Idag är jag besviken. Någon sa en gång att människor planerar och Gud skrattar. Att planera saker är något jag gillar och ofta känner att jag behöver göra. Med lite av fotografiskt minne sitter jag lägger upp och kastar om möten och händelser i minnet. Som ett hologrampussel kan jag sen se hur alla biter bildar en perfekt helhet. När bitar sen rycks bort känns det dåligt, jag hade ju planerat! Besvikelsen tar överhand och frustrationen river.
Men jag behöver min planering, den gör att mitt liv fungerar och den ger mig hopp. Även mina luftslott behövs. De gör att jag tror att allt kommer blir bra till slut.
Så Gud skratta bäst du vill, nu torkar jag tårar och lägger ihop ett nytt pussel
No comments:
Post a Comment