Ångesten är total!

Ångest, jag vill inte tillbaka till mitt reseledar liv. Jag vill hem till Stockholm för jag älskar verkligen den stade. Jag åkte till Finaland för ett par dagar sedan och den ångesten jag hade har jag inte haft på väldigt länge. Jag har också förbjudigt mig själv att tänka på ångesten, och speciellt att jag inte vill tillbaka.

För just nu vill jag inte hem till Stockholm heller. Jag ska tillbaka, och jag ska sitta på jobbet 14 timmar om dagen och jag ska göra mitt jobb så jävla bra. Jag ska vara så jävla duktig och jag ska inte göra ett fel. Det är mitt mål i alla fall, även om jag vet att fel händer hela tiden och att det är så man lär sig tydligen. Hittils har jag gjort alla fel man ´bara kan göra. Och jag är trött på att ta skit, men jag kanske måste göra det ett tag. Det är kanske så jag lär mig alra bäst.

Så nu ska jag njuta av mina sista dagar i detta land. Med min familj. Snart åker vi till landet och så ska vi njuta lite där och så hoppas jag att våran nya stuga är fin och att jag ska bada och basta lite i sjön

Stockholm

Två bilder av mitt Stockholm. Kanske inte de finaste bilderna som är tagna av denna vackra stad, men två bilder som är hem och dit jag saknar.

Min pappa

Igår när vi åkte bil så körde vi förbi området där min pappa bor och jag frågade min mamma om vi inte kunde köra förbi min pappas hus. Jag sa också, ser vi en levande människa så gasa som fan. Jag vill inte att någon ska se mig där åka förbi min pappas hus när jag har svårt för honom eller egentligen den situation som är.

Liten parantes är att jag inte har träffat honom speciellt många gånger i mitt liv och ibland ringer han mig, nu var det nog minst ett halvår sedan.

Så idag vaknar jag och mamma kommer hem från sin träning och börjar göra frukost till mig. Jag är ju på semester så hon försöker vara så tyst och lugn på mornarna så att inte jag beöver vakna så tidigt. Hon gör en smoothie med bär, kesella och lite minimjölk i. Verkligen super gott. Sen ringer telefonen och så visar det sig vara min pappa. Då har han börjat ringa lite då och då. Saken är ju den att jag inte riktigt förstår varför som två ska prata med varandra.

Jag bojkottar hela situationen genom att gå in i sovrummet och stänga dörren ordentligt efter mig. Då kommer mamma efter mig och frågar: "Stella, vill du inte prata med din pappa?", jag mumlade nått att jag faktiskt inte vill det. Så då går hon ut och förklara lite fint att hon är lite upptagen nu. Var detta dåligt av mig? ja, det kanske det var men jag skiter faktiskt i det. Jag känner bara att jag inte har någonting att ge i den diskussionen, vill han snacka med mig så får han väl ringa mig och inte min mamma som råkar säga att justja, Stella är ju här och han känner att han måste prata med mig för att jag är hans dotter.

Nej, nu ska jag till stranden och glömma det här. Ska njuta av dagen och läsa en härlig bok och njuta av Sverige.

Mor & dotter -dag

Idag har jag haft en dag tillsammans med min mor. Vi vaknade sent, eller jag vaknade sent och sen väckte mamma mig efter att hon kom hem från någon behandling. Vi hoppade in i bilen och åkte och hälsade på min mormor som jag inte träffat på ett år. Hon hade fortfarande lite svårt att förstå att jag inte bor i Stockholm utan håller till utomlands. Försökte verkligen få henne att förstå, jag tror att hon kanske kunde ta in det till slut.

Sen åkte vi till min mammas väninna som bor på landet med sin man och hennes hundar och så har dom en pool också. Där fikade vi och snackade lite skit. Jag drack kaffe och sen fick jag smaka sådan där kolsyrat vatten som man gör själv av kranvatten, riktigt gott. Jag fick det med jordgubb och lime smak. Ska nog fixa mig en sån när jag väl kan ta beslutet och åka hem, tillbaka till mitt liv och min lägenhet.

Kimsan och jag

Jag och Kim. Det var verkligen vi två i 6 månader i vintras. Alla trodde att vi kände varandra sen innan för att vi hängde hela tiden. Men det fanns inte riktigt någr andra vi gillade att umgås med så himla mycket. Så vi umgicks alltid, vi jobbade ihop, åt middag och lunche och frukost med varandra varje dag och vi drack öl på happy snapper typ varje eller varannan kväll. Så vi gjorde helt enkelt allt ihop.

Idag åt vi middag ihop och snackade skit och gamla goda tider och det var så himla mysigt. Vi ska umgås lite i helgen och göra bort oss som vanligt. Men vi har så himla kul ihop. Det är roligt, jag trodde inte att jag kunde skratta längre.

Nu ska jag sova, god natt

dagen med Malin och snart kommer Kim hem till mig

Jag fick ju tag på Malin. Hittade till slut hennes pojkvän på hitta.se och ringde upp honom. Vi har promenerat runt på stan i 3 timmar och bara snackat skit och uppdaterat varandra om våra liv. Jag lyssnar mest och tycker att det är kul att få höra en massa om vad som hänt här hemma. Hon hade brutit sitt finger och får egentligen inte bada, tycker lite synd om henne för att hon ska åka iväg med sina barn på semester, på semestern ska man ju bada med sina barn, eller är det bara en bild jag har av familjesemestrar? Men hon är en så påhittig människa så jag vet att hon kommer att lösa det.

Sen sa vi hej då och jag skulle gå sista 700meter för att komma hem till mig. så 200m innan porten så ser jag mitt ex. Mitt ex som nästan inte hälsar på mina vänner. Så jag går runt kvarteret, köper en ramlösa på 7eleven och måste gå förbi honom igen. Jag var bara tvungen att verkligen se att det var han. Visst var de det. När jag såg honom så hade jag verkligen ingenting att säga honom. En kille med så mycket attityd, bara trevlig när man bör vara det, men när det inte passar eller när han inte vill så ska man visa attityds problem. Innan jag kom hem på semester så tänkte jag att det vore kul att träffa på honom av en slump och bara fråga hur han mår. Men nu när jag såg honom kom jag ju på hur han egentligen var, ingen jag vill ödsla energi på. Verkligen inte!

Nu är Kimsan påväg hit och vi ska laga lite mat. Det ska bli så himla kul att ses.

mitt liv

Jag är trött på att leva livet 6 månader i taget. Att alltid tänka på nästa destination och vad ska nästa destination bli. Skulle jag idag välja så skulle det bli destination Stockholm. Men det är väl så det är. Jag vill vara bra och duktig, när jag inte är det så vill jag ge upp. Så just nu vill jag ge upp.

Men jag vet, Florida, värsta chansen och alla får inte den och allt det där. Jag fick det! Absolut är det coolt, men om man bara jobbar hela tiden så försvinner ju hela iden med att jobba utomlands. Eller hur?!? Ett halvår till och sen blir det Stockholm. Så vi ses hemma igen i April, då kommer jag.

Att ha kul har blivit svårt, att gå ut betyder inte att det kommer att vara kul längre. Just nu betyder det mer att efter en drink börjar ögonlocken kännas väldigt tunga så att jag måste gå hem och sova.

Så nu är jag hemma på semester och ska vila upp mig. Få tillbaka min kraft och förhoppningsvis kommer jag att tycka att det är kul när jag kommer tillbaka. När jag är tillbaka på Kreta så är det inte mer än 2 månader kvar innan jag ska vidare till USA. Det ska faktiskt bli grymt och jag glädjer mig för det!

shopping

Jag funderar på vad det är jag ska göra idag. Jag skulle så otroligt gärna vilja få tag i Malin, men jag hittar inte hennes nummer någonstans. Jag funderar på om jag ska ringa hennes ex och fråga efter det, men det vet jag inte skulle vara uppskattat från någons sida.

Så jag försöker med hitta.se och det går heller inte så bra.

Tror jag går in till stan och shoppar lite.

har varit på besök hemma hos emma

Har precis kommit hem. Har varit hemma hos Emma och druckit vin och blivit lite lullig. Jag älskar den känslan och jag kommer så väl ihåg när vi aldrig tackade nej till en fest. Alltid på och alltid den som sist gick hem. Jag kan vara glad att dom tiderna är över men jag saknar dem också. Egentligen så tror jag att jag saknar att få vara hemma, att få umgås med dem jag vill inte med dem jag måste för att det inte finns några andra.

nu ska jag sova...

tack för ikväll Emma!

Emma

Jag är så glad över att du, Emma, har hittat en kille som du verkar vara så lugn med. Allt vad som heter dramaqueen är borta. Senast vi sågs så kändes det som om du var så tillfreds. Ett helt annat lugn. Det är så fint och se.

Det gör mig också rädd. Jag är så rädd över att jag kommer att förlora dig. Att du försvinner bort med honom och att jag inte betyder så mycket för dig. Att du inte kommer att finnas där för mig längre. Att du kommer att bli som jag tillsammans med Martin och nu menar jag inte den bitchiga sidan, utan den som planerar allting så att det ska funka för er, men sen så funkar det inte med någonting annat. Att alla dina vänner med som har relationer börjar betyda mer för dig.

Jag vet, nu kommer du säga att: "Stella, du känner ju mig. Du vet att jag aldrig skulle göra på det viset."

Jag vet allt det där, men det har hänt förr med andra vettiga människor. Jag vill dock att du verkligen ska veta, jag tycker om dig jätte mycket. Jag ÄR otroligt glad över att du hittat honom, han är bra för dig. Du verkar vara bra för honom. Jag vill att ni ska vara tillsammans, jag tror bara att jag helt enkelt känner mig lite ensam. och egoistisk!

Jag hoppas att vi ses ikväll.

Puss

Jag har precis vaknat. Sängen är så underbar och jag sover så otroligt djupt varje gång jag sover hemma hos mamma.

Om exakt två veckor så ska jag vara tillbaka på jobbet och bara tanken på det gör att ångesten blir enorm. Jag vill absolut inte det. Jag funderar på när det blev så ångestladdat med att jobba med det jag gör, för tillfället jag inser att det sakta kommit... Jag har liksom vägrat lyssna på mig själv. Alltid när efter att jag ätit någonting som frukost, lunch eller middag så mår jag illa, som om jag måste spy vilken sekund som helt. Halsbränna lite då och då. Jag inser nu när jag kommit hem att det handlar om stress eller att vara gravid. Gravid kan jag inte vara så då är stress helt enkelt.

I helgen var jag på västkusten, helt underbart. Lines föräldrar bor precis vid havet och vi satt på deras altan och drack rosevin den första kvällen och Peter var också med. Fantastiskt. I lördags körde vi runt lite, var på ett loppis och fikade. På kvällen grillade vi och sen åkte vi in till Lysekil och festade lite, vi var tvungen att ta färjan dit.
Det var trevligt men mycket vin blev det och jag gick runt och nöp killarna i rumpan och alla trodde att det var Line, men det gjorde inte henne något. En helt underbar helg.

Nu är jag tillbaka i Stockholm. Ligger fortfarande i sängen och funderar på om vilka jag ska kontakta. Undrar om jag har vänner kvar för att jag är så fruktansvärt dålig på att höra av mig. Men tror nog inte att det är så illa som jag tror. Funderar på att gå och kolla om det finns lite sommarkläder kvar för jag lär ju behöva det i Florida också.

ska nog hoppa in i duschen nu.

pEtEr LuNcH

det var trevlig lunch idag med Peter, Peter den lustikurriga moderatkillen. Vi pratade om när han brukade kalla mig för kommunist och om våra jobb och sommaren och Umeå och om våra respektive och om att vara sjukt orutinerad i förhållanden och typ komma på att, aaah men sådär kanske man INTE ska göra om man är tillsammans med någon och typ att tanken på den där perfekta personen vi hittat kanske blir den sista vi kysser känns helt sjuk.

Man kan ju alltid kyssa sina kompisar kanske eller sitt husdjur om man har något och min mamma brukar pussa mig.

hahaaaa

saker förändras, ni vet kanske inte vad men kanske bara kanske känner ni att ni när ni läst på bloggen en obeskrivlig känsla av att vilja ta av er skorna och gå barfota i daggvått gräs och tugga rosa bubbelgum i småblommig klänning och sidenband i håret.

PS.Stella du får ändra färger när du vill igen, det kanske lockar fler läsara till bloggen, vem vet.

nu till exempel har jag

tappat bort mitt orhänge under skrivbordet när jag pillade på det. Fan! skulle vissa säga, en kvarts underhållning kallar jag det!

7h 49min

till semester!

Jag sitter min sista dag på ett tomt kontor och funderar över vad jag gjort de senaste veckorna. Förutom att fullfölja mina arbetsplikter fulländat så har det ju funnits otroligt mycket tid till att bara sitta. Att sitta och stirra rakt fram är dock inte riktigt min grej. Så jag har, skrivit på bloggen.,Ätit riskakor, surfat på företagets intranät och funderat över vilka alla dessa människor är och vad de gör eller inte för den delen. Jag har läst den fantastiska bloggen "love sex and money" från typ sen den startade, dvs det tog ca 4 dagar on och off läsande. Jag har funderat över livet och blädrat i tidningar och strosat på heltäckningsmattan runt på kontoret och kollat att allt ser bra ut och allt är såklart, helt kliniskt tipptopp.

Jag har ändå haft det bra, haft ganska mycket tid att bara vara och det ska nog inte underskattas men därmed inte sagt att jag inte kommer höja min armar till skyn klockan 17 ikväll och skrika!!

Tian är tillbaka från Ibiza så ska kolla in hennes bränna och sen ska jag förhoppningsvis plocka upp Norisen för att joina sällskapet i Rålis. Det ska inte kubbas från min sida, det gör man aldrig i Day-topp.

Och solen skiner och jag och Peter ska äta lunch och jag tänker nog ta sushi.

weeeeehaaaaa!

Å det är helt fantastiskt!

nu har jag och pojkvännen rehabiliterat förhållandet och krampen har släppt. Två kvällar med mat och film (som jag somnar till) har gjort att allt känns som förrut, så himla bra. Men det är inte det som är det fantastiska utan att Johanna och David har gift sig (se själv på hennes blogg som jag länkat till). Och de var en underbart kitschig tårta och kambodjaner och Johanna är som en catwalk modell i sin vita skapelse och sen den där hänförande tatuering som kronan på verket/armen. Överhuvudtaget många tattueringar och karaoke.

Nu måste hon va lycklig min Johanna och jag är lycklig med henne. Så nu har drutten barn och Johanna är gift och jag är inte lika rädd längre helt enkelt. Kan de coola personerna så kan jag. Jag vill göra saker på ett eget vis. Bröllopet och barnen behöver inte bli som i tidskrifter och inte heller efter tips eller måsten. Typ "10 bröllospmåsten" Jag älskar fan listor men jag vill inte leva efter de.

Lista för livet

1)skaffa barn (kanske), jag tror jag vill, kanske adoptera barn, inte spelar det någon roll för mig egentligen

2)kanske inte gifta mig och om jag gör det ska det va billigt. Alltså festligt men inte kosta så hela mitt livs besparingar går åt. OBS! Vet att detta kan gå då jag sett det med egna ögon

3) Satsa alla pengar på en sjukt stor diamantring, yeeeeeeeeeeeeeeez, *bling bling*

4) Avgenusifiera ungarna med genusdagis och alla smarta vänner

5) Skapa kollektiv så man slipper va så ensam med sitt ansvar hela tiden, vem orkar?

6) Karriärambitioner: ha ett sjukt intressant jobb med en meningsfull grund. Starta egen organsiation eller konsultfirma med begränsade arbetstider alternativt med lediga perioder och projektbaserat arbete

7)Typ helt icke-shoppingberoende livsstil med kläder som jag älskar och sliter med hälsan alltså inte typ luffarkläder utan fina kläder, inha hål och sånt skit.

8)meditation och meditera med barnen så de kan bli upplysta lagom till tonåren och bete sig som folk.

Återkommer

å så var det dags

för nu är en sån dag då bloggen kommer väl till pass för det river i hjärtat. Och sitter här i min superfina reception och ler mot alla som kommer och går vilket sker ytterst sällan och vill bara gråta. Det är som att jag förvillat mig bort i alla känslor som denna relation skapar. Känslan av att tycka om nån så mycket och också vara irriterad och liten och känna att man vill bort och närmare och kanske bara om det som är. Men hur pratar man utan att klaga eller skylla eller skyffla över, hur är man bara ärlig och kärleksfull?

Jag vill ju vara så perfekt i denna relation och kanske är det denna perfektion som handlingsförlamar mig inför den jag vill säga allt till. Idag testade jag att le, trots att det kändes så sorgset. Och sjukt men sant, det hjälpte! Att le är ett klassiskt sätt att lura sig själv att man är glad, kroppen reagerar precis på de sätt som den gör när man är glad på riktigt.

Jag är ju så osäker på det här med förhållanden, jag tror ibland att det bara ska ta slut plötsligt. Bara tack och hej liksom, out of the blue.

Jag tror att denna tomma vita kontorsyta också ger mig mycket mer tid att tänka helt enkelt. Ser ingen ibland på flera timmar och knappt så att telefonen ringer.

Nu ska jag dricka lite thé och le.

Bloggen lever!

Det är absolut inte läge att låta bloggen dö bort. Jag har haft sådan glädje av den när livet kännts lite mindre lätt. Kanske tappade jag kontakten till den bloggen när det började hända saker som jag behövde fokusera på och bearbeta i stunden. Jag har haft så mycket tid att sitta vid mitt skrivbord i Umeå under björkens skydd, stirra på grannen och plocka damm mellan tårna och fundera. Sen skrev jag på uppsatsen som ett evighetslångt marathon med mina medresenärer Chrille, Månsan, Raffe och Avand.

Saknar de idag. Våra tidiga morgnar med P3 och termoskaffe, politiska diskussioner som hettade till när vi var som tröttast och jag och Månsan på ICA innan stängning för att handla mat. Chrille saknar jag kanske mest, fast vi var så olika vart det alltid så lätt med henne och faktiskt j-vligt kul. Sådana männiksor vill jag jobba med.

När jag åkte från Umeå såg jag inte staden med saknadens ögon då jag trodde att jag skulle återvända, men så verkar nu inte vara fallet och då är det som en filmremsa som spelas upp inför mina ögon. Massa landskapsbilder och så jag som springer och korren.

Just nu känns livet både upp och ner som vanligt och under allt detta lyckligt och tacksamt. Allt i mitt liv funkar faktiskt ganska bra jag har bara en tendens att ibland fokusera lite väl på det negativa.

Sen att man är helt SJUKT kär gör ju inte saken sämre. Kär i någon som är bra och som man vet är så bra att andra inte ens behöver tycka det. Min kille är inte min handväska som alla ska beundra. Jag behöver inte visa alla snygga händiga fack jag vet redan att de finns där och det är viktigast.

Ikväll ska jag ut på Långholmen och dricka vin och sitta på filt och plira ut över vattnet och sånt. Typ snart gifter sig Johanna och lill-Vilma i Finland, håller tummarna för hållbara äktenskap. Sätter högst odds på Johanna och David faktiskt.