Hej Stella!

här tänkt mycket på dig på sistonde, särskilt nu när jag är hemma i Stockholm. Känslan av att vara hemma här börjar glida mig ur händerna och det hela är faktiskt ganska odramatiskt. Jag blir bara så nostalgisk när jag är här och tänker på allt kul vi haft, stureplan och nattljus, labbet och eurodisco och kommer du ihåg när de spelade Michael Jackson, då var ju lyckan gjord och alla långa kvällar och alla diskussioner och all dans och bara känna sig som en superstjärna för en kväll.
Nu äter jag och Per och Malin och Khadija middag på Sonjas grek och sedan får jag med nöd och näppe med de på en drink, Khadija håller god min medan både Per och Malin håller på och glider av stolen av trötthet och det spritter i mina ben och jag vill bara UT, men ingen vill så jag sitter på bussen på väg hem. Väl hemma så är det skönt att vara hemma och jag tittar ut över essingen och drömmer mig tillbaka till den där tiden, det är liksom inte detsamma utan dig.

Kram/

Emma