s

Jag är glad över saker och ting som händer runtomkring mig. Det är ett härligt flyt och det känns underbart. Jag inser att de människorna jag träffat här nere är helt fantastiska och jag kommer verkligen att sakna dem när det strax är dags för oss att skiljas vid. Vissa kommer man hålla kontakt med, andra inte. Så är det alltid.

Jag är glad även att jag hittat nån som han. Jag är lite småförtjust och det känns också helt fantastiskt. Jag kommer ihåg när mitt ex dumpade mig och jag var så ledsen och sa till min vän:" jag kommer aldrig att hitta någon som han". Hon svarade att det är klart jag inte kommer för ingen annan är ju som han. Sen så sa hon något om att jag kommer att hitta någon som är helt annorlulnda och att jag kommer att tycka om den personen ännu mer. Han som jag träffat nu är den totala motsatsen till mitt ex. Och jag är så glad att jag har träffat honom. För ett halvår sedan hade jag sagt att han inte är "min typ". Nu när jag tänker på det fattar jag inte varför jag ska hålla på och begränsa mig själv på det viset. Det är ju jag som gör det till en saning. Han är i alla fall hur go som helst.