Jag har vart singel i drygt fem månader nu. Jag hade en pojkvän som jag verkligen trodde på och visste att han var en bra kille. Jag visste att om det tar slut så kommer det att fixas på ett bra sätt. Men nej, det blev aldrig så. Vi gjorde slut(mer hans initiativ) och jag sa: "ta hand om dig". Jag ringde honom efter ett par månader när jag funderat och vridigt och ältat på saken, så som bara tjejer gör. Han blev glad, och ja visst skulle vi ses och bara snacka igenom och göra ett ordentligt avslut. Han skulle höra av sig veckan därpå, men det gjorde han inte. För nån vecka sedan hittade jag en av hans skivor hemma hos mig. Och då bestämde jag mig för att när jag lämnar tillbaka skivan, då är den sista spagetti strängen borta.
Idag satte jag mig i bilen och bestämde mig för att nu är de dags. Jag åkte hem till honom och jag såg redan på gatan att det inte lyste i fönstren. Jag stog utanför hans dörr och släpte ner skivan. Jag kände hans doft och kom ihåg hur allting engång var. Och vet du vad, jag saknade det inte. Nästa gång, nästa förhållande, då vet jag bättre. Jag ångrar absolut ingenting, jag har lärt mig massor. Nu vet jag.
No comments:
Post a Comment