Jag har precis vaknat. Sängen är så underbar och jag sover så otroligt djupt varje gång jag sover hemma hos mamma.

Om exakt två veckor så ska jag vara tillbaka på jobbet och bara tanken på det gör att ångesten blir enorm. Jag vill absolut inte det. Jag funderar på när det blev så ångestladdat med att jobba med det jag gör, för tillfället jag inser att det sakta kommit... Jag har liksom vägrat lyssna på mig själv. Alltid när efter att jag ätit någonting som frukost, lunch eller middag så mår jag illa, som om jag måste spy vilken sekund som helt. Halsbränna lite då och då. Jag inser nu när jag kommit hem att det handlar om stress eller att vara gravid. Gravid kan jag inte vara så då är stress helt enkelt.

I helgen var jag på västkusten, helt underbart. Lines föräldrar bor precis vid havet och vi satt på deras altan och drack rosevin den första kvällen och Peter var också med. Fantastiskt. I lördags körde vi runt lite, var på ett loppis och fikade. På kvällen grillade vi och sen åkte vi in till Lysekil och festade lite, vi var tvungen att ta färjan dit.
Det var trevligt men mycket vin blev det och jag gick runt och nöp killarna i rumpan och alla trodde att det var Line, men det gjorde inte henne något. En helt underbar helg.

Nu är jag tillbaka i Stockholm. Ligger fortfarande i sängen och funderar på om vilka jag ska kontakta. Undrar om jag har vänner kvar för att jag är så fruktansvärt dålig på att höra av mig. Men tror nog inte att det är så illa som jag tror. Funderar på att gå och kolla om det finns lite sommarkläder kvar för jag lär ju behöva det i Florida också.

ska nog hoppa in i duschen nu.