Dar ar en stad som defintivt gor ett battre intryck at second glance sa att saga. Jag borjar sakta men sakert tycka om gatorna som breder ut sig i ett assymetriskt natverk, allt det moderna och omoderna i en odefinerbar blandning som ger en en kansla av att man ar overallt och ingenstans samtidigt. Jag ar i Paris och London, jag ar i Marrkech eller bara i slummen.
Idag ska vi med hjalp av en Dala Dala forsoka ta oss till Bagamoyo, som var den plats dar man lastade om slavskeppen en gang i tiden.
Det ar tre dagar kvar innan hemfard och jag ar redo att aka men jag kommer inte att lamna denna kontinent helt. Redan surrar tankarna om snarare nar an om jag ska atervanda. Tanker pa min syssling och om hon fick jobbet i Gambia och det ar som en magnetisk kraft som drar ditat at Vast Afrika.
Jag sprang langs kustlinjen i Dar imorse och forundrades aterigen over att inget ligger vid vattnet, finns langa bitar oexploaterad vit sandstrand mitt i stan. Det narmaste man k0mmer flard ar nagra hotell och en golfbana (!) mitt i stan.
Allting smakar och kanns mer har. Jag kliar myggbitt till blods for inget har kliat mer nagonsin och maten talar sitt eget sprak, indiskt och libanesiskt och ja. det var som lange sen jag tuggade ordentligt pa det jag at. Igar tog vi farjan over till Kipepeia beach for 100 tsh + dala for 200 och hamnade i paradiset, turkost hav och vit strand och underbart lugn. Jag kopte en vattenmelon och plaskade som nar jag var liten och vagrade lamna vattnet under langa dagar pa stranden.
Undrar hur det kanns nar jag laser detta hemma i Sverige?
No comments:
Post a Comment