Igår när vi åkte bil så körde vi förbi området där min pappa bor och jag frågade min mamma om vi inte kunde köra förbi min pappas hus. Jag sa också, ser vi en levande människa så gasa som fan. Jag vill inte att någon ska se mig där åka förbi min pappas hus när jag har svårt för honom eller egentligen den situation som är.
Liten parantes är att jag inte har träffat honom speciellt många gånger i mitt liv och ibland ringer han mig, nu var det nog minst ett halvår sedan.
Så idag vaknar jag och mamma kommer hem från sin träning och börjar göra frukost till mig. Jag är ju på semester så hon försöker vara så tyst och lugn på mornarna så att inte jag beöver vakna så tidigt. Hon gör en smoothie med bär, kesella och lite minimjölk i. Verkligen super gott. Sen ringer telefonen och så visar det sig vara min pappa. Då har han börjat ringa lite då och då. Saken är ju den att jag inte riktigt förstår varför som två ska prata med varandra.
Jag bojkottar hela situationen genom att gå in i sovrummet och stänga dörren ordentligt efter mig. Då kommer mamma efter mig och frågar: "Stella, vill du inte prata med din pappa?", jag mumlade nått att jag faktiskt inte vill det. Så då går hon ut och förklara lite fint att hon är lite upptagen nu. Var detta dåligt av mig? ja, det kanske det var men jag skiter faktiskt i det. Jag känner bara att jag inte har någonting att ge i den diskussionen, vill han snacka med mig så får han väl ringa mig och inte min mamma som råkar säga att justja, Stella är ju här och han känner att han måste prata med mig för att jag är hans dotter.
Nej, nu ska jag till stranden och glömma det här. Ska njuta av dagen och läsa en härlig bok och njuta av Sverige.
No comments:
Post a Comment