terapeuten: ja, det ser ju som för de flesta...med undantaget för här (pekar ner på spindelnätet som ska föreställa värderingarom en själv) ja du har ju en ovanligt hög kurva på "anklaga dig själv" och en låg på "acceptera sig själv"...
jag : ja, det känns väntat
t: varför det?
jag: hmm, ja jag antar att det är min största kamp det här med att jag tycker att jag kan bättre. Tänker liksom att om jag ska vara stark så kan jag väl va det och om jag ska vara ett vrak så kan jag iaf stå för det. Som att jag blir så trött på mig själv. TRÖTT på Emma som bara är sådär.
t. hur kändes det när vi diskuterade skam?
jag: jag insåg att jag känner skam inför så mycket och det gjorde mig bara ledsen. Ledsen att jag inte ger mig själv mer luft.
t:låter som du för en kamp mot dig själv
jag: Haha, ja och tro mig den Emma som låter mig vara precis som jag är med en klapp på axeln, kommer att vinna på knockout, ba BAM! Fast vem vet när, det händer inte imorgon i alla fall.
t:eh, kanske skulle Emmorna kunna hålla hand istället för att boxas...?
jag: hmm, ny tanke!
SAMMANFATTNING: DETTA ÄR EXAKT MITT PROBLEM
No comments:
Post a Comment