...att kanske är jag inte dömd till ett orättvist liv med besvikelser och hemskheter lurande bakom varje lyckligt hörn. Kanske kommer jag inte sluta som en ensam rädd och pank tant i en mörk lgh utan vänner eller katter för den delen.
Kanske kan jag aldrig gardera mig mot livets besvikelser men jag kanske, men bara kanske kan erkänna att oftast så ler livet mot mig. Leendet kan bara ibland te sig så prvocerande att jag vänder bort huvudet.
Tänk jag kanske blir lycklig och olycklig ibland och vänner kommer och går, och erfarenheter finns att hämta så länge jag vågar utforska och tacksamheten kan växa till att finnas där lite lite även på de regniga dagarna.
Möjligheten finns definitivt
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment