Ja, här sitter jag den ENDA på hela skolan och skriver på MFS:en, ibland blir jag skitfrustrerad och bara sitter och bankar i bordet eller hänger med huvudet på bordet och klämmer fram en tår eller bara stirrar apatiskt ut genom fönstret.
I en sån stund lyssnar jag på Lugna Favoriter (haha, ja behöver lite ballader faktiskt) och hör en låt med Åsa Jinder och Cajsa-Stina Åkerström som heter något...typ den vackraste människa jag någonsin mött och så poff! är jag tillbaka på Friskis och Svettis i Uppsala och stretchar och låten strömmar ur högtalarna och jag tänker att den här visliknande balladen talar till mig.
Kände mig väl allmänt lite ensam och funderade om på om det var så det var för mig, att jag rörde mig från famn till famn både litterärt och bokstavligt för att det fanns något där för mig längre fram.
Fast så var det ju inte! Jag var ju bara glad att vara med någon som VILLE vara med mig. För varför skulle någon vilja vara med mig. Det vet jag att jag tänkte. När jag börjat tänka mer på mig och vad mitt värde är eller inte är så ser jag det som att många personer kan vara den personen jag söker. Men kan jag inte tycka om mig själv och tycka att jag visst förtjänar någon SPECIELL inte bara någon så kan jag fortsätta att springa från famn till famn.
Inte för att inte att springandet från famn till famn skall underskattas specielt på lördagkvällar.
No comments:
Post a Comment