Mote med en munk

Jag tanker pa den dar killen som jag tror att jag tycker sa himla mycket om. Jag pratade ju med dig, Emma, om det haromdagen. Det du sa var javligt sant, tror jag. Du sa att du todde att det bara handlade om att han var langt borta som jag ville att han skulle vara har. Att jag inte kunde fa honom som helt plotsligt gjorde honom intressant. Jag tror nog att det stammer, och samtidigt tar ju inte det riktigt bort kanslan av saknaden.

Idag nar jag sov lite middag sa dromde jag om honom. Jag kommer ihag allting som hande mellan oss sa himla val. Alla dom dar fina orden och hur omtanksam han var.


Idag nar jag var pavag till jobbet traffade jag pa en munk. Jag tycker ju att munkar ar oerhort fina och samtidigt ar jag lite radd for dem. Men idag tittade jag upp och log lite mot honom. Da stannade han och fragade vart jag kom ifran och pratade lite med mig... Jag var SAAAA nervos. Sen fick jag en fin bok av honom som han sjalv skrivit. Jag borjade genast lasa den. Mitt i allt kommer jag och tanker pa en van som en gang nastan levde som en riktig munk och vad ha sa till mig. Ingeting vara forevigt. Vissa manniskor finns i ens liv en valdigt kort stund och andra langre. Det galler att vara tacksam over dom stunderna. Ibland ar det bara nagra minuter och andra nagra dagar, och ibland flera ar, det galler att se det fina och vara tacksam over den tiden man fick tillsammans.