långt borta men nära

nu har Stella ringt från Thailand och det har varit ledig-måndag igen och missat henne för att jag ignorerat livet utanför. Jag har gjort Nada och varit på gruppterapi. Fast gruppterapin har visat sig ha intressanta dimensioner. Nu är jag säker, saker och ting har ett alldeles meningsfullt sätt att återupprepra sig.Om jag förolämpat hatat älskat eller gjort bort mig inför någon, då är det helt j-vla säkert att jag och den personen kommer att ses jämt. På Universitetet blir man mer galen än på mentalsjukhus.
Meditationen hjälper mig just nu, ger lite luft i resonemang och tankar. Det är väl det stora i det lilla med närvaro. Bara den där stunden av andning innan man ger sig in i det känslomässiga dravlet. En föraning om att nån gång kanske man kan göra det annorlunda.
Längtar ingenstans just nu, kanske till en strand i Thailand med Stella och paraplydrinkar och strandGLAMOUR.