Att hitta den "rätta", går det?

Jag läser på DN om att hitta "den rätta"

I dag betraktas man som lite underlig om man sitter och väntar på den rätta. Som en som inte är relationskompetent. Det finns inte en som är rätt, säger man, utan många. Den rätta kan till och med skapas efter hand. Blir man ensam har man haft för höga eller för knäppa krav.

Jag funderar på hur det känns att hitta den rätta. Träffa någon och bara veta att, ja då ska jag leva med den här personen i resten av mitt liv. Jag tror ju inte på att man ser någon och blir kär. Men jag funderar på känslan, när man har bestämt sig.

Jag funderar på oss människor, vi som aldrig är nöjda. Som alltid tror att vi kan hitta någonting bättre. Tänker man efter ett ja, vi nöjer oss med den här personen, det blir ju inte bättre. Eller blir man blixt kär och vill absolut inte vara med någon annan... hmmm..

Att våga stå för sina åsikter borde väl alla göra. Jag vill hitta kärleken, jag vill vara lycklig tillsammans med någon annan. Men vem sitter hemma och väntar på att killen knackar på dörren. Älska livet, det är nog vägen till ett lyckligt liv.