Bloggen lever!

Det är absolut inte läge att låta bloggen dö bort. Jag har haft sådan glädje av den när livet kännts lite mindre lätt. Kanske tappade jag kontakten till den bloggen när det började hända saker som jag behövde fokusera på och bearbeta i stunden. Jag har haft så mycket tid att sitta vid mitt skrivbord i Umeå under björkens skydd, stirra på grannen och plocka damm mellan tårna och fundera. Sen skrev jag på uppsatsen som ett evighetslångt marathon med mina medresenärer Chrille, Månsan, Raffe och Avand.

Saknar de idag. Våra tidiga morgnar med P3 och termoskaffe, politiska diskussioner som hettade till när vi var som tröttast och jag och Månsan på ICA innan stängning för att handla mat. Chrille saknar jag kanske mest, fast vi var så olika vart det alltid så lätt med henne och faktiskt j-vligt kul. Sådana männiksor vill jag jobba med.

När jag åkte från Umeå såg jag inte staden med saknadens ögon då jag trodde att jag skulle återvända, men så verkar nu inte vara fallet och då är det som en filmremsa som spelas upp inför mina ögon. Massa landskapsbilder och så jag som springer och korren.

Just nu känns livet både upp och ner som vanligt och under allt detta lyckligt och tacksamt. Allt i mitt liv funkar faktiskt ganska bra jag har bara en tendens att ibland fokusera lite väl på det negativa.

Sen att man är helt SJUKT kär gör ju inte saken sämre. Kär i någon som är bra och som man vet är så bra att andra inte ens behöver tycka det. Min kille är inte min handväska som alla ska beundra. Jag behöver inte visa alla snygga händiga fack jag vet redan att de finns där och det är viktigast.

Ikväll ska jag ut på Långholmen och dricka vin och sitta på filt och plira ut över vattnet och sånt. Typ snart gifter sig Johanna och lill-Vilma i Finland, håller tummarna för hållbara äktenskap. Sätter högst odds på Johanna och David faktiskt.