igår hade jag panik för att allt kändes så krypande inpå, glödande klaustrofobiskt så jag ringde mamma och snyftade och ursäktade, hon sa att jag skulle sitta med känslan men bara tanken att närma mig min meditationskudde gav mig krypningar. Till slut var jag ju tvungen att sätta mig på kudden det var som att komma hem. Jag satt och plirade lite på golvet och taket och mina dammhundar och hade ont i bröstet och det var okej.
Fick brev idag från Jerry i Holland och han ska skicka bilder på min guru till mig så jag kan ha nån att titta på på min kudde. Ibland får man precis det man behöver i precis rätt tidpunkt. Tänk om man alltid får precis det man behöver?
No comments:
Post a Comment