Bloggen känns död på något sätt, har bestämt mig för att om det blir mer gråt och hjärtskärande vill jag inte ens läsa. Funderar på att lägga ner och börja om på nytt, med glassiga bilder och kommentarer om oväsentligheter, nu är jag och grottar i livets vara och inte vara och inte finns det svar.
Men tårar finns det och jag läser andra bloggar och undrar hur de lyckas till och med få det olyckliga att ha en sting av skimmer i sig. För att visst är det så att även i mörker kan man skratta och känna värme. Allt är inte svart och vitt, men jag lever så ibland. Fast fan vad det inte funkar längre. Som att alla har en vanlig bil och jag en flinstone bil.
Såg sista avsnittet av Greys och fan vad det var sorgligt och fan fan fan
Men nåt är i alla falll riktigt kul, Alex Schulman, tack för att du finns!
No comments:
Post a Comment