Angesten, finns har igen... kanske starkare an nagonsin

Imorse var det dags for mig igen att lamna alskade Stockholm. Jag kom hem vid tolv igar natt, jag hade inte packat mina saker men jag sket i idet. Jag var lite halv full och jag hade ingen lust... jag ville bara grata sa jag bestamde mig for att packa pa morgonen istallet.

Kl. 04.00 vackte mobilen mig, det var dags att ga upp, fixa till mig och packa mina saker. Min kara mor forsokte prata med mig men jag ville bara grata sa jag svarade henne inte. Jag tryckte ner alla saker jag kommer att behava de tva kommande veckorna och ringde taxin. Jag motte upp min chef pa centralen och sa inte manga ord. Vi satt dar och jag ville bara grata. Hon babblade pa som vanligt men jag kunde inte. Jag kan ju inte riktigt beratta for henne hur jag kanner heller, det ar liksom inte riktigt okej. Sa jag holl ihop. Jag tankte pa Emma, att du tycker att jag ska saga upp mig. Jag tanker pa alla dom som sager: "Det ar bara ett halvar, hall ihop". Vad ar det for javla grej att saga! Varfor ska man halla ihop i 6 manader... Det ar 6 manader av ens liv!!! Det ar verkligen sa, manniskor lever som om det har tusen liv.

Efter ett tag insag jag att jag maste vara lite glad, sa jag blev fejk glad sa att min chef inte ska tycka att jag ar jobbig. Sa jag log och pratade om intressanta saker sa som smink och parfymer pa tax freen. Valdigt inspirerande, om ni forstar vad jag menar.

Kopte bocker pa pocket shop, 500 kr kostade det. Jag tankte att det ar lika bra att bunkra upp sa att jag har nagonting att gora nar jag inte jobbar. Sa att jag kan fly in i bockernas varld nar jag inte orkar angest. Jag tanker pa mitt i-lands problem, jag vill inte aka till Florida. Alla som jag pratar med ar sa avundsjuka, sa jag ler lite och sager att jag ar sa fantastiskt glad for den har mojligheten.

Angest Angest Angest