Först bestämde jag mig för att inte höra av mig mer. Långsiktigt sätt så är det inte bra för mig, honom eller någon annan. Det kändes bra och jag visste att kanon, jag gör det inte. Och jag var helt övertygad över att jag inte skulle höra av mig något mer.
Sen så kom den andra rösten in efter ett par månader. Ja, men varför inte. Du åker ju snart och med största sannolikhet kommer ni inte att träffas igen. Så såklart sms:ade jag honom och nu ska vi ses.
Och nu har den analyserande delen börjat ta del av det hela. Varför ska jag träffa honom och hur påverkar det mig som person. Hur kommer jag att ta skada eller så gör jag det inte alls. Jag vet inte...
vi får väl se, jag kanske inte borde träffa honom.
No comments:
Post a Comment