Böcker...

Just nu läser jag massor. Jag har alltid gjort det i perioder och alltid av olika anledningar. Ibland för att fly verkligheten, det har helt enkelt gjort för ont att känna, ibland för att livet känns tråkigt, ibland bara för att det är enormt kul och ibland för att få inspiration. Just nu känns det som en blandning av allt.

Som i morse vaknade jag klockan sju och kände att jag bara "måste" läsa ut boken "mias hemlighet". Då hade jag kommit hem klockan 02.00 från hotell anglais, super trevligt och träffade på några fantastiskt snygga killar. Det tråkiga var bara att han som jag ville skulle komma kunde inte och vi bokade om det till nästa helg istället. Han är nog den hetaste killen jag träffat på mycket länge=).

Japp, nu är det lördag kväll och jag har varit hemma hos en god vän på middag och haft det trevligt. Nu är jag trött. Ska jobba igen imorgon så nu ska jag hem och vila upp mig så jag orkar vara pigg och glad igen i morgon. Och så ska jag påbörja boken "samtal med gud".

Sängen kallar...

"Mias hemlighet"

Just nu läser jag denna. Efter "gömda" och "asyl" Känns det som ett måste.

"Män som hatar kvinnor"

Den här boken läste jag ut för några dagar sedan. Jag fastnade totalt och kunde inte sluta läsa. Fast så är det alltid när jag läser böcker. Jag gillade den, Lisbeth Salander var min favorit.

Snygga killar!

Jag kommer precis från en lunch på grill med några goda vänner. Det var super trevligt och det finns alltid så mycket snygga killar där.... mycket kostym och om jag ska vara ärlig så har jag en viss dragning åt det hållet. Fast inte bara, jag gillar ju alla killar=)

okej...

...jag inser att den gula fågeln med urgröpta ögonhålor kan ha drivit bort de sista av er som läser.

Men DU min sista läsare! jag är inte död, jag mår okej för det mesta. Jag drömmer om soliga dagar, hjältedåd, kärleksbrev och kramar, om stränder och lukten av hav i kvällningen, Finland om pappa och min lillasysters små händer runt min nacke, om vänner sena kvällar i barer om möten i en annan tid som etsat sig fast i min hjärna, om sommar och sol och kärlek

okej...

...mitt hjärta är krossat. Jag har svårt att sova och allt är upp och ner. Just att jag har ont i hjärtat är svårt att säga.

Jag tror att det flesta inte skulle gilla mig som jag egentligen är, jag gillar inte mig själv som jag är. Jag vill vara någon annan.

Just nu skulle jag vilja vara annastans men man kan inte fly från sig själv kan man. All denna gråt håller på och göra mig galen. GALEN!!!

uteservering!

Igår träffades vi några stycken från jobbet och drack öl på snaps uteservering, fantastiskt. Solen sken och livet kunde inte bli bättre. Sen gick vi vidare till club killers och dansade hela natten och jag träffade på en jätte söt kille från switzerland och han hade tjej.

The Game

S:Hur mår du?

E: Nja, sådär

S: Åh, vill du berätta vad som hänt?

E: Nä, det e bara det gamla vanliga...

these tears have not dried, fortfarande är jag skakig

Det som gör mig glad är trivialiteter som, The Game av Neil Strauss, det var länge sen jag skrattade högt åt en bok.

Jag säger som Neil, kan jag kalla dig Neil? If you do what you always did you get what you always got.

Det är det jag gör, gör saker annorlunda och hela mitt vanemaskineri skriker i smärta men konstigt nog känns allt som är nu med tårar och darr darr och rädsla bättre än det som varit, som en otrolig lättnad

Beslut.

Just nu känner jag mig lugn. Jag har tagit ett beslut och nu måste jag bara fixa det praktiska och jag vet att det kommer att lösa sig. För så är det oftast för mig, när jag väl bestämmer mig så flyter allting på... då händer allting som om det är det mest naturliga i världen. Det känns otroligt skönt, för jag känner mig färdig. Jag har gjort mitt. Mer kan jag inte göra. Underbart=).

jag litar på mig själv

uppenbarligen har jag en förmåga att ta till mig det jag behöver i alla stunder, hur det går till vet jag inte

Jag vet att just nu driver något mig i totalt obstinat riktning. Jag tänker och ska göra som jag vill med allt. Man kan säga att barnet i mig vaknat till liv, och nu är jag ute och springer med min skallra.

Jag tittar på allt storögt och kramar de jag gillar och blinkar med ögonen och tittar buttert på flertalet av folket, sorlet. Inte av hat, jag vill bara inte leka med er just nu, alla ni människor som existerar i horder och som är bekanta.
Jag vill sitta med dem som får det att kännas varmt inombords och som får dra händerna genom mitt hår och som ger mig frön som gror och de se saknar mig, på riktigt liksom

...

Jag är så arg. Och jag inser att jag går omkring om dagarna och är pissarg för saker och ting jag inte kan påverka. För att ingen lyssnar. Alla de där människorna påstår hela tiden att dom visst lyssnar men dom hör inte vad man säger. Och bryr sig inte. Jag är på god väg att bli en surkärring...

telefonbattle

A: Wazzzzzzzzuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuup

E: Wazuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu

A:Wazuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu

E: Wazuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuup

A: WAZZZZZZZZZZZZZZZZUUUUUUUUUUUUUUUUUUP

E: nä, nu orkar jag inte längre

VINNARE: Adam

sakta sakta...

...börjar livet kännas spännande igen
jag känner mig rastlös, det genereras av en tid utan galenskap med hjälp av alkohol. Men just nu litar jag inte på mig själv, mitt sinne är vildt, vad som helst kan hända
jag funderar på det här med nykterism igen och på att "what goes around kanske inte kommer igen. Att folk kanske inte mår dåligt när de sårar varandra och att det kanske bara kanske inte finns något som kallas rättvisa. Då är min värld upponer och jag och Justin är lurade. Så jävla lurade! För vi hade tänkt att vi gör vad vi kan för att stå ut med oss själva och resten får vad de förtjänar. God dammit! Justin har skrivit låt på låt om det.
Men är det så att någon annans smärta kan lindra min?
Alla älskar ju något, alla vill ju något alla är ju inkapabla ibland och alla lider någon gång

"Everybody loves somethin even if it's only tortillas"

man kan ju undra

Man kan ju undra, det började ju så lättsamt och bra och nu har vi ju en som håller andan uppe i alla fall men den anda verkar ju helt nedbruten. Och inte blir det bättre

Det blir inte bättre, inte ens lite, det blir annorlunda men hur jag en vänder och vrider på kuben så säger den sorg på varje sida. Det finns just nu inga skämt om det som skulle kunna göra det rättvisa. Jag kan inte skämta om att jag är ledsen, jag vill inte.

Så nu ska jag till det enda ställe i världen där jag måste le just nu, mitt jobb. Och jag ska le bara för att prova hur det där känns, det där spelet jag upprätthållit för evigt. Känna och smaka och vara nyfiken. Inte skratta åt det för det är ju allvar. Det är ju allvarligt att le när man är förtvivlad inombords.

Och jag längtar till när korridorsdörren slår igen efter mig och gården är tyst och det varma thét bränner mot läpparna och jag sitter ensam i köket, för jag känner att det kommer bli en sömnlös natt

1 2 3

4 5 6 tårar, det är lustigt med tårar. Är tårar dålig? Är tårar bra. Om man kan dö av för mycket av allt, kan man dö av för mycket tårar. Varför får vissa en att gråta bara de ser på en och andra en att gråta för att det inte gör det.

Just for today!

Just for today I will be happy. This assumes what Abraham Lincoln said is true, that "most folks are about as happy as they make up their minds to be." Happiness is from within; it is not a matter of externals.

Just for today I will try to adjust myself to what is, and not try to adjust everything to my own desires. I will take my family, my business, and my luck as they come and fit myself to them.

Just for today I will take care of my body. I will excercise it, care for it, nourish it, not abuse it or neglect it, so that it will be a perfect machine for my bidding.

Just for today I will try to strengthen my mind. I will learn something useful. I will not be a mental loafer. I will read something that requires effort, thought and concentration.

Just for today I will exercise my soul in three ways. I will do somebody a good turn and not get found out. I will do at least two things I don't want to, as William James suggests, just for exercise.

Just for today I will be agreeable. I will look as well as I can, dress as becomingly as possible, talk low, act courteously, be liberal with praise, criticize not at all, nor find fault with anything and not try to regulate nor improve anyone.

Just for today I will try to live through this day only, not to tackle my whole life problem at once. I can do things for twelve hours that would appall me if I hade to keep them up for a lifetime.

Just for today I will have a program. I will write down what I expect to do every hour. I may not follow it exactly, but I will have it. I will eliminate two pests, hurry and indecision.

Just for today I will have a quiet half hour all by myself and relax. In this half hour sometimes I will think of God, so as to get a little more perspective into my life.

Just for today I will be unafraid, especially I will not be afraid to be happy, to enjoy what is beautiful, to love, and to believe that those I love, love me.

Förvirrad...

Folk frågar hur jag mår och jag svarar: "bra,tack". Just nu vet jag ingenting. Jag är förvirrad och vet inte riktigt vad som händer. Men jag har hört att det är bra att vara förvirrad, det är då det händer något i livet och med mig själv. Så jag fortsätter och vara förvirrad och hoppas att de beslut jag har tagit kommer att bli bra.

Öppenhet

Jag är avundsjuk på människor som alltid är glada och sociala. Alltid när jag ser dem på jobbet, på tunnelbanan, på konsum, ja överallt så önskar jag att jag vore mer som dem. Alltid gå med ett leende på läpparna och vara trevlig. Men den senaste veckan har jag fått sjukt många kommentarer om att jag alltid är så glad och öppen. Och när jag tänker efter så gör jag oftast mitt bästa för att ta mig tid att hälsa på alla och fråga hur de mår. Som vanlig koncentrerar jag mer på de negativa som händer än det positiva... men jag jobbar vidare. Glad och öppen, det är orden!

gråt

gråten är inne på sin femte dag nu. Van att vakna med stora påsar under ögonen och ömma kinder, har fått allergiska utslag, små röda öar på kinder och under ögon. Och jag smörjer och tröstar och säger va inte ledsen, eller förresten va det! Det var så länge se jag grät.

Så nu gråter jag för allt som gör ont och är svårt och förvirrande och för att jag inte känner mig nära någon ibland och för att jag skyller på andra för det.

Alla livsinstruktioner är i virrvarr och mamma säger slappna av, men hur slappnar man av då??? Och nu är gråten här igen, måste hitta näsdukar.

Levnadsvillkor

Allt får man göra.
Allt bör man göra.
Man måste rycka i alla dörrar,
Man måste sträcka sig efter alla månar.
Det finns bara ett villkor,
Ett levnadsvillkor:

På en skälvande själ
får man aldrig trampa


-Tommy Tabermann-
översättning:Ann-Christine Snickars