vänner

jag har haft så många vänner och jag har släppt så många.

Det är två jag minns idag, en som var den bästa jag någonsin haft, den där fullständiga symbiosen som fullständigt urartade.

Och sen den där som var kärlek också och fast det inte skulle bli vi, så fick han hålla hårt när världen rämnade en vacker dag i sommras. Jag kunde inte längre när vi ett halvår senare stod öga mot öga. Panik och han frågade varför jag grät?

Jag sa, ingen fara det är okej, det är okej. För jag kunde inte lämna ut mer och jag ljög

Precis som den dagen i Frankrike när hon kramade mig lika hårt och sa, vad skönt att vi löst allt och jag sa ja, och ljög för jag visste att det var över.

Förlåt