att människan hela tiden måste göra mer för att uppnå samma känsla som man innan varit nöjd med.

Filmen

Nar jag skrev det dar inlagget nyss sa kom jag och tanka pa en film som jag sag for ett tag sedan.

Filmen:

Det var ett par, mannen var otrogen och nar tjejen fick veta det akte hon hem till sina foraldrar och hon var saklart jatte ledssen. Mannen (som forovrigt var skit snygg) akte dit och tjejen ville inte prata med henne osv. Da pratade hon ,ed tjejens pappa och sa sa han till pappan:"jag alskar ju verkligen henne". Da blev den har pappan forbannad och sa att manniskor sager saker som alska och andra starka ord. Men dom betyder ingenting for resten av varlden, dom orden man sager betyder bara nagonting for en sjalv. Det ar handlingarna som betyder nagot for resten av varlden.

Jag tanker pa det ibland och jag haller verkligen med. Vi kan saga sa mycket till varandra, men orden betyder ju ingenting om vi inte handlar efter dom. Sjalvklart gor vi misstag lite da och da, men att saga att man alskar nagon och sen standigt vara otrogen, sa stammer inte det riktigt. Inte i min varld.

Jag var pa Visum-resa i ett par dagar i Malaysia. Sa otroligt skont. Jag sov i mjuk hotell sang, shoppa och drack ol. Det absolut roligaste var att traffa pa min gamla chef Mattias. Han ar en valdigt speciell person som jag gillar valdigt mycket. Han ar en bra och klok manniska som inte behover saga sa mycket men har det dar braiga i sig.

Det kanns som om han kanner mig och jag gillar att vara med manniskor som kanner mig. Jag behovde inte vara nagon annan an just mig sjalv. Vi drack ol och blev fulla sen gick vi hem och sov.

Foresten sa ar nu angesten borta. Jag tycker fortfarande inte om det jag gjorde mot mig sjalv eller mot nagon annan. Men jag har fatt lite perspektiv pa saker och ting. Just nu tycker jag om mig sjalv och det ar sa javla skon kansla. Att tycka att jag ar bra. Visst, alla handlingar jag gor ar inte dom basta men det gor inte mig som person till en samre manniska.

Tack for dina ord, Emma.

Hej Stella!

Ibland undrar jag vad som hände med alla skämt jag drog på bloggen här tidigare. Känns väl bättre såhär helt enkelt. Skämten finns ju fortfarande men just nu vill jag skriva om allvarliga saker.
Hoppas du vet att alla gör vi misstag och alla har vi svårt att älska oss själva. Det viktigaste är ju att du älskar dig själv just nu. Det är alltid lätt att älska sig själv när allt går bra och man enligt sig själv är fantastisk. Jag vet att du inte sårar någon avsiktligt, det gör väl ingen egentligen. Men det händer jämt. Haha, ja jämt faktiskt.
På alla hjärtans dag köpte jag godishjärtan till mig själv, kändes jäkligt bra. Jag ba njöt av varje sockrigt rött kärleksbevis.
Just nu känner jag mig hjärtekrossad, vet inte varför? Är ju inte det. Men såhär är nog livet som Nora säger.
Sorg och lycka och plugg och fika och träning och bra dagar och dåliga dagar och helt helt som det är. Och sen hur man reagerar på allt. Jag själv mitt i allt som väljer hur jag regarar på allt. för det finns ju EGENTLIGEN inte några bra eller dåliga dagar, bara dagar.
Mamma säger alltid att ingenting är så allvarligt egentligen, inte alls så allvarligt. Det kanske gör ont som fan, men det är inte så farligt.

Puss

tankestallare

Jag har svart att tycka om mig sjalv i just den har stunden, timman, dagen, veckan.

Jag fick ett mejl, ett alla hjartansdag mejl.


Today, as you we give our attention to love, we are doing a great thing. Let love be your guiding light today. Do something loving for someone and, most important, do something loving for yourself. Give thanks to yourself for being you. You are magnificent.

Jag tanker framst pa and, most important, do something loving for yourself. Give thanks to yourself for being you. You are magnificient.

Har svart att ta till mig det i denna stund. Just nu tycker jag inte om mig sjalv. Jag vet att det gar over, jag vantar, med tiden forsvinner angesten och sa borjar jag inse vilken fantastisk manniska jag ar. For alla gor vi konstiga saker ibland som vi inte ar sa nojda over. Eller hur? Som man angrar anda djupt in i hjartat. Jag hoppas. For jag ar en fin manniska, pariktigt. Jag fuckar bara upp saker lite da och da. Det ar som om jag maste paminna mig sjalv ibland, om saker som ar viktiga for mig.Jag maste fa en riktig javla tankestallare for att jag ska fatta, for annars fattar jag inte.

Är det såhär man ska se ut

Ältar

Jag ältar just nu, jag ältar mitt liv här nere och vad det är jag håller på med. Jag tycker synd om mig själv och är ett offer.

HAHA...

Jag funderar på den här thai-killen och min vän Kim säger till mig att nu har jag bränt mina broar. Nu kommer han inte efter dig något mer. Jag har sårat honom och gjort honom illa. What goes around comes around, eller hur är det man säger. Jag tänker på det en stund och funderar VARÖFR? Jag inser att den jag sårar mest är mig själv, jag misshandlar min själ på detta vis.

ÄLTA. Är dagens ord.

Just ja, och nu är jag på jobbet men egentligen har jag ingenting att göra. Jag sitter bara av tiden så att ingen kan säga till mig att jag skiter i allt och är bakfull. Det är inte sant.

Ångesten...

...den släpper inte


Den sitter kvar och har liksom fastnat.

Vi hamnade på baren där vi hänger när vi inte har annat för oss. Killen som jobbar där och som tycker om mig väldigt mycket tittade inte ens på mig. Det kändes som om han tyckte att jag inte ens var värd att hälsa på. Vi satt där, drack öl den här gången och hade det väldigt trevligt.

När dom stänger sitter den här killen (som är thai) utanför baren och jag är arg på honom för att han inte svarat på mitt sms eller ens hälsat på mig under kvällen. Blicken han ger mig var inte inte trevlig... han säger en sak: "dont say anyhing. I saw u that night.". ÅNGEST. Han såg mig tillsammans med en kille. ÅNGEST.

Saken är den att han varit intresserad av mig sen första gången han såg mig i baren och det var min andra dag här. Jag har dissat honom hundra gånger. Om och om och om igen, men han har inte brytt sig.

Nu är jag inte värd att pratas med längre. Han sa: "I care about u, Stella and what u did to me is not okey for thai-people."

ÅNGEST. Jag tycker ju om honom. Han är en fin människa.

SAM DONG

Nu när jag jobbar utomlands så tycke rjag ofta att jag lever ett väldigt ytligt liv. För jag tänker inte så mycket och jag tycker framförallt inte att jag utvecklas över huvudtaget. Men det kanske är just då jag utvecklas och lär mig en massa saker.

... men i ärlighetens namn så känns som om jag gått tillbaka. Vissa saker är jag glad över att jag backat på och andra känns lite too much.

Förra veckan på min lediga dag så var vi ute på den krogen dit vi alltid går, det var typ bara vi där. Vi HÄLLDE i oss en massa samsong (Thailänds whiskey) krogen stängde och vi satt ensamma kvar. Dom som jobbade i baren försökte komma och sitta med oss men vi bara skrek till dom att dom skulle gå...

Dagen efter, eller rättare sagt VECKAN efter........ ÅNGEST.

Resultatet av fyllan: bortappad mobil, plånbok och skor.

Kroppen skriker....

...SOVA, SOVA, sova, sova.

Om jag skulle lyssna på min kropp nu, så skulle den välja att åka hem till mina föräldrar, dra täcket över huvudet och sova i en vecka. Jag har helt enkelt ingen energi kvar. Det är slut.

Jag tänker tillbaka på det gågna året, Sen i April har jag varit ledig 9 dagar, det var i höstas då min mor fyllde 50 år och jag var stressad hela tiden för att jag skulle hinna med så mycket som möjligt under dom 9 dagarna i Sverige. Så sen i April så har jag varit ledig 1 dag i veckan förutom när jag hade min 9 dagars semester. Nu vill jag vila.

Föresten, den där lediga dagen i veckan har jag oftast varit trött och lite bakfull, hur underbart är inte det.

Jag jobbar på, tänker: "om jag fortsätter som vanligt så kanske energin kommer tillbaka".

Hoppas....

det finns tydligen 5 av de

energier/personligheter/färger/skalor av en person enligt buddhismen, det är mer komplicerat än så egentligen. Jag kan i alla fall identifiera mig som en Padma som står för Passion. En Padma personlighet får aldrig ut riktigt det de vill av livet, de vill tränga in i saker fullständigt och kommer aldrig riktigt dit. En Padma lyssnar på låtar om och om igen.

Det gör jag.

Jag lyssnar på Alicias "lesson learned". Hon sjunger: Yes I was burned so I call it a lesson learned, my soul har returned so I call it a lesson learned...och jag tror jag förstår vad hon menar men jag tror inte min själ har återvändt. Jag väntar på att den ska komma tillbaka från osäkerhet, rädsla och skälvande, från ett evigt limbo av att aldrig ha riktigt båda fötterna på jorden.
Är det inte det som är en del av att var en människa?
Att man aldrig har hjärtat i benen utan ute i det fria som ett fladdrande rött skynke. Och hur mycket man/hon än sjunger om att hon hittat tillbaka till sig själv och att hon önskar att han kunde se henne nu för hon är ny, någon annan, så vet jag att jag är precis den jag alltid varit. Jag kan välja nya vägar i varje ny stund men i grunden är jag alltid den där Emma jag alltid varit.
Och den Emman är alldeles så bara. Juno säger att han är golden, killen hon älskar. Tänk att säga det till sig själv och tro på det.
Inte för att man är bättre än någon annan eller helt perfekt utan för att man är den man är, den man mer eller mindre alltid varit.

Bara jag, Emma