Julen kom och gick

Julen kom och den gick. Jag var i 39 graders värme och jobbade. På kvällen var det fest med god mat och paket. Det var så mysigt det kunde bli här i Thailand.

Jag satt och tänkte på min familj där hemma. Där jag vet att det är en massa snö och brasan var tänd hela kvällen. En lite tår kom efter att jag pratat med dig Emma i telefonen. Jag hade min uppsydda fina klänning på mig och det kändes rätt b.

Men julen är över, idag är det årsdag för tsunamin och man märker på människor att det är en annan stämmning. Ikväll kommer det att vara hundratals rislampor som ser ut som stjärnor när dom skickas ut i himlen.

hemma igen

Stockholm stockholm här är jag igen, har du saknat mig?

Jag har längtat och nästan en vecka har blåst bort som i ultrarapid. Jag Tian och Drutten hade en fantastisk kväll med vin och bubbel och hemmagjort godis á la Leila Lindholm. Drutten drog sig såklart vid ett när jag och Tian tog en taxi till ett uteställe som var stängt, när vi väl hamnade på ett uteställe somvar öppet var Tian redan väck. Vi blev nästan inte insläppta och nästan utslängda när Tian välte drinkar åt höger och j-vla vänster. Gud vad jag skratta. Tian såg dubbelt och även dåligt och kisade hela tiden och jag ville bara dansa, i otakt tror jag (!)
Sen snubbla vi hem och hon missa sin tenta och jag steg från bakis till fika status med Mr X.

Jag kände ju bara på direkten sen hans 197cm uppenbarade sig att jag ville lägga mig i hans knä och sova medan han smekte mitt korta hår (kalla det sekreterarfrilla) men jag motstod och tänkte smutsiga tankar och försökte behärska mitt skenadne begär att tafsa.

Nu har myrorna satt igång med snacket i mitt huvud, men jag lyckades tysta de med ett bestämt, NEJ!

Imorgon är det julafton och jag har varit en oförskämt snäll flicka!

Hyvää joulua!

finally some action!

nu har inget hänt på så länge, skönt att allt lossnat och nu händer lite saker. Vet inte om det är världens mest fantastiska saker, men nya saker
Stella: Måste erkänna att jag inte riktigt fattar hela rasta-kille historien men antar att ni lever som i ett mindre svenskt samhälle där nere och att man liksom inte kommer ifrån. Då VET jag vad du menar.

Vad gäller MrX så handlar det bara om en fika men kommer bara ihåg att du inte trodde på det då, det gjorde du ju uppenbarligen inte jag heller men nu är intresserad, nyfiken av att se vem han är idag. Det är ju nästan 2 år sen, fatta tiden glider iväg...

Nyår och fest och vi försover oss nästan till jobbet och jag tappar min plånbok och helt bara fullständigt söndersliten. Det var tider det.

Det som inte skulle handa.

Nu har killen fatt veta att det inte kommer att bli vi, han den dar rasta killen. Jag har verkligen trott att jag legat sa lagt nar det galler honom och allt det dar.

Igar var det fest igen (ibland kanns det som om det ar det enda vi gor) och vi var ute pa krogen, samma stalle som vi alltid gar till. Sen var det efterfest hemma hos killarna som vi alltid ar pa efterfest hos. Sen inser jag att det nog ar bast att aka hem sa att jag inte maste sova brevid honom. Han skjussar saklart hem mig och borjar prata om hur mycket han tycker om mig. Shit vad jobbigt det var. Varfor kunde han bara inte fattal. Jag sa att jag tyckte om honom som van men att det finns en annan. Lite av en logn kanske men anda inte. Han tyckte att jag skulle skita i det men sa sa jag att vi skulle vara vanner istallet(vilken javla klyscha). Jag sa hejda och sen har han forsokt ringa mig nar jag sov. Idag har inte nagon av oss hort nagonting av dem, vilket ar extremt ovanligt. Nu blir jag nog utfryst eller natt... Fan vad jobbigt. Det var ju precis det som inte skulle handa!

Rasta- kille

Jag tänker på Sverige och hur det är där hemma. Ibland saknar jag det men oftast inte. Igår hade jag en sådan känsla, jag saknade hem. Saknar jag hem så är det oftast på min lediga dag och igår var det min lediga dag.

Men det gick ju bra, jag städade och tog en långpromenad i värmen. Faktiskt riktigt skönt.

Jag tänker på mina vänner där hemma och skulle bara vilja få en lite stund tillsammans med dem. Men jag vill absolut inte hem, jag trivs väldigt bra. Jag älskar Thailand.

Det är ju en Thailändsk kille som är riktigt förtjust i mig. En sådan Happy Rasta snubbe... hahah. Han och hans kompisar är super sköna killar, vi hänger med dom lite då och då. Det jag undrar över är om jag måste säga det till honom, att jag inte är intresserad av honom. Jag är äldigt neutral när vi ses, ler inte för mycket och flörtar absolut inte. Men han fattar liksom inte att det kommer inte at bli vi. Ja, det visar sig väl med tiden hur det blir.

Mote med en munk

Jag tanker pa den dar killen som jag tror att jag tycker sa himla mycket om. Jag pratade ju med dig, Emma, om det haromdagen. Det du sa var javligt sant, tror jag. Du sa att du todde att det bara handlade om att han var langt borta som jag ville att han skulle vara har. Att jag inte kunde fa honom som helt plotsligt gjorde honom intressant. Jag tror nog att det stammer, och samtidigt tar ju inte det riktigt bort kanslan av saknaden.

Idag nar jag sov lite middag sa dromde jag om honom. Jag kommer ihag allting som hande mellan oss sa himla val. Alla dom dar fina orden och hur omtanksam han var.


Idag nar jag var pavag till jobbet traffade jag pa en munk. Jag tycker ju att munkar ar oerhort fina och samtidigt ar jag lite radd for dem. Men idag tittade jag upp och log lite mot honom. Da stannade han och fragade vart jag kom ifran och pratade lite med mig... Jag var SAAAA nervos. Sen fick jag en fin bok av honom som han sjalv skrivit. Jag borjade genast lasa den. Mitt i allt kommer jag och tanker pa en van som en gang nastan levde som en riktig munk och vad ha sa till mig. Ingeting vara forevigt. Vissa manniskor finns i ens liv en valdigt kort stund och andra langre. Det galler att vara tacksam over dom stunderna. Ibland ar det bara nagra minuter och andra nagra dagar, och ibland flera ar, det galler att se det fina och vara tacksam over den tiden man fick tillsammans.

GlamourLIVET

Enligt alla gäster så lever vi ett glamourliv... Vi får ofta kommentarer om att det kostar att lever glassigt. Då har man bara lust att kasta en colaburk i pannan på dem att fatta att vi inte lever i lyx. I alla fall om man jämför med hemma. Förförra veckan var vi 5 dagar utan vatten i våra lägneheter, då köpte jag hem en massa vattenflaskor och skjölde av mig i det istället för att duscha.

Men kasta en colaburk i pannan på en gäst funkar ju inte riktigt. Så jag ler och hmmm:ar lite. För det går ju inte riktigt att säga som det är heller. Även om vi inte är på någon betald semester.

Men just nu saknar jag hem till kylan. Jag gillar kvällarna när det är en ca. 8 minus grader och glasklart, när man kan se stjärnorna på himlen och det ryker när man andas. Att åka pulka skulle jag också vilja göra och fira jul med min familj. Men nej, i år ska jag jobba på både julafton och nyår. Men absolut, detta har jag valt själv. Det blir nog att jag kommer hem i April.

igen...

Igår efter mina inlägg på bloggen så var han inne på facebook. Jag bestämde mig för att nu ska det inte vara så stelt som det har varit de senaste gångerna. Jag bjöd lite på mig själv och skojade till det men nej. Fick bara formellt och tråkigt svar. Blir så jävla ledsen och han fattar inte det. Han skojar ju alltid med alla, och nu har han slutat att dra sina dumma skämt med mig. Varför undrar jag?! Nu har jag än en gång bestämt mig för att skita i kontakten med honom. Det kanske helt enkelt är bäst så.

glömde...

Det jag egentligen skulle säga i förra inlägget är att jag trodde verkligen att jag inte var så fast. Att jag hade träffat en kille som jag verkligen gillade men att det bara skulle vara en kort stund. För livet ar ju fullt av korta möten som inte är till för att det ska utvecklas till livslånga relationer.

Så efter ett par veckor kändes det helt ok, men det är som jag har fått bakslag i det hela. Det är först nu som jag verkligen börjat sakna honom. Det är nu jag känner att va fan, kom hit nu. Kom och håll om mig och släpp inte.

Den här gångn trodde jag att jag kom lätt undan.

Jag säger alltid att jag inte gillar spel. Jag hatar spel, brukar jag ofta säga när jag pratar om relationer mellan man och kvinna. Jag brukar stolrsera med att jag aldrig själv håller på med något sådant. Eller hur! Vilket jävla bullshit.

Jag är intresserad av en kille, eller mer än intresserad kan jag väl säga. Vi hängde ihop i ett par månader innan det var dags att åka till två olika delar av världen. Så nu är jag i Thailand (eller JUST nu är jag i Malaysia men det är Thailand som jag kommer att vara i till och med April) och spelar svår. Som om det är något som jag skulle kunna förlora, som min stolthet eller vadå?!

Vi pratade på telefon för en ca. 3 veckor sedan och så bestämde vi förnuftigt att vi är vänner eftersom vi vet att vi inte kommer att ses på 5 månader. Bra tänkte jag, nu är det bara att gå vidare, för det är ju så livet är, det går vidare. Vi smsade, väldigt formella sms där inga känslor förmedlades och det gjorde verkligen ont men jag låtsades som ingenting. Sen kom jag på iden att om jag inte svarar på hans sms så kanske han blir lite needy eller nått åt det hållet. Han smsade 2 sms och ett litet mejl (allt väldigt formellt) och jag svarade inte på 5 dagar. Nu har jag svarat, eller rättare sagt för 5 dagar sedan och nu har inte han svarat mig. Det känns skit! Min kompis Mattias komenterade det hela: "moget". Men vad ska jag göra. Jag tänker på honom hela tiden. Jag vet inte om jag är kär i honom eller vad det är, det jag vet är att jag saknar honom. Jag vill ha honom här hos mig. Så just nu tänker jag på om jag ska ringa honom eller om jag ska låta det vara, min nyfunna vän säger att jag ska mejla och säga vad jag känner medan min stolthet säger att: "skit i honom". Jag tar den gyllene medelvägen och väntar ett par dagar till.

Och så är det en sak till, Emma, jag saknar dig som fan. Jag vill att du ska vara här med mig. Kan du inte komma hit så reser vi runt i ett par veckor och dricker paraplydrinkar på stranden och bara snackar skit. Tänk på det! Vore verkligen grymt kul. För jag saknar någon som försår mig. Jag vill skratta tillsammans med dig och till det hur puckade vi är i bland.

Malaysia

Jag har shoppat i 10 timmar idag. Det är inte riktigt klokt. Jag har köpt 7 par skor, väska, högtalare, klocka och en massa smått och gott. När vi är klara så köper vi en kaffe på starbucks. Vi sätter oss utanför och njuter av kaffet och tittar nöjt på våra påsar med ting, strax efter det kom det fram en man och frågade om vi kunde ge honom lite pengar. Vårat svar: "Nej", tar hårt på mig och jag har lust att springa efter för att jag skäms. Jag skäms över att jag klagar på att vi har en jävla skit lön som inte går att leva på medan jag klarar av att shoppa 7 par skor utan att det känns.Det får mig att tänka på orättvisan i världen och att det verkligen är så mycket människor i världen som inte har mat eller någonstans att sova och här ligger jag just nu på hotellrummets sköna säng.

Men jag gör fortfarande ingenting åt det. Här hänger jag på internet och tittar nöjt på mina skor. Är jag en dålig människa?!!? kanske det.

långt borta men nära

nu har Stella ringt från Thailand och det har varit ledig-måndag igen och missat henne för att jag ignorerat livet utanför. Jag har gjort Nada och varit på gruppterapi. Fast gruppterapin har visat sig ha intressanta dimensioner. Nu är jag säker, saker och ting har ett alldeles meningsfullt sätt att återupprepra sig.Om jag förolämpat hatat älskat eller gjort bort mig inför någon, då är det helt j-vla säkert att jag och den personen kommer att ses jämt. På Universitetet blir man mer galen än på mentalsjukhus.
Meditationen hjälper mig just nu, ger lite luft i resonemang och tankar. Det är väl det stora i det lilla med närvaro. Bara den där stunden av andning innan man ger sig in i det känslomässiga dravlet. En föraning om att nån gång kanske man kan göra det annorlunda.
Längtar ingenstans just nu, kanske till en strand i Thailand med Stella och paraplydrinkar och strandGLAMOUR.

att längta

ibland längtar jag efter stunder, ibland efter personer, det där minnet som bär ett skimmer av av film och glamour och veckotidning. Och gräset avr grönt och känslan var överväldigande, ja och de perfekta sakerna blev sagda och allt satt precis rätt.
Jag längtar tillbaka till de personerna och de stunderna men oftast är det det enda jag kan, en stund kommer ju aldrig åter men det är personerna, de som var närvarande i de ljusa stunderna som jag ofta inte kan träffa igen, ja det skulle ju aldrig bli som det var. Alldeles för mycket har gått förlorat. Kankse är det bara skyskrapshöga förväntningar som de aldrig kunde eller någonsin kan uppfylla.

Thai-kille.

Andra kvällen i thailand var jag ute med mina kollegor och tog en öl. Bartendern blev störtförtjust i mig. Det roliga i det hela är att killen är en Thailändare, och inte nog med det han är värsta Bob Marley-killen. Han har ju aldrig sagt någonting till mig men tjatar tydligen på min kollega hela tiden. Han är "lite" blyg och frågar Kim hela tiden va han ska göra. Kim försökte lite snällt säga:" ja du kanske ska försöka prata med henne. Du hälsar ju inte ens på henne."

Jag håller mig undan.

thai

Jag jobbar i ett yrke där man måste vara glad hela tiden och man får egentligen inte klaga, för vi är ju trots allt i Thailand. Så jag går och ler mot alla gäster och hälsar; "hej hej". Jag är en sådan människa som inte kan låssas, eller rättare sagt jag var en sådan människa som inte kunde låtsas att jag var glad om jag egentligen var ledsen (Emma, du VET).

Nu går jag och ler trots att livet inte alltid är en dans på rosor, ens i Thailand. Jag var sjuk en dag och tittade på 5 filmer. Filmer är mitt nya sätt att undvika känna och tänka. Eller i alla fall en liten stund. Min favoritfilm för tillfället är "The Notebook" och en annan film som egentligen suger, men jag gillar den "step up".

Just ja, det är inte bara gästerna som man måste le år hela tiden utan även alla kollegor. Det är liksom inte att okej att vara ledsen och deprimerad för vi är ju trots allt i thailand. Men jag känner att det går uppåt, och det är alltid det som gör att jag orkar vidare.

idag är en såndär dag

...då jag bara vill försvinna och jag försöker j-vligt hårt. Trycker ner huvet i kudden stänger av mobilen och trycker bort tankar på allt jag borde göra. Inte vill jag gråta heller och det är väl något nytt jag vill bara ORKA, varje dag, alla dagar hela året
Fast jag gör ju inte det så jag låtsas att jag är sjuk och gömmer mig, jag är ju aldrig sjuk nuförtiden så nu kanske jag egentligen kan inbilla mig att jag är lite krasslig. Då finns det ju ingen ångest. Sjuk får man ju vara men inte rädd för livet.
Så nu inbillar jag mig att jag är sjuk och kollar på 3 kobra och 4 babel och 2 dexter och kanske på Ice age 2, IGEN, ibland ger den filmen mig lite ångest för jag tittar ju bara på den sånna här dagar.
Samtidigt kanske inte allt är helt hopplöst, jag har i alla fall ätit lite och jag sitter upp i sängen och ja har svarat på några mejl och inte ringt mamma. Inte andvänt en enda livboj utan guppar på min egen trasiga.
Kanske ska kolla på clueless igen istället.
imorgon kanske det är en annan sorts dag, kanske inte.

Emma,

Just nu tänker jag massor på dig. Vill bara ringa dig och prata med dig i timmar. Och om jag skulle få välja så skulle jag ringa dig 5 gånger om dagen och du skulle som vanligt säga till mig att jag inte kan hålla på och "trakasera" människor på det viset. Men jag vill ju bara dela med mig om mitt liv och mina tankar. Och jag tänker och analyserar mycket och länge om varje sak. Just nu ägnar jag massor av timmar på att analysera en viss Calle och det är ganska kul. För då har jag ju någonting att tänka på istället för att tänka på att stället jag befinner mig på är en jävla håla och här ska jag vara i 6 månader! Fast det är trevligt också.

Hej Stella!

här tänkt mycket på dig på sistonde, särskilt nu när jag är hemma i Stockholm. Känslan av att vara hemma här börjar glida mig ur händerna och det hela är faktiskt ganska odramatiskt. Jag blir bara så nostalgisk när jag är här och tänker på allt kul vi haft, stureplan och nattljus, labbet och eurodisco och kommer du ihåg när de spelade Michael Jackson, då var ju lyckan gjord och alla långa kvällar och alla diskussioner och all dans och bara känna sig som en superstjärna för en kväll.
Nu äter jag och Per och Malin och Khadija middag på Sonjas grek och sedan får jag med nöd och näppe med de på en drink, Khadija håller god min medan både Per och Malin håller på och glider av stolen av trötthet och det spritter i mina ben och jag vill bara UT, men ingen vill så jag sitter på bussen på väg hem. Väl hemma så är det skönt att vara hemma och jag tittar ut över essingen och drömmer mig tillbaka till den där tiden, det är liksom inte detsamma utan dig.

Kram/

Emma

berätta

för mig för jag börjar bli jäääääääääääääääääääääävligt less asså

När ska...

...allt detta pluggande börja göra mig rik, när ska degen börja rulla in och brudarna och christalen och de pimpade bilarna och all cred när ska all cred komma? va fan! När ska jag sitta i minkpäls på hotell diplomat och skrika det går bra nu! och hytta diamantprydda fingrar åt de mindre bemedlade?

Martin Kellerman

ja man kan ju undra, hur många nätter till ska Martin Kellerman störa mig. Inatt drömde jag att jag arbetade som PR-ansvarig för en turné han skulle ha med sitt hiphop-crew och jag var bara så jävla dålig.

Jag insåg att jag hade inte en aning om vad jag skulle göra och Martin bara grymtade och såg missnöjd ut, det faktum att jag är typ JÄTTEKÄR i honom hjälpte inte. Nu får jag aldrig ligga med honom tänkte jag, först den där stalkerattityden i somras utanför Kungsan och sedan detta jobb (han gett mig?) och jag bara blajar bortet. Strike 2. Har jag fortfarande en chans till och kan den vara i verkligheten?

Om jag träffade Martin igen skulle jag juh aldrig kunna bete mig normalt. Det är relativt större chans om det vore någon annan men jag skulle ju bara säga vad jag tänker och det skulle låta galet, det låter galet i mitt huvud.

Såg sista avsnittet av "Non Fiction" och där hånglade han med någon brutta. Kändes väl lite fel liksom.

Skrev sms till Per: Vill man se sin framtida pojkvän släta över någon annan? Han svarade: Nej, det är inte okej, gör slut!

Jag vet att om jag strategiserade tillräckligt mycket skulle jag kunna få Martin, men tror jag e för feg. Courtney fick ju Kurt men Martin är ju inte så deprimerad.

s

Jag är glad över saker och ting som händer runtomkring mig. Det är ett härligt flyt och det känns underbart. Jag inser att de människorna jag träffat här nere är helt fantastiska och jag kommer verkligen att sakna dem när det strax är dags för oss att skiljas vid. Vissa kommer man hålla kontakt med, andra inte. Så är det alltid.

Jag är glad även att jag hittat nån som han. Jag är lite småförtjust och det känns också helt fantastiskt. Jag kommer ihåg när mitt ex dumpade mig och jag var så ledsen och sa till min vän:" jag kommer aldrig att hitta någon som han". Hon svarade att det är klart jag inte kommer för ingen annan är ju som han. Sen så sa hon något om att jag kommer att hitta någon som är helt annorlulnda och att jag kommer att tycka om den personen ännu mer. Han som jag träffat nu är den totala motsatsen till mitt ex. Och jag är så glad att jag har träffat honom. För ett halvår sedan hade jag sagt att han inte är "min typ". Nu när jag tänker på det fattar jag inte varför jag ska hålla på och begränsa mig själv på det viset. Det är ju jag som gör det till en saning. Han är i alla fall hur go som helst.

glad

Vi har umgåtts massor, typ hela tiden när vi båda inte jobbat. Igår när vi badade så tog han mig i handen och på kvällen innan jag somnade fick jag ett sms av honom:" Du var väldigt fin ikväll.Sov gott ".

Jag är rädd för att förstöra någonting som är så fint. Samtidigt vet jag att om en månad åker jag till Thailand och han till ett helt annat land. Suck.

pirr igen

Det pirrar fortfarande. Jag älskar när det pirrar. Det var så länge sedan senast.

Thailand

Om en och halv månad är detta mitt nya hem några månader framöver. Eller den nya utsikten kanske jag ska säga.

Det är lördagkväll. Jag är på kontoret och internettar tillsammans med Matilda. Nu ska jag hem och sova så att jag orkar vara pigg imorgon bitti på jobbet.

Det fanns en tid i mitt liv då jag var tvungen att vara på krogen en lördag kväll. Det känns skönt att jag kan gå hem nu utan att ha ångest.

*Sov gott*

Pirr

Jag är glad och det pirrar i mig. Det var riktigt länge sedan jag kände den här pirriga känslan. Han ler mot mig och jag blir glad. Han är inte alls min typ, men vem fan är min typ då. Varför ska jag fastna i något som 'min typ'. Jag fortsätter och vara glad och det känns rikigt bra med lite pirr.

Lördag

Ännu en ledig dag har jag spenderat sovandes under min sarong på stranden. Jag är så himla trött och det finns inget bättre då än att lägga sig under ett parasol och sova till vågorna.

Dagens händelse: Jag har fixat till mitt hår. Nu har jag ingen utväxt längre.

Sen så har jga kommit på att det finns en jätte söt kille och undrar varför jag inte sett det tidigare.

lugn

Livet har för min del gått tillbaka till sitt vanliga lugn och det känns skönt. Om några veckor ska jag hem på semester och det börjar redan nu spöka i tankarna. Jag ser verkligen fram emot det.

Nästa vecka måste jag bestämma mig om jag ska leva kvar i låtssas världen eller om det är dags att återvända till 'the real life' (vad nu det är).

Och stora händelsen för min del idag är om jag ska sola och bada på siestan eller om jag ska åka och handla mat. Det återstår att se.

min vecka

Min vecka har varit väldigt upp och ner kan jag säga. Jag har tänkt hundra gånger: 'nu åker jag hem'. Jag pallar helt enkelt inte detta liv. Det har inte varit speciellt lugnt kan jag säga i vår bostad. Det har festat och festat och det har spelats hög musik. Jag vet att jag låter som värsta tråkiga bitchen, och det är fine med mig. För jag har inte sovit och nu är jag bitchig. Igår hade jag veckans lediga dag och i fredags var jag ute och festade till och drack en massa vin och hade det kul. När jag promenerar hem på natten är jag så himla glad för att jag vet att imorgon ska jag få sova. Klockan 10.00 lördag morgon börjar mina fanstastiska grannar att spela hög musik så att jag inte kunde sova. Då blev jag så arg att jag ringde min chef och sa: 'nu pallar jag inte längre, en till sådan vecka så åker jag hem'.

Och äntligen igår kväll hoppade dom på planet till stockholm.

Dar again

Dar ar en stad som defintivt gor ett battre intryck at second glance sa att saga. Jag borjar sakta men sakert tycka om gatorna som breder ut sig i ett assymetriskt natverk, allt det moderna och omoderna i en odefinerbar blandning som ger en en kansla av att man ar overallt och ingenstans samtidigt. Jag ar i Paris och London, jag ar i Marrkech eller bara i slummen.
Idag ska vi med hjalp av en Dala Dala forsoka ta oss till Bagamoyo, som var den plats dar man lastade om slavskeppen en gang i tiden.
Det ar tre dagar kvar innan hemfard och jag ar redo att aka men jag kommer inte att lamna denna kontinent helt. Redan surrar tankarna om snarare nar an om jag ska atervanda. Tanker pa min syssling och om hon fick jobbet i Gambia och det ar som en magnetisk kraft som drar ditat at Vast Afrika.
Jag sprang langs kustlinjen i Dar imorse och forundrades aterigen over att inget ligger vid vattnet, finns langa bitar oexploaterad vit sandstrand mitt i stan. Det narmaste man k0mmer flard ar nagra hotell och en golfbana (!) mitt i stan.
Allting smakar och kanns mer har. Jag kliar myggbitt till blods for inget har kliat mer nagonsin och maten talar sitt eget sprak, indiskt och libanesiskt och ja. det var som lange sen jag tuggade ordentligt pa det jag at. Igar tog vi farjan over till Kipepeia beach for 100 tsh + dala for 200 och hamnade i paradiset, turkost hav och vit strand och underbart lugn. Jag kopte en vattenmelon och plaskade som nar jag var liten och vagrade lamna vattnet under langa dagar pa stranden.
Undrar hur det kanns nar jag laser detta hemma i Sverige?

Livet

"Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du vara i rörelse."


- Albert Einstein

Öronproppar

I det huset där jag bor finns det en massa jobbarkompisar till mig. Det är bara jobbarkompisar. Det är rätt kul att bo på det viset. Alltid nån man kan snacka med och man behöver aldrig gå långt för att träffa någon. Problemet är mina kollegers vänner som kommer hit ner på besök. Just nu har min kollega som bor brevid mig 5 kompisar boende i hans etta. Och jag kan säga att det är inte speciellt bra isolerat. Och lägenheten under mig sa har min andra kollega 3 kompisar på besök och ikväll kommer 2 kompisar till min "flatmate" som ska bo i våran lägenhet.

Jag är skapligt glad kan jag säga. Och jag vill ju inte vara den där tråkiga bitchen som klagar och försöker därför snällt ligga kavr i min säng och hoppas att jag kommer att somna snart även om dom lyssnar på "boten Anna" på hög musik. Dom kan inte ens spela lite bra musik. Och så har vi pool precis nedanför min lägenhet och det tycker jag självklart är jätte härligt. Men när alla dessa kompisar kommer hem från krogen så kommer dom på den fantastiska iden att dom ska bada. Klockan 5 på morgonen börjar dom alltså att hoppa och skrattar och skriker i våran pool. Då har jag bara lust att skjuta dom för att jag måste vakna om ett par timmar och gå till jobbet. Efter jobbet idag ska jag investera i ett par öronproppar. Hoppas dom hjälper. Igår var dag 1, 6 nätter kvar...

promenad till jobbet...

I Peramhio

Vi ar defintivt pa ett kristet stalle. Jag befinner mig pa katolskt vattenhal mitt i ungefar en massa byar. Vi har varit i Tanzania i 5 veckor och en dag, varje dag sager jag sa till mig sjalv sa. Sa kanner jag efter hur det kanns.
Har knappt hemlangtan men angest for annat. Tanker att jag aldrig lar mig vissa saker och nu ar det som upp till bevis.
For att ge lasarna en kansla av mer som en resdagbok och mindre av kanslomassigt dravel.
Tiden har i Tanzania har varit fantastisk, just for att detta inte ar nagon charter. Jag har mina daliga och bra dagar och mitt morgonhumor gar knappast att dolja for Elham langre. Jag springer mina 3 ganger i veckan (Anna du vet att jag stravar efter att bli som du) och da ser jag mer av omgivningen och av Afrika. Jag springer vid soluppgang for maximal ro. Vrickade foten nar jag sprang i princip i kolsvart i tobaksplantagernas land Namtumbo. Det ar bara att det ar SA MYCKET FOLK overallt. Alla halsar och alla vill vara vanner och alla vill val och ibland kanns det som att jag kvavas och vill rymma och bara gomma mig. Sa da springer jag i gryning och far vara sjalv for en stund och jag ar rod hela jag och vet inte om mina joggingskor kommer att se Sverige igen, Arika har tagit dem hart.
Har fatt manga aha-upplevelser har vad galler mina fortutfattade sanningar om finansiella tjanster. Sa manga kulturella faktorer spelar in har, for att inte tala om historiska faktorer. En SACCO ar iaf en blandning mellan ett bank och ett socialt natverk som behover fungera.
Vi ater mycket frukt, star ut med jattestora insekter och jag reagerar inte ens nar en myra ar i min mat. Allt ar bra och jag ar glad nar vi inte har speglar att tillga. Jag ar verkligen fast vid spegeln.
Langtar efter personer snarare an hem. Afrika ar kallt just nu men det pumpar ett varmt hjarta i den roda jorden. Kan visualisera hur det skulle vara att leva har och da ar nog mitt mal uppnatt ha. Kan se hur det skulle vara att vara volontar har, Leka som tar hand om oss ar min forebild i detta avseende

Love ya all

puss puss puss

Ledig.

Jag är ledig och kan inte hålla mig borta från jobbet. Just nu är det nån slags lekis stämning här nere och jag gör mitt bästa för att hålla mig utanför det. Det är svårt, man tvingas till att bli indragen i sånt som man inte vill.

Nej, nu ska jag ta bilen hem och lägga mig vid poolen. Har inte solat på typ 3 veckor. Sen ska jag in till stan och strosa lite.

En bra dag idag. Under siestan gick jag och Hanna hem till mig för att fixa lite lunch. Efter att vi ätit så kände vi oss lite trötta och eftersom det är 45 grader varmt ute så satte vi på A-C:n och och så tänkte vi vila lite. Vi la oss i en varsin säg och somnade i två timmar. Sååå skönt. Vi vaknade och sen var det dags att gå till jobbet igen.

back to normal...

Mor min åkte för ett par dagar sedan, vilket innebär att livet är tillbaka i de vanliga banorna igen. Vad det vanliga är vet jag inte riktigt just nu. jobbar på helt enkelt. Idag sov jag under min siesta även om jag inte ens var trött, men det är så jävla varmt. Just nu har vi typ 40 grader och bara man visar sig utomhus så rinner det svett.

Jag gillar verkligen fredriks leende... Jag blir så glad när jag tittar på foton av honom.

Jag börjar få den där arbetsskadan alla som jobbar som guide får. Det är att gå att le mot alla människor som jag möter... Vissa tittar på en som om jag är dum i huvudet och vissa ler tillbaka. Men jag började tänka på det och kom på att det är väl egentligen en arbetsförmån eller nått liknanade. Oftast när jag går på stan så måste jag påminna mig själv över att jag inte har uniformen på så jag behöver inte le och hälsa på alla människor som jag möter.

Men bättre att vara glad och trevlig än sur och tråkig.

Karin Sundqvist

Karin är en fantastisk människa och grym på att laga mat. Egentligen har jag bara smakat det hon lagat en gång och det var grymt gott. Och hon är grym på att ordna fester, så när jag såg att hon var med i TV4 så blev jag otroligt glad. Hon är just en sån människa som är så fantastiskt entusiastisk och hon vågar prova på livet... härligt.

Gå in på hennes hemsida. www.paenlaga.se

Idah har inte hant sa mycket. Under siestan lag jag lite vid varan pool och badade. Sedan till jobbet i ett par timmar och sen hem igen. Jag och mamma akte till Stan en svang och jag kopte nya fiiiina skor. Sen till hotellet for att se showen. Den var bra... har sett den sa manga ganger nu sa att jag marker alla sma fel och kan itne halla mig for skratt.

Nu har mamma gatt till sitt hotell och jag ska hem till mig och se om nan ska gora nagot roligt. Imorn blir det bat och sol pa o.

reseledaren

Ur VLT 95-01-23

RESELEDARE ÄR VÄL INGET JOBB?

Reseledare måste vara världens enklaste och, framförallt allt, roligaste jobb. Inte sant? Tänk att få ha betald semester. Och inte krävs det någon särskild utbildning. En reseledare behöver inte kunna så mycket.

Utom språk förstås. Några års universitetsstudier i ett par olika språk är naturligtvis en bra grund. Annars är det inte så mycket en reseledare behöver kunna.

Utom sjukvård förstås. Det är verkligen inte dumt om reseledaren är sjuksköterska eller läkare. För att inte tala om mentalvårdare. Reseledare måste kunna svara på olika mediciner som hjälper mot solsting, värmeslag och förfrysningar. Diarreér och förstoppnigar skall kunna lösas. Enklare typer av hjärtsvikt, nervproblem samt givetvis akut alkoholförgiftning. De mediciner och sjukdomar reseledaren inte känner till lär hon/han sig snart. Resenärerna är mycket generösa när det gäller att dela med sig av sina sjukdomar och mediciner. Samt släktingars. Och vänner. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.

Utom juridik förstås. Vad får och –framför allt- vad får man inte göra i detta land? Vi svenskar är vana vid att det alltid finns någon som talar om det för oss. Det skall reseledaren kunna. Får man smuggla äkta mattor, om man låtsas att man tror att det är oäkta? Får man gå nedför trappor utan att hålla sig i ledstången? Får man skratta utan hjälm och hur får man ut sitt resesällskap ur finkan? Annars är det inte så mycket en reseledare behöver kunna.

Utom historia förstås. Det är väl ändå skamligt att betala en massa pengar och inte få en guide som har åtminstone Alf Henrikssons kunskaper. Hade man velat läsa en massa själv, hade man ju inte valt en guidad busstur. Lite kan man väl ändå kräva. Annars är det inte så mycket en reseledare behöver kunna.

Utom gedigen kunskap i matlagning och vin förstås. Några år i Grythyttan skadar inte. När man reser till en ny plats vill man naturligtvis veta allt om traktens restauranger, vad som serveras, hur det är tillagat och vilket sorts vin passar bäst till vilken sorts mat. Har inte reseledaren ätit på alla restauranger? Märkligt. Vad gör de egentligen år efter år på samma resmål? Solar och badar mest förstås. Eller åker skidor. Nej, det är inte så mycket en reseledaren behöver kunna.

Utom psykologi förstås. Det är alltid några resenärer som blir osams, drabbas av paranoia, vänsterprasslar eller försöker byta sin fru mot ett par kameler. Sådant leder ofta till psykodramer. Vem skulle lösa det om inte reseledaren? Att ha erfarenhet från dagis, mentalsjukhus och/eller socialarbete är inte dumt. Har man varit morsa eller farsa på stan är det en fjäder i hatten. Annars är det inte så mycket reseledaren behöver kunn.

Utom meteorologi förstås. Hur blir vädret i morgon? Är det någon idé att åka med på bussturen eller är det bättre att passa på att sola? Hur blir vädret i övermorgon och hur är det hemma? Regnar det i Sala? Vet inte reseledaren det? Märkligt. Man har väl betlat för att få lite service. Nej, det är inte mycket reseledaren behöver kunna.

Utom lite administration förstås. Det handlar bland annat om enkalre typer av kontorsarbete, som att ta hand om växling och deponering av pengar, ordna utflykter, bussar, bilhyror och vespor, arrangera välkomstmiddagar, barnpassning, kontakten med huvudkontoret i sverige, skriva rapporter och fixa rum, när det inte finns några.

Dessutom är det bra om reseledaren är utbildad musicalartist med författar talanger. Det gör det lättare att få jobb. Sjunga och dansa ska väl reseledaren ändå kunna. Man har ju inte rest på restplats. Lite show är väl det minsta man kan begära.

Nej, det är verklgien inte mycket man behöver kunna för att ha betald semester. Det känns skönt att veta, att reseledaren inte är överbetald. Ett par tusenlappar i månaden. Brutto. Det är helt OK. De får ju mat. Ibland får de till och med ett rumm som de får behålla hela säsongen.

Pengar

Pengar... Det är rätt lustigt att jobba som guide. Man jobbar 6 dagar i veckan och så tjänar man inte speciellt mycket. Min kära mor som hälsar på mig blir skit glad varenda gång jag måste tänka till om jag har råd med något eller inte. Dom som känner mig vet att jag är en jävel på att slösa pengar... vips... så är alla borta. Men nu går det inte rikigt. Så jag försöker se detta som en lärdom, att lära mig att leva med lite pengar. Det är inte helt lätt kan jag säga.

hyra bil.

Vi hyrde en bil idag. Bara för att jag jobbar för ett resebolag skulle jag få det lite billigare men nu är det så här att mitt korkort har blivit stulet (redan i sverige) och det var bara jag som fick sätta mig bakom ratten. Så det sket sig, greken blev skit förbannad och tyckte jag var dum i huvudet. Jag är helt overtygad om jag hade varit man sa hade han aldrig behandlat mig som han gjorde. Trots alla min I'm so sorry och thank u so much... jag holl på att kräkas på mig själv när jag gick ut därifrån. Fy fan för mansgrisar.

Ja och min fick ju trots hyra en bil men fick betala 500 spänn för en Atos i 7 timmar. När man trampade på gasen så tog den ett steg bakåt innan den ville sig framåt. Vi åkte till Rethymnon la oss på stranden gick runt i lite butiker och softade. Mor min var så snäll så hon köpte en fin kjol till mig.

Jag sitter pa ett internet cafe pa Kreta och snackar med min basta van i Finland. Det som ar bra med henne att alla berattar allting for henne for att hon ar sa palitlig och sot (och det ar hon verkligen). Men det som ar bra att jag far vid sidan om vad som hander dar borta, i det liv dit jag tillhorde for nagra ar sedan. Jag har dock lamnat det for lange sedan och ar mycket nojd med att inte behova hanga kvar i den halan.

De senaste som har hant ar att en bekant som pluggar pa universitetet dar var i utomlands nagra manadet (Hon ar/var gift), forsta kvallen traffade hon en brasiliansk kille och blev kar. Grattis. Det later fint att annu ett aktenskap har gatt i krasch...

Nu ar min mor har pa besok, hon har varit har i 2 dygn och vi har det jatte bra. Inge tjaffs bara trevligt trotts att vi nastan har umgatts dygnet runt sen dess. \jag kommer inte ihag nar vi senast har umgatts sa har mycket pa sa kort tid och att det dessutom ar sa avslappnat och otroligt skont att ha henne har. Jag visar henne alla de stallen jag hanger pa och de manniskorna jag gillar och de jag gillar mindre. For sa ar det ju sjalvklart, alla kan man inte gilla. Nar jag var liten sa sa min mamma alltid till mig:" Stella, man kan inte gilla alla men man kan komma overens med alla." Sa det ar det jag ovar stenhart pa har nere...

Sarah, vad kul att hora ifran dig. Saknar dig med verkligen.

Danska...

Här är det Danska som gäller, alla mina kollegor kommer nästan från Danmark och jag har blivit tvungen att lara mig danska. Det är verkligen svårt, dom sväljer orden på något konstigt sätt. Stephan är en av dem och envisas med att alltid prata otydlig danska (så att jag lär mig) och så ska det läsas danska tidningar och så ska vi lyssna på danks radio. Danska börjar stå mig upp över öronen.

Fastnat.

Jag verkar ha fastnat för filip och fredrik. Men det gör inget. Dom är sköna och jag tror att det har lite med det att göra att jag och Filip kommer ifrån samma stad som jag som gör att jag känner en förkärlek för dem båda. Denna bild är ju klockren.

Justin.

Det kanske är jävligt b att tycka att justin är het, men jag tycker faktiskt det, så det så.

vykortsnummer

mitt tanzaniska nummer ar +255 75 771 73 12.

Allsta ovan nummer for att bestalla vykort. =)

Habari ya alasiri!

Hej Stella! Laser vad du gor med spanning! Jag har befunnit mig i Afrika nu i exakt 9 dagar och vi har lyckats avverka den inofficiella huvudstaden Dar es Salaam. Dar bodde vi i en liten inhangnat kristet omrade med skola och litet hotell, kyrka och nagra restauranger. Foretaget vi undersoker och utvarderar vad galler olika delar av dess mikrokreditverksamhet heter Dunduliza och har sitt huvudkontor i just Dar el Salaam. Vi blev runtkorda av deras egen chauffor och varnade for mycket och inte mycket alls. Dar el Salaam var hapnadsvackande och jag kande mig som ett djur i bur som inte vet var det ar sakert eller inte. Sa trots fin stad och besok till underbar Kunduchi beach med paraplydrinkar under palmer sa var det skont att aka mot Songea.

Mor skulle inte vara glad om hon visste hur bussen krangde langs den slingriga vagen 1000kilometer pa mindre an tolv timmar till Lilondo dar vi nu ar. Men resultatet val framme var annu battre. Sa nu ar var stationering i Wino eller narmare bestamt en av de 5 smabyar som hor till Wino, Lilondo. Dar har de en SACCO, Saving and Credit Cooperative som vi studerar intensivt. Wino ar lite specielt da de forutom sin SACCO aven har WIDA som ar ett lokalt organ finansierat till storsta del av forum syd som arbetar med att utveckla alla delar av samhallslivet men framfor allt jordbruket.
Jag kan knappt sova pa kvallarna sa mycket intressant lar jag mig varje dag. Vi har fatt se bevatnningsystem och besoka sa manga olika manniskor, tagit en tripp till den lokala puben och njuter av 3 lagade mal mat om dagen av var MAMA husmor, som vi avgudar.

Min Pashmina sjal ar min eviga foljeslagare annars kanner jag knappast behov av nagot och inget gar heller att kopa! Ja en del kokosnotter och annan frukt blir det men inte sa mycket annat. Tranar pa Swahilin men Elham har lattare for den an jag.

Kanns som att jag far konfronteras med mig sjalv hela tiden har. Bade skrammande och gladjande. Tanker mycket pa Gambia och Afrika, och svara fragor och pa min framtid men LEVER NU.

Stella, skicka din adress, sa skickar jag kort! kram kram kram

Fredrik Wikingsson

Det är någonting jävligt charmigt med denna Fredrik Wikingsson.

Just nu gladjer jag mig at att min kara mor ska komma och halsa pa mig. Hon kommer om bara nagra dagar med saker som jag jar saknat hemifran sverige.

Nu har jag strax varit borta fran kalla trakiga sverige i 2 manader, och plotsligt kanns det varken trakigt eller kallt. Jag surfar runt pa natet och ser massa fina foton fran sommaren i sverige. Fran skargarden, havet, den rikigt grona grasmattan och uteserveringen. Fantastiskt vackert. Det ar det har med samtidigt som jag inser att det ar det hemma ocksa fast pa ett annat satt. Jag saknar till och med regnet... Det har inte regnat en enda gang under mina 2 manader. Njut av det ni har dar hemma i Sverige, sa njuter jag av det jag har har:)

Nu ar vardan verkligen hunnit i kapp mig. Pa dagarna jobbar jag, har siesta ett par timmar mitt under dagen och da laser jag mest eller hanger vid poolen. Pa kvallen gar jag ut o kakar middag med nan kompis eller lagar nan billig pasta med pesto hemma. Och lite da och da gar vi ut och festar lite... eller mycket. Det ar skont nar det ar lite lugnare och att det inte bara ar en massa drama hela tiden, vilket att det tenderar att gora.

love u emma....

see you soon...

....Tanzania here we come! Nu åker vi om nästan exakt 24 timmar befinner vi oss på ett plan på väg mot horisonten och framför allt mot Afrika. Jag är nervös och ganska lycklig.

Hej då allihopa, vi ses snart!

pusspusspusspuss

Det ar underligt att vara pa ett stalle som det har. Man valjer inte dom man vill umgas med och man umgas med samma manniskor hela tiden. Det ar javligt sjukt, faktiskt. Jag gor mitt basta i att lagga sa mycket vardering i saker och ting men det ar svart. Och alla har nere ar sa himla annorlunda mot dom som finns hemma. Men jag ar glad. Jag ar glad for att dessa manniskor kommit in i mitt liv. Jag lar mig sa mycket varje dag.

nya människor

mitt jobb driver mig till vansinne, livet driver mig framåt och min träning mig till oanade höjder. Men nog har jag nött spåret så länge att jag är värd en morot.

Har varit på meditationlånghelg på västkusten och haft det, ja, jag överdriver inte när jag säger sagolikt vackert. Fick träffa den danska sanghan(gruppen) för första gången och guess what, de var lika gamla som jag!!! IIIIIH, shit va härligt. Jane, Johan och Tao ni är i mitt hjärta allihopa. När jag fyllde år i söndags och gick ut på verandan i mulen morgonluft efter frukost i sängen stod Jane ute och rökte. Titta Emma sa hon, ser du den där lilla blå triangeln där på himlen, den är till dig!

Har börjat se mamma som hon är och det smärtar för hon är mänsklig men det är samtidigt stort att hon börjar våga va sig själv i alla lägen och inte skyddar mig.

Och sen Ida, det är bara nåt med Ida och Ella har ju alltid varit där men jag verkar ju välja vänner med ögonbindel så några missar man väl.

Är trött trött men glad glad och ensam, ja härligt ensam!

GLAD MIDSOMMAR!

andra gången

Detta är andra gången jag under en veckas tid försover mig. Jag var ute igår, sjöng karaoke... pinsamt, jag vet. Sen gick vi till krogen dit alla går. Det var riktigt kul. Många drinkar blev det och jag kom hem sent. Glömde sätta mobilen på ringning och Henna fick komma och väcka mig. Det fans en söt kille på plats och han flörtade med mig men jag blev blyg och gick hem istället... Jag har blivit så jävla blyg. Kanske bra det.

Det finns bara dagar, inga helger inga röda dagar. Det finns inte mycket att säga till om. Min röst betyder inte speciellt mycket här. Och det känns okej. Jag har roligt och att acceptera är ordet här nere. För det hander saker och ting hela tiden och det galler bara att ta det som kommer med ett leende...

Jag känner mig lite labil. Som igår kom jag hem från jobbet vid 21.00 och hade haft en super dag och var på jätte bra humör. Så när jag öppnar dörren inser jag att jag inte har någon tv, inget kylskåp ingen spis och det ska jag kalla mitt hem. Jag har inte ens någon stereo. Då kände jag att jag bara ville börja gråta... Jag hoppade in i duschen istället och gick och somnade genast efter det.

dag.

Saker och ting rullar på, efter midsommar åker jag till Mallis och fortsätter arbetet där. Känns lite dystert då alla här är så fantastiska. Men vem säger att det inte kan bli bättre där=).

Ny morgon, ny dag. Jag är glad över att befinna mig här.

Det 3 bästa sakerna med att jobba på Kreta.

1. Alltid sol


2. människorna


3. enkelheten

Turen försvann och jag är tvungen att hoppa över siestan och måste jobba i alla fall=(... Jag har lust att säga, jag är ju bakfull... skulle nog inte funka så bra.

Jag är trött. Försov mig och min chef var tvungen att komma och hämta mig. Han erkade inte så glad men det förstår jag. Igår var det fest med gratis bar hela kvällen. Det blev sent för min del. Kommer inte ens ihåg vilken tid jag var hemma. I dag har jag tur, har siesta så då ska jag hem lägga och sola mig=).

uppe i ottan

gäsp, varmt, sol, familjelycka, sova på soffan, springa runt bland pensionärer, känna sig avslappanad, längta/bäva för meditationsläger, drömma om måsten, älska sin nya mp3, springa för livet när man inte kan andas, gå på meningslösa fester, dricka (eh) måttligt, sommarens första dopp, grilla, gilla alla, vara rädd, vara glad, vara lugn, vara hemma

grillfest.

I tisdags var vi pa grillfest i en anna stad. Vi akte bil och vi var bjudna till en en guidefest, alla guider bor i samma hus. Vi bodde pa hotell. Efter grillandet och supandet gick vi ner till baren och drack annu mer. Dar dansade vi och snackade med alla konstiga manniskor och alla andra guider jag annu inte lart kanna. Jag och en kollega traffade tva jatte sota svenska killar som vi tog med till varat hotell. Forst badade vi i havet och sen vid 5.30 gick in, jag somnade genast. klockan 07.00 ringde klockan och vi var tvungna att dra. Vi skulle ju jobba.

Pa jobbet kommer min chef fram till mig och fragar om det var skont att ligga. Da visar det sig att alla sag oss hoppa in i taxin med dessa killar. Fast jag lag ju aldrig.

Drom

Jag dromde om min nya kollega. Att han var skit snygg och att vi hade sex.

Kreta.

Jag kanner mig glad och lugn. Har varit pa Kreta i 5 dagar och det kanns riktigt bra. Jag har varit den snalla flickan som direkt efter jobbet har gatt hem och sovit for att jag ska orka med nasta dag. Jag har hoppat over fester (den ena var gratis bar hela kvallen) och det kanns bra. Jag ar fokuserad pa mitt jobb och vill gora det bra. Imorgon ar dock hela vart team bjudna pa middag nagonstans i narheten och det kanns kul, da kanske jag hinner lara kanna de andra lite battre ocksa.

Det kanns fortfarande overkligt att jag verkligen ska vara har hela sommaren och hosten. Och jag tror att tiden kommer att ga sa fort. Bara jag far ordning pa allting som ska goras och har lite koll sa blir det SUPER.

Pa lordag ska jag forsoka hinna ner till stranden. Det ar min forsta lediga dag sa att jag inte behover vara den vitaste personen har;).

sista hela dagen i Umeå

och jag har sparat mycket till sist, en sista till på tentafrågor,hur bra vill jag kunna allt egentligen? Packa packa, hur mycket ånej jag glömde vill jag känna egentligen och ja Afrika, vad ska man ha på sig...städa, vad göra av blommor, den enda möjliga räddaren hatar mig som mest. Himmlen är blå och jag är febrigt trött och inget mera sova, måste nästan bädda för att vara säker att inte kudden ligger nära.

Längtar hem, vet samtidigt att allt blir upp och ner igen, alla rutiner allt jag gör ska göras på annat sätt, någon annan som styr, ett annat ställe

Människan är ett vanedjur, en sanning större än andra, det vet jag att flänga är skönt och passar mig som person men hur många gör det egentligen år in och år ut, tittar på ånga omkring mig och livet är så grundmurat och jag börjar nog förstå att det finns nåt fint i att ha saker som de är också. Bara inte livet stannar, bara det fortsätter, framåt framåt, för stannar det så känns det som att jag vill dö. Meditationen är inte i mitt liv och det knackar på den mentala dörren. Knack knack, kom igen Emma...kom hit...bara lite....sitta sitta

JAG VILL INTE

Vet ni, jag tycker fortfarande inte alls inte alls om mig själv, men jag tror att resten kommer att visa sig

Sjuk.

Nu ar jag i det varma och jag har traffat en massa underbara manniskor. Jag ar sjuk och det hindrar mig inte fran att vara igang. Jag har fatt se en massa fina saker och fortsatter med det veckan ut.

Sa jag har det bra. Och jag kommer att fa en grym sommar har, det ar jag helt overtygad om. Alla ar unga och det kanns bra.

lördag

Har sovit mig igenom yyyyyran. Feberstinn till frisk. Nu funderar jag på att plugga, s t a t i s tiken, som ska göra mig lycklig. Vaccinet har lämnat blåmärken på mina små armar och livet känns, åh kan jag säga det utan att taket rämnar...bra?

Bra. Jag drömmer igen, och som blir exalterad av alla möjligheter. Fast behöver nog sitta och bara gå igenom mina statistikformler. Är bra på att göra det andra. Sitta på en strand och tänka på måsten sitta med läxor och tänka på stränder.

Mamma håller i mig i mina utsväverier. Tittar på bilden på Sigge här nedanför och tänker på alla människor jag verkligen gillar men det finns så lite tid, så jag gillar de på avstånd. Som Sigge, what a WOW

matförgiftad.

Fan vilken dag. Träffade en kompis och käkade lunch, vi åt skaldjurssoppa och jag blev matförgiftad och har mått piss hela dagen=(.

Sigge.

Lyssna på:


www.myspace.com/johansigerud

Öl på söder.

Igår träffade jag Lisa och vi drack öl i solen. Killen brevid oss tyckte att han var rolig och kom med en massa patetiska skämt. Servitören bjöd på gratis öl och berättade att han hade sin mammas namn tatuerat på kroppen.

MSN

konversation med lillebrorsan.


s: är du redan hemma, skolkar du?

t: nä, jag fick 5- på tentan.

s: duktigt, då kan du ju=)

t: nä, jag är kass.

s: skärp dig, 5- är ju grymt bra.

t: btw, du åker ju snart.

s: btw?

t: by the way, fattar du inget?!?

s: nä, verkar inte som det.

t: måste fortsätta spela. hörs. K

Vaknar...

Jag vaknar och påminns av handen som ligger ovanpå mig att jag inte sovit själv. Det var länge sedan senast jag vaknade så här och det känns härligt. När han vaknar får jag en kram och en puss i pannan och kommer ihåg när detta var en vardag för mig. Och det är faktiskt grymt skönt att ha någon att säga god morgon till.

Planerna ändrades och åker hit istället för det andra stället. Det kommer att bli grymt bra. Varmare och soligare.

Emma

Emma, jag älskar verkligen dig. Jag hör ofta din röst i mitt huvud säga en massa kloka förståndiga saker. I min värld är du perfekt precis som du är. Du får mig att känna, skratta och gråta. Du får mig att känna mig underbar. Mest av allt älskar jag ditt skratt och även när du gråter för det får mig att skala ner lite på min mur. Tack för att du finns i mitt liv.

Jag sitter och funderar på mig själv och mitt liv. Jag mår super, verkligen fantastiskt. Alltid när jag mår såhär kommer nästa tanke upp, gör jag verkligen det?!?! Sen så säger nästa röst, ja, jag mår verkligen fantastiskt. Denna gång väljer att lyssna på den rösten.

slutet?

Bloggen känns död på något sätt, har bestämt mig för att om det blir mer gråt och hjärtskärande vill jag inte ens läsa. Funderar på att lägga ner och börja om på nytt, med glassiga bilder och kommentarer om oväsentligheter, nu är jag och grottar i livets vara och inte vara och inte finns det svar.

Men tårar finns det och jag läser andra bloggar och undrar hur de lyckas till och med få det olyckliga att ha en sting av skimmer i sig. För att visst är det så att även i mörker kan man skratta och känna värme. Allt är inte svart och vitt, men jag lever så ibland. Fast fan vad det inte funkar längre. Som att alla har en vanlig bil och jag en flinstone bil.

Såg sista avsnittet av Greys och fan vad det var sorgligt och fan fan fan

Men nåt är i alla falll riktigt kul, Alex Schulman, tack för att du finns!

Snart packningsdags.

Jag skriver en packningslista, vad är det jag kommer att behöva det närmsta 5 månaderna? Jag vill inte glömma något och skulle vilja ha med mig allting så att jag inte behöver välja. Jag gillar nämligen inte att välja.

SMS

Först bestämde jag mig för att inte höra av mig mer. Långsiktigt sätt så är det inte bra för mig, honom eller någon annan. Det kändes bra och jag visste att kanon, jag gör det inte. Och jag var helt övertygad över att jag inte skulle höra av mig något mer.

Sen så kom den andra rösten in efter ett par månader. Ja, men varför inte. Du åker ju snart och med största sannolikhet kommer ni inte att träffas igen. Så såklart sms:ade jag honom och nu ska vi ses.

Och nu har den analyserande delen börjat ta del av det hela. Varför ska jag träffa honom och hur påverkar det mig som person. Hur kommer jag att ta skada eller så gör jag det inte alls. Jag vet inte...

vi får väl se, jag kanske inte borde träffa honom.

Gerdas

Sista dagen, slutade typiskt. Först en kram, sedan en smäll och sedan hejdå. Det känns bra, det slutade så som det ska.

Jag funderar på vad det är jag kommer att sakna mest. Är det människorna, sakerna, platserna eller mig själv. Kanske en liten bit av allt. Samtidigt att få lämna och utvärdera de sista åren och kanske komma underfund med någonting. Eller inte. Förvirringen är stark... Men jag har hört att det är bra att vara förvirrad och känna sig lite lost( så jag tänker att det är positivt och nu kanske det händer nått).

Lite tråkigt tycker jag att det är att inte få ta ett glas rosé på Gerdas i sommar.

åh bästis

nu drömmer jag om henne igen, min fd bästis och jag tjuvläser hennes blogg för orden flyter och hennes nya kompisars bloggar och jag skrattar och suckar och tar det mest som tidsfördriv tills hon skriver nåt på rikigt och då minns jag att hon är verkligen människa som jag, och att hon var varm och tog hand om mig och att jag kände mig hemma och lugn och tittade på henne och hon var omänskligt vacker, alltid sädår så hon inte ens själv kan ana hur, fast hon vet att hon är fin
Och vi skrapade båten och solen sken och vi skrattade och Kharola sov i min säng och vi var som systrar, ett, vänner, och hon var oumbärlig och viktig och farlig och jag älskar henne fortfarande, det kommer jag alltid göra
Nu läser jag att hon gråter och hoppas att hon vet att jag tänker på henne för fortfarande är avståndet milslångt och hon farlig farlig

ännu en sån dag

Varför vill jag ens blogga? Det är en asburd och absolut personlig grej. Jag skriver om hur jag mår och ja nuförtiden är det inte så bra, inte så ofta. Det betyder inte att livet inte flyter på att saker inte känns roliga eller så bara att vissa dagar blir det påtagligt att ja har ingen mark under fötterna.
Idag hade jag om det hade hjälpt krupit ner under sängen och försvunnit för alltid. En sådan dag har det varit.
Jag vill vara perfekt och jag är inte perfekt och det kantrar min värld. Jag har ALDRIG kämpat så mycket med nåt som jag kämpar med mig själv just nu och jag kommer inte att ge upp på mig själv. Jag tror att jag klarar det här, hur vet jag inte men på något sätt. Tills dess ger jag inte upp.

Ola Salo och The Ark... Hanna pakarinen. Ja, nu är eurovision song contest slut för året. Jag tänker än en gång att ingen har någon musik smak och att jag aldrig mer ska titta på det igen. Hade tänkt och gå ut men ska nog sova. Så glamoröst är mitt liv just nu.

Sov gott.

Ystävilleni:

Lakkaamatta
etsi sitä Suurta
Kieltäydy luovuttamasta!
Ole kuin aurinko
murtuvan
veden pinnalla: kimalla!
Etsi sitä Suurta,
kolua etäiset paikat
ja pimeimmät sopet
pelosta piittaamatta
On suurta etsiä Suurta,
olla ohut valosäde
kohtaamassa suurta vettä


-Tommy Tabermann-

Arg.

Jag är förbannad. Jag skulle bara vilja gå fram till bruden, dra henne i håret och riva henne i ansiktet och säga att hon kan dra åt helvete och att jag aldrig mer vill se henne eller prata med henne igen. Sen började jag fundera på om jag verkligen vill lägga ner så mycket energi på henne. Kom fram att jag inte vill det bestämde mig för att glömma det.

HELSINKI

Nu är jag tillbaka i Stockholm efter en kort resa till Helsingfors. Jag såg hur den nya eurovision song contest- staden förberedde sig för den stora tävlingen som aldrig tidigare ägt rum förut. Det var kul att se att för första gången någonsin när jag där pratat om Sveriges låt så visste alla vilken det var, the ark.

Jag var på krogen en sväng i onsdags, mycket trevligt. Först på hotell Marski och sedan gick vi till ett ställe där man på ons och tors kan köpa öl och cider för 10 kr st. Det heter Onnela. Inte helt fel.

I Helsingfors har jag varit en del och denna gång var nog absolut den bästa. Sakta men säkert börjar jag gilla staden, i alla fall lite. Det tråkiga är att det itne finns några snygga killar där. Jag såg en under mina 2 hela dagar där. Jag undrar vart alla gömmer sig. Just ja, sen träffade jag ju på min gamla klasskompis Jimmy. Han var snygg.

idag...

fick jag som ett pris och jag var GLAD på riktigt och liksom skrattade, sen var jag inte glad och grät på grund av priset och sen ville jag ge det tillbaka...

men Elham sa att ta ditt pris Emma, det ska du ha, så nu har jag mitt pris och det är värt inget egentligen och Elham, Elham hon är värd allt

konversation nr 358889 jag vill ha med honom

Jag: Hej
Han:Hej
Jag: Innan du säger något vill jag bara säga. Helt ärligt att det inte gör något att det blivit såhär, för jag inser och du har visat att du bryr dig inte om mig, du bryr dig bara om den personer som sitter där, dig själv. Jag är bara en av 20 tals schabloner som du varit med. Om du bara tittade lite närmare kanske du skulle se mig och att jag är bra, en bra person. Men det enda du har är ord.
Han:...
Jag: Hoppas vi kan fortsätta med våra artighetsfraser. I alla fall, en gång av tio ger de mig nåt, Ha det! (vänder på klacken och går med starka steg därifrån)

Skönt nu fick jag det sagt

hångla

okej okej, tar Stellas uppmaning på allvar och funderar på hångel med sköna personer

min lista, personer att hångla med lustfyllt
a) Jack Black
b) killen med skånsk dialekt som är såååå läcker
c) killen i min klass som ser brattigt misplacerad ut och knappt vågar titta på en

a, b ,c står för ingen inbördes ordning och i min telefon har jag numret till en John som jag skulle fika med en blöt natt på Rex, men sen hände han en timme senare ja och resten är ju history så...John hmmm

trött

tröttheten har tagit greppet om mig, jag sover bort filmen jag hyrt, morgonlektionerna, alla sms och telefonsamtal, Åsas röst rycker upp mig vid 3 och sen sitter vi och småmyser och jag är tung i hela kroppen. Att vara trött är så farligt, allt bara glider mig ur händerna, ansvar och måsten...vilja att göra saker. Sova...

jaa...

Ibland önskar jag att jag bara kunde glömma allting jag lärt mig. Att jag kunde ta tillbaka kunskapen och upplevelsen bara en kort stund så att jag kunde vara det andra människor runtomkring sig förväntar sig av mig. Det skulle vara så mycket lättare. För jag har verkligen insett att jag kan inte gå tillbaka... Desto mer medveten jag blir om mig själv och omgivningen desto mindre illa klarar jag av att göra mig själv. Gränsen är så jäkla tydlig nuförtiden. Förr tänkte jag alltid kortsiktigt och var nöjd med det livet, idag klarar jag inte det längre. Jag måste tänka långsiktigt och på konsekvenserna när jag handlar. Låter skit tråkigt men det är det bästa jag har gjort.

Hångla mer

"Det blir alltså som vanligt. En vindlande färd av igenkänning, aha-upplevelser, gapskratt och livets allvar. Temat är att ge sig hän. Att hångla istället för att småpussas. Att leva sig svettig helt enkelt."

Igår var jag Klas Hallbergs föreställning, Hångla mer. Och här kommer vi tillbaka till det jag skrev om här på bloggen för ett tag som om ordet 'lagom'. Varför är vi svenskar alltid så lagom. Som Klas sa, varför bara pussas och inte hångla. Vad är det som gör att vi inte vågar ta vara på livet här och nu utan fega oss hela tiden. Vi vågar helt enkelt inte leva. Vi vågar inte göra saker och ting som är lite skrämmande. Som de flesta sen säger:" Jag känner att det inte är någonting för mig.". Våga för fan. Hur kan man veta att någonting inte är för en om man inte provat.

Våga.

som jag är:

*lyssnar på samma låt maniskt om och om igen, har fått Regina Spektor av Jose och lyssnar på "On the Radio", inte ens nån idé att han skickade den andra låtarna, den enda jag lyssnar på är den här låten....och hon sjunger:

This is how it works

You're young until you're not

You love until you don't

You try until you can't

You laugh until you cry

You cry until you laugh

And everyone must breathe

Until their dying breath

No, this is how it works

You peer inside yourself

You take the things you like

And try to love the things you took

And then you take that love you made

And stick it into some

Someone else's heart

Pumping someone else's blood

And walking arm in arm

You hope it don't get harmed

But even if it does

You'll just do it all again

precis precis så är det

idag.

Idag vaknade jag tidigt och lite bakis. Eller jag blir ju aldrig bakfull men lite seg och trött. Låg på soffan tills klockan blev 16.00 och fick lite ångest. Är det så jag vill leva mitt liv. Ligga och sova bort dagar bara för att... Jag funderar på att bli nykter helt och hållet. Det är ju så jag har kontrollen. Vi får se, det kanske blir så eller inte

Liv

Jag tittar på mig själv och på mitt liv och känner mig stark och stolt. Jag tittar på mig själv och mitt liv och känner mig patetisk.

En evig kamp inom mig pågår och kommer alltid att göra. Jag vet att jag är stark och klarar av det mesta. Universum hjälper mig bara jag ber om det... Det är det som är så fantastiskt. Jag behöver inte vara själv om jag inte vill. Det finns stöd överallt bara jag är villig att se det. Det handlar om att vilja se tecknen, för dom finns. Här och där...

tittar

tittar

tittar

att vara två personer

är som att ha en jag och anti-jag i samma rum. Allt tynger den ena och kläderna ligger i spridda skurar över golv stolar dörrar, och allt försvinner in i kudden och man vill trösta sig med det närmaste som finns till hands, mat, mjukisdjur, en röst i telefon, en film. Jag reser sig upp och plockar mödösamt bland kläderna, tittar i spegeln och prövar ett leende, klappar på axeln och andas djupt. Det går att gå vidare
Ingen av de skulle klara sig utan den andra, fast jag vill kalla de bra och dålig. Min strävan är att föra de närmare så att den som ligger i sängen kan ta sig upp med känslan i bröstet eller trots den och den som plockar kan släppa kjolen den håller i handen och sätta sig i klädhögen, bara för en stund, så de kan känna att de möts och håller varandra i handen

på väg hem från Uni kl 14:02 fre

jag: är du döv eller, jag ropade på dig *ler frågande*

han: *förvånad* åh, ja jag e döv. det var länge sen, har inte sett till dig

jag: ja...jag kanse har undvikit dig lite. vet inte vad jag ska säga, har väl inget att säga

han: ja, jag har förstått det. blev ju lite konstigt att det plöstligt blev helt tyst, men antar att det är så

jag: ja, har insett att inget är enkelt iaf, inget är svart eller vitt, därför känns ord överflödiga på nåt sätt, ja, nu till exempel vill jag bara prata bort allt...

han: ja

jag: jag har iaf saknat dig *tänker att han inte är inte så farlig på nära håll, vill varken kasta mig på marken och skrika, älska mig! eller röra vid hans arm, bara tittar och minns att sådär är han ju, bara en vanlig person som gör sitt bästa*

han: jag har också saknat ditt sällskap...

jag (avbryter) men jag vet inte om det här med vänskap, jag tror inte att du vill ha en vän som mig, jag är upp och ner, jag gråter och skrattar och tänker och mår dåligt och har panik och ja du...du är ju ALDRIG arg säger du. Som Johanna säger, en varningsklocka kanske borde ringa...haha

han: haha, ja jag vet inte sånt här är ju svårt och blablablablab (andra saker man hör i tjejtidningar)

jag: vi ska till Tanzanina nu den 4:e juli

han: åh jag vill också åka till Afrika

Jag: men åk till Afrika då

Han: jag kanske kan komma och hälsa på? .....hahhaha

Jag: hahahahaha....kanske inte SÅ bra idé (känns vänskapligt, killen har ju humor trots allt) Men jag ska gå hitåt. Detvar iaf skönt att prata

Han: ja...hmmm, vi ses på skolan

Jag går och tittar bak efter honom en sista gång och inser att det är verkligen över, först känns det bra sen känns det jobbigt sen inser jag att bara för att man inser att nåt är slut så kan man trilla dit lite igen. Men bara lite lite, och det är helt okej

puss

Rosendals trädgård

Idag fick jag träffa på Malin och hennes lilla nyfödda son. Han var super söt och vi promenerade runt på djurgården och pratade. Vi åt lunch på rosendal tillsammans men Hanna och det var verkligen super mysigt. Det är verkligen nått jag kan rekommendera. Speciellt såhär mitt i veckan när det inte är så mycket människor. Helt underbart väder och jag är glad!

Ordet lagom

Jag reagerar alltid när människor säger lagom. För mig är lagom lika med tråkigt (med få undantag). Det är lagom bra, säger vissa. Varför lagom bra och inte fantastiskt bra. Varför nöja sig med lagom. Jag strävar i alla fall efter mer än lagom i mitt liv.

"Lagom finns bara i svenskars ordförråd, ordet lagom är ett svenskt påhitt och det verkar vara därför svenskar inte vill skiljas från mängden men jag tycker verkligen inte att det är anmärkningsvärt att vara en lagom människa med ett lagom liv.Jag vill vara extraordinär jag vill vara unik jag vill inte vara LAGOM. Om jag skulle få frågan av en engelsman vad ordet lagom betydde så skulle jag säga, not too good and not too bad eller not too much and not too little. Men vem vill vara mittemellan?"
Sanna-Kaisa Saari

Zetas trädgård

Kommer precis från en fantastisk lunch på zetas trädgård. Helt underbart. Jag och Hanna var på en föreläsning i kulturhuset i Järna och åkte sedan till zetas, vi delade på ett glas vin och åt lunch. Solen sken och det var varmt, kan det bli bättre.

www.zetas.nu

vara med känslan

var med känslan

och jag är med känslan, solen lyser i ögonen och dammfigurerna virvlar i ljuset, sticker i benen och kryper i ryggen, sitter lite snett och kliar på armen. Och så den där känslan. Vad är klockan? Senast var den 19 över kanske 23 nu eller var blir det 7, 8 ja nio minuter till. Åh, vad det kliar på armen, just det mindfulness....pust....awareness...pust...och så den där känslan, tänk om jag kunde gråta då skulle den där känslan säkrt lösas upp som en knut, pressa...nä går inte...det gör ont, ont i bröstet....vara med känslan....den är inte farlig inte främmande.

Vår i Umeå, ensam, envis, arg, undrar var min pincett är och så den där känslan

Idag när jag gick på Odengatan såg jag världens snyggaste kille. Alldeles perfekt på alla sätt och såg ut som Jude Law (Såg filmen The Holiday för ett par dagar sedan) . Han ÄR charmig och väldigt het måste jag säga. Jag har kommit på att det är leendet som är det hela. En kille med ett fantastiskt leende till mig, tack.

Pyssel på Eva båt.

Eva är som hennes hår... Hon är sprudlande, energisk, social och kan inte riktigt stå still. Hon har hundra saker som händer samtidigt och just därför är hon så underbar. Så i lördags behövde hon lite hjälp med sin båt så jag ställde så klart upp. Det var slitit, i alla fall skitigt. Vi skrapade, sandpapprade och tvättade så jag var alldeles blå i ansiktet och i håret när jag gick därifrån. Sen så umgicks vi med en lite tjej som också hängde omkring på båtklubben, mysigt och trevligt.

På kvällen blev det sen fest. En god vän fyllde år så vi var några tjejer som var hemma hos henne och drack lite champagne (som jag så klart spillde ut) och åt god mat. Sedan så åkte vi till ljungrens där vi mötte upp några vänner till och lyssnade på bra musik. Så jag hade en härligt skön dag i det vackra vårvädret...

Packa!

Sakta men säkert försvinner mina personliga saker ut ur min lägenhet Jag fyller kartong efter kartong med saker och kläder som jag inte kommer att ha någon användning av när jag åker. Det känns konstigt, det som har varit mitt hem de senaste 2 åren ska bli nån annans under 6 månader. Och det är ju fortfarande 1 månad kvar innan jag åker så jag kommer nog att vandra lite bland mina vänner och sova på deras soffor.

The Doits

www.myspace.com/thedoits

Regn

Det regnar. Jag gillar regn. Jag älskar regn. Spöregn är det absolut bästa. När kläderna och skorna blir sådär genomblöta och det forsar vatten på gatorna... underbart.

ensam

så det är såhär det känns att vara ensam. Intressant. Tomt. Nytt. Jag har valt det självt så nu kan jag titta på det jag skapat. Och det får mig att gråta som så mycket nuförtiden. Pratade med Jerry, han säger att det nog är min väg att gå, det tror jag också

solglasögon

Mina nya solglasögon. Fina.

Råggan, sambofest i vårens tecken

Fantastiska A-C


Helgen, ja du, helgen. Fotot på A-C är i alla fall ett bra minne.

Jag hade en konstig helg. På nått sätt jävligt rolig och på nått sätt har jag en ångest. Just nu är jag inte rikigt redo att skriva om den men kanske senare i veckan.

hjärtat

om i timme går min buss till Arlanda och jag vill inte åka till Umeå. Här är jag så skyddad och har haft tid att vara och inte vara rädd. Nu ska jag tillbaka till allt det där som känns farligt och svårt.

Jag vill stanna här för evigt, jag vill att tiden ska stanna, jag vill att allt ska vara beständigt. Fast skulle jag frysa detta ögonblick är jag bara en person som är där den vill vara men som gråter om det som kommer att vara, detv eviga problemet med att leva i nuet. Jag önskar min mor var här, jag saknar henne så

hipp

hipp

*jag har kramat Salem el Fakir, hans och mitt stundande äktenskap är nu uppskjutet på obestämd tid då han nu tror att jag är ett galet fan/stalker

*sen jag slutade med mina p-pilluler har de hysteriska gråtattackaerna reducerats till en enkel känsla av nedstämdhet, tack syster Ida!

*jag tycker inte illa om Umeå jag ÄLSKAR bara Stockholm.

Grönska och vackra hus och människor. Hade en perfekt dag med sol, scones och thé i skål och promenad och mer sol och en första visit på "HM goes Indie"-Monki och en analys av Petters ex som var sådär lite lagom skön och rubbad där hon strosade Götgatan ner med lilla Alfons, och rosa tygpåsar från Edith & Ella där Drutten övertygade mig om att hög midja är ett måste och dricka på Sjögras som ekade av svunna tider med Martin Kellerman i ett hörn och nu bara var vi och en bakis hihopsöckersötbartenderpojke som log snett och tappade allt allt. Och Drutten där mittemot med sin öl som var sådär vacker och spydde galla och skrattade och pratade lite för högt och skrattade och jag skrattade så jag hade ont i magen och kramade henne och sa om och om igen "jag älskar dig"
När jag satt på ettan på väg hem så bredde Stockholm ut sig med alla sina ljus. Det är nu och då jag längtar hem.