läraren talar om hur många möjliga modeller man kan bygga med fem oberoende variabler. Jag känner mig som 15 igen och bara sitter och surfar istället. Jag behöver ju inte lyssna, han har helt tydligen gått in i sin egen rosaskimrande fantasivärld av formler och flyter runt bland ekvationer och exponentiella ökningar. Han rider runt på en rosa elefant och pratar modellmått. Han är ju lycklig, det syns juh.
Jag behöver just nu inte vara duktig, så jag kan vara duktig sen. Allt handlar om den gyllene avvägningen jag måste göra varje dag för att orka och behålla ett bra humör. Så när läraren lever i sin dröm så skriver jag på min blogg.
Jag och Krille söker uppsatsämne, det är samtidigt spännande och samtidigt upptar det mycket av mina lediga timmar, jag är helt uppslukad och har svårt att fokusera...jag läser allt och inget och irrar runt. Jag är i den där idéfasen utan kontroll. Jag skulle verkligen behöva en sekreterare eller kanske bara lugna ner mig. Jag tänker mig bara att det är den här energin som håller mitt väldisciplinerade maskineri igång och att om jag inte håller ångan uppe kommer jag bara ligga på soffan och äta chips och rapa, högt.
No comments:
Post a Comment