i natt jag drömde

om Desire.

Jag drömmer aldrig om honom

Jag gick på Polhemsgatan precis förbi den port där stelly en gång bodde och då såg jag honom, han hade konstiga kläder och var lite överviktig och orakad och cyklade på en cykel som var som en såndär motorcykel där man kan ha en medåkare bredvid. Jag ropade: Desire! och visste att han hörde fast han låtsades som att han inte gjorde det. Desire, Desire! ropade jag igen och började småspringa, hann tänka att jag skulle hellre springa fatt han än aldrig se honom igen. Snälla Desire, stanna! skrek jag och då saktade han som uppgivet ner sitt cyklande. När han vände sitt huvud emot mig såg jag hur ett krystat leende spred sig över hans ansikte och han ropade, men är det, vad kul att se dig!
Det var här skådespelet började, kändes som att all den kärlek han någonsin kännt för mig som sin dotter inte kom till uttryck snarare var han bara nervös för att jag skulle fråga nåt svårt, so varför han lurade min mamma på pengar eller varför han bara lämnade mig när han sa att han aldrig skulle?
Han berättade att han bodde i sthlm och jobbade lite här och där, när jag frågade om läkarutbildningen sa han att han tagit en liten paus, hans ögon flackade oroligt och jag skämdes åt honom för att han skämdes inför mig och fingrade på sin smutsiga skjorta och han verkade må så dåligt, och det fick mig att bara vilja lägga armarna om honom och gråta.

En av de viktigaste människorna i mitt liv, i bitar, en av de få som sett mig i allt och gillat det de sett. Att han lämnade mig kan jag inte förlåtat honom för men jag skulle göra vad som helst för bara en dag till med honom. Det gör så ont så det gör inte ens ont längre.
Vaknade nästa illamående