Ångesten...

...den släpper inte


Den sitter kvar och har liksom fastnat.

Vi hamnade på baren där vi hänger när vi inte har annat för oss. Killen som jobbar där och som tycker om mig väldigt mycket tittade inte ens på mig. Det kändes som om han tyckte att jag inte ens var värd att hälsa på. Vi satt där, drack öl den här gången och hade det väldigt trevligt.

När dom stänger sitter den här killen (som är thai) utanför baren och jag är arg på honom för att han inte svarat på mitt sms eller ens hälsat på mig under kvällen. Blicken han ger mig var inte inte trevlig... han säger en sak: "dont say anyhing. I saw u that night.". ÅNGEST. Han såg mig tillsammans med en kille. ÅNGEST.

Saken är den att han varit intresserad av mig sen första gången han såg mig i baren och det var min andra dag här. Jag har dissat honom hundra gånger. Om och om och om igen, men han har inte brytt sig.

Nu är jag inte värd att pratas med längre. Han sa: "I care about u, Stella and what u did to me is not okey for thai-people."

ÅNGEST. Jag tycker ju om honom. Han är en fin människa.