ibland längtar jag efter stunder, ibland efter personer, det där minnet som bär ett skimmer av av film och glamour och veckotidning. Och gräset avr grönt och känslan var överväldigande, ja och de perfekta sakerna blev sagda och allt satt precis rätt.
Jag längtar tillbaka till de personerna och de stunderna men oftast är det det enda jag kan, en stund kommer ju aldrig åter men det är personerna, de som var närvarande i de ljusa stunderna som jag ofta inte kan träffa igen, ja det skulle ju aldrig bli som det var. Alldeles för mycket har gått förlorat. Kankse är det bara skyskrapshöga förväntningar som de aldrig kunde eller någonsin kan uppfylla.
No comments:
Post a Comment