En bra dag idag. Under siestan gick jag och Hanna hem till mig för att fixa lite lunch. Efter att vi ätit så kände vi oss lite trötta och eftersom det är 45 grader varmt ute så satte vi på A-C:n och och så tänkte vi vila lite. Vi la oss i en varsin säg och somnade i två timmar. Sååå skönt. Vi vaknade och sen var det dags att gå till jobbet igen.

back to normal...

Mor min åkte för ett par dagar sedan, vilket innebär att livet är tillbaka i de vanliga banorna igen. Vad det vanliga är vet jag inte riktigt just nu. jobbar på helt enkelt. Idag sov jag under min siesta även om jag inte ens var trött, men det är så jävla varmt. Just nu har vi typ 40 grader och bara man visar sig utomhus så rinner det svett.

Jag gillar verkligen fredriks leende... Jag blir så glad när jag tittar på foton av honom.

Jag börjar få den där arbetsskadan alla som jobbar som guide får. Det är att gå att le mot alla människor som jag möter... Vissa tittar på en som om jag är dum i huvudet och vissa ler tillbaka. Men jag började tänka på det och kom på att det är väl egentligen en arbetsförmån eller nått liknanade. Oftast när jag går på stan så måste jag påminna mig själv över att jag inte har uniformen på så jag behöver inte le och hälsa på alla människor som jag möter.

Men bättre att vara glad och trevlig än sur och tråkig.

Karin Sundqvist

Karin är en fantastisk människa och grym på att laga mat. Egentligen har jag bara smakat det hon lagat en gång och det var grymt gott. Och hon är grym på att ordna fester, så när jag såg att hon var med i TV4 så blev jag otroligt glad. Hon är just en sån människa som är så fantastiskt entusiastisk och hon vågar prova på livet... härligt.

Gå in på hennes hemsida. www.paenlaga.se

Idah har inte hant sa mycket. Under siestan lag jag lite vid varan pool och badade. Sedan till jobbet i ett par timmar och sen hem igen. Jag och mamma akte till Stan en svang och jag kopte nya fiiiina skor. Sen till hotellet for att se showen. Den var bra... har sett den sa manga ganger nu sa att jag marker alla sma fel och kan itne halla mig for skratt.

Nu har mamma gatt till sitt hotell och jag ska hem till mig och se om nan ska gora nagot roligt. Imorn blir det bat och sol pa o.

reseledaren

Ur VLT 95-01-23

RESELEDARE ÄR VÄL INGET JOBB?

Reseledare måste vara världens enklaste och, framförallt allt, roligaste jobb. Inte sant? Tänk att få ha betald semester. Och inte krävs det någon särskild utbildning. En reseledare behöver inte kunna så mycket.

Utom språk förstås. Några års universitetsstudier i ett par olika språk är naturligtvis en bra grund. Annars är det inte så mycket en reseledare behöver kunna.

Utom sjukvård förstås. Det är verkligen inte dumt om reseledaren är sjuksköterska eller läkare. För att inte tala om mentalvårdare. Reseledare måste kunna svara på olika mediciner som hjälper mot solsting, värmeslag och förfrysningar. Diarreér och förstoppnigar skall kunna lösas. Enklare typer av hjärtsvikt, nervproblem samt givetvis akut alkoholförgiftning. De mediciner och sjukdomar reseledaren inte känner till lär hon/han sig snart. Resenärerna är mycket generösa när det gäller att dela med sig av sina sjukdomar och mediciner. Samt släktingars. Och vänner. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.

Utom juridik förstås. Vad får och –framför allt- vad får man inte göra i detta land? Vi svenskar är vana vid att det alltid finns någon som talar om det för oss. Det skall reseledaren kunna. Får man smuggla äkta mattor, om man låtsas att man tror att det är oäkta? Får man gå nedför trappor utan att hålla sig i ledstången? Får man skratta utan hjälm och hur får man ut sitt resesällskap ur finkan? Annars är det inte så mycket en reseledare behöver kunna.

Utom historia förstås. Det är väl ändå skamligt att betala en massa pengar och inte få en guide som har åtminstone Alf Henrikssons kunskaper. Hade man velat läsa en massa själv, hade man ju inte valt en guidad busstur. Lite kan man väl ändå kräva. Annars är det inte så mycket en reseledare behöver kunna.

Utom gedigen kunskap i matlagning och vin förstås. Några år i Grythyttan skadar inte. När man reser till en ny plats vill man naturligtvis veta allt om traktens restauranger, vad som serveras, hur det är tillagat och vilket sorts vin passar bäst till vilken sorts mat. Har inte reseledaren ätit på alla restauranger? Märkligt. Vad gör de egentligen år efter år på samma resmål? Solar och badar mest förstås. Eller åker skidor. Nej, det är inte så mycket en reseledaren behöver kunna.

Utom psykologi förstås. Det är alltid några resenärer som blir osams, drabbas av paranoia, vänsterprasslar eller försöker byta sin fru mot ett par kameler. Sådant leder ofta till psykodramer. Vem skulle lösa det om inte reseledaren? Att ha erfarenhet från dagis, mentalsjukhus och/eller socialarbete är inte dumt. Har man varit morsa eller farsa på stan är det en fjäder i hatten. Annars är det inte så mycket reseledaren behöver kunn.

Utom meteorologi förstås. Hur blir vädret i morgon? Är det någon idé att åka med på bussturen eller är det bättre att passa på att sola? Hur blir vädret i övermorgon och hur är det hemma? Regnar det i Sala? Vet inte reseledaren det? Märkligt. Man har väl betlat för att få lite service. Nej, det är inte mycket reseledaren behöver kunna.

Utom lite administration förstås. Det handlar bland annat om enkalre typer av kontorsarbete, som att ta hand om växling och deponering av pengar, ordna utflykter, bussar, bilhyror och vespor, arrangera välkomstmiddagar, barnpassning, kontakten med huvudkontoret i sverige, skriva rapporter och fixa rum, när det inte finns några.

Dessutom är det bra om reseledaren är utbildad musicalartist med författar talanger. Det gör det lättare att få jobb. Sjunga och dansa ska väl reseledaren ändå kunna. Man har ju inte rest på restplats. Lite show är väl det minsta man kan begära.

Nej, det är verklgien inte mycket man behöver kunna för att ha betald semester. Det känns skönt att veta, att reseledaren inte är överbetald. Ett par tusenlappar i månaden. Brutto. Det är helt OK. De får ju mat. Ibland får de till och med ett rumm som de får behålla hela säsongen.

Pengar

Pengar... Det är rätt lustigt att jobba som guide. Man jobbar 6 dagar i veckan och så tjänar man inte speciellt mycket. Min kära mor som hälsar på mig blir skit glad varenda gång jag måste tänka till om jag har råd med något eller inte. Dom som känner mig vet att jag är en jävel på att slösa pengar... vips... så är alla borta. Men nu går det inte rikigt. Så jag försöker se detta som en lärdom, att lära mig att leva med lite pengar. Det är inte helt lätt kan jag säga.

hyra bil.

Vi hyrde en bil idag. Bara för att jag jobbar för ett resebolag skulle jag få det lite billigare men nu är det så här att mitt korkort har blivit stulet (redan i sverige) och det var bara jag som fick sätta mig bakom ratten. Så det sket sig, greken blev skit förbannad och tyckte jag var dum i huvudet. Jag är helt overtygad om jag hade varit man sa hade han aldrig behandlat mig som han gjorde. Trots alla min I'm so sorry och thank u so much... jag holl på att kräkas på mig själv när jag gick ut därifrån. Fy fan för mansgrisar.

Ja och min fick ju trots hyra en bil men fick betala 500 spänn för en Atos i 7 timmar. När man trampade på gasen så tog den ett steg bakåt innan den ville sig framåt. Vi åkte till Rethymnon la oss på stranden gick runt i lite butiker och softade. Mor min var så snäll så hon köpte en fin kjol till mig.

Jag sitter pa ett internet cafe pa Kreta och snackar med min basta van i Finland. Det som ar bra med henne att alla berattar allting for henne for att hon ar sa palitlig och sot (och det ar hon verkligen). Men det som ar bra att jag far vid sidan om vad som hander dar borta, i det liv dit jag tillhorde for nagra ar sedan. Jag har dock lamnat det for lange sedan och ar mycket nojd med att inte behova hanga kvar i den halan.

De senaste som har hant ar att en bekant som pluggar pa universitetet dar var i utomlands nagra manadet (Hon ar/var gift), forsta kvallen traffade hon en brasiliansk kille och blev kar. Grattis. Det later fint att annu ett aktenskap har gatt i krasch...

Nu ar min mor har pa besok, hon har varit har i 2 dygn och vi har det jatte bra. Inge tjaffs bara trevligt trotts att vi nastan har umgatts dygnet runt sen dess. \jag kommer inte ihag nar vi senast har umgatts sa har mycket pa sa kort tid och att det dessutom ar sa avslappnat och otroligt skont att ha henne har. Jag visar henne alla de stallen jag hanger pa och de manniskorna jag gillar och de jag gillar mindre. For sa ar det ju sjalvklart, alla kan man inte gilla. Nar jag var liten sa sa min mamma alltid till mig:" Stella, man kan inte gilla alla men man kan komma overens med alla." Sa det ar det jag ovar stenhart pa har nere...

Sarah, vad kul att hora ifran dig. Saknar dig med verkligen.

Danska...

Här är det Danska som gäller, alla mina kollegor kommer nästan från Danmark och jag har blivit tvungen att lara mig danska. Det är verkligen svårt, dom sväljer orden på något konstigt sätt. Stephan är en av dem och envisas med att alltid prata otydlig danska (så att jag lär mig) och så ska det läsas danska tidningar och så ska vi lyssna på danks radio. Danska börjar stå mig upp över öronen.

Fastnat.

Jag verkar ha fastnat för filip och fredrik. Men det gör inget. Dom är sköna och jag tror att det har lite med det att göra att jag och Filip kommer ifrån samma stad som jag som gör att jag känner en förkärlek för dem båda. Denna bild är ju klockren.

Justin.

Det kanske är jävligt b att tycka att justin är het, men jag tycker faktiskt det, så det så.

vykortsnummer

mitt tanzaniska nummer ar +255 75 771 73 12.

Allsta ovan nummer for att bestalla vykort. =)

Habari ya alasiri!

Hej Stella! Laser vad du gor med spanning! Jag har befunnit mig i Afrika nu i exakt 9 dagar och vi har lyckats avverka den inofficiella huvudstaden Dar es Salaam. Dar bodde vi i en liten inhangnat kristet omrade med skola och litet hotell, kyrka och nagra restauranger. Foretaget vi undersoker och utvarderar vad galler olika delar av dess mikrokreditverksamhet heter Dunduliza och har sitt huvudkontor i just Dar el Salaam. Vi blev runtkorda av deras egen chauffor och varnade for mycket och inte mycket alls. Dar el Salaam var hapnadsvackande och jag kande mig som ett djur i bur som inte vet var det ar sakert eller inte. Sa trots fin stad och besok till underbar Kunduchi beach med paraplydrinkar under palmer sa var det skont att aka mot Songea.

Mor skulle inte vara glad om hon visste hur bussen krangde langs den slingriga vagen 1000kilometer pa mindre an tolv timmar till Lilondo dar vi nu ar. Men resultatet val framme var annu battre. Sa nu ar var stationering i Wino eller narmare bestamt en av de 5 smabyar som hor till Wino, Lilondo. Dar har de en SACCO, Saving and Credit Cooperative som vi studerar intensivt. Wino ar lite specielt da de forutom sin SACCO aven har WIDA som ar ett lokalt organ finansierat till storsta del av forum syd som arbetar med att utveckla alla delar av samhallslivet men framfor allt jordbruket.
Jag kan knappt sova pa kvallarna sa mycket intressant lar jag mig varje dag. Vi har fatt se bevatnningsystem och besoka sa manga olika manniskor, tagit en tripp till den lokala puben och njuter av 3 lagade mal mat om dagen av var MAMA husmor, som vi avgudar.

Min Pashmina sjal ar min eviga foljeslagare annars kanner jag knappast behov av nagot och inget gar heller att kopa! Ja en del kokosnotter och annan frukt blir det men inte sa mycket annat. Tranar pa Swahilin men Elham har lattare for den an jag.

Kanns som att jag far konfronteras med mig sjalv hela tiden har. Bade skrammande och gladjande. Tanker mycket pa Gambia och Afrika, och svara fragor och pa min framtid men LEVER NU.

Stella, skicka din adress, sa skickar jag kort! kram kram kram

Fredrik Wikingsson

Det är någonting jävligt charmigt med denna Fredrik Wikingsson.

Just nu gladjer jag mig at att min kara mor ska komma och halsa pa mig. Hon kommer om bara nagra dagar med saker som jag jar saknat hemifran sverige.

Nu har jag strax varit borta fran kalla trakiga sverige i 2 manader, och plotsligt kanns det varken trakigt eller kallt. Jag surfar runt pa natet och ser massa fina foton fran sommaren i sverige. Fran skargarden, havet, den rikigt grona grasmattan och uteserveringen. Fantastiskt vackert. Det ar det har med samtidigt som jag inser att det ar det hemma ocksa fast pa ett annat satt. Jag saknar till och med regnet... Det har inte regnat en enda gang under mina 2 manader. Njut av det ni har dar hemma i Sverige, sa njuter jag av det jag har har:)

Nu ar vardan verkligen hunnit i kapp mig. Pa dagarna jobbar jag, har siesta ett par timmar mitt under dagen och da laser jag mest eller hanger vid poolen. Pa kvallen gar jag ut o kakar middag med nan kompis eller lagar nan billig pasta med pesto hemma. Och lite da och da gar vi ut och festar lite... eller mycket. Det ar skont nar det ar lite lugnare och att det inte bara ar en massa drama hela tiden, vilket att det tenderar att gora.

love u emma....

see you soon...

....Tanzania here we come! Nu åker vi om nästan exakt 24 timmar befinner vi oss på ett plan på väg mot horisonten och framför allt mot Afrika. Jag är nervös och ganska lycklig.

Hej då allihopa, vi ses snart!

pusspusspusspuss