Snart packningsdags.

Jag skriver en packningslista, vad är det jag kommer att behöva det närmsta 5 månaderna? Jag vill inte glömma något och skulle vilja ha med mig allting så att jag inte behöver välja. Jag gillar nämligen inte att välja.

SMS

Först bestämde jag mig för att inte höra av mig mer. Långsiktigt sätt så är det inte bra för mig, honom eller någon annan. Det kändes bra och jag visste att kanon, jag gör det inte. Och jag var helt övertygad över att jag inte skulle höra av mig något mer.

Sen så kom den andra rösten in efter ett par månader. Ja, men varför inte. Du åker ju snart och med största sannolikhet kommer ni inte att träffas igen. Så såklart sms:ade jag honom och nu ska vi ses.

Och nu har den analyserande delen börjat ta del av det hela. Varför ska jag träffa honom och hur påverkar det mig som person. Hur kommer jag att ta skada eller så gör jag det inte alls. Jag vet inte...

vi får väl se, jag kanske inte borde träffa honom.

Gerdas

Sista dagen, slutade typiskt. Först en kram, sedan en smäll och sedan hejdå. Det känns bra, det slutade så som det ska.

Jag funderar på vad det är jag kommer att sakna mest. Är det människorna, sakerna, platserna eller mig själv. Kanske en liten bit av allt. Samtidigt att få lämna och utvärdera de sista åren och kanske komma underfund med någonting. Eller inte. Förvirringen är stark... Men jag har hört att det är bra att vara förvirrad och känna sig lite lost( så jag tänker att det är positivt och nu kanske det händer nått).

Lite tråkigt tycker jag att det är att inte få ta ett glas rosé på Gerdas i sommar.

åh bästis

nu drömmer jag om henne igen, min fd bästis och jag tjuvläser hennes blogg för orden flyter och hennes nya kompisars bloggar och jag skrattar och suckar och tar det mest som tidsfördriv tills hon skriver nåt på rikigt och då minns jag att hon är verkligen människa som jag, och att hon var varm och tog hand om mig och att jag kände mig hemma och lugn och tittade på henne och hon var omänskligt vacker, alltid sädår så hon inte ens själv kan ana hur, fast hon vet att hon är fin
Och vi skrapade båten och solen sken och vi skrattade och Kharola sov i min säng och vi var som systrar, ett, vänner, och hon var oumbärlig och viktig och farlig och jag älskar henne fortfarande, det kommer jag alltid göra
Nu läser jag att hon gråter och hoppas att hon vet att jag tänker på henne för fortfarande är avståndet milslångt och hon farlig farlig

ännu en sån dag

Varför vill jag ens blogga? Det är en asburd och absolut personlig grej. Jag skriver om hur jag mår och ja nuförtiden är det inte så bra, inte så ofta. Det betyder inte att livet inte flyter på att saker inte känns roliga eller så bara att vissa dagar blir det påtagligt att ja har ingen mark under fötterna.
Idag hade jag om det hade hjälpt krupit ner under sängen och försvunnit för alltid. En sådan dag har det varit.
Jag vill vara perfekt och jag är inte perfekt och det kantrar min värld. Jag har ALDRIG kämpat så mycket med nåt som jag kämpar med mig själv just nu och jag kommer inte att ge upp på mig själv. Jag tror att jag klarar det här, hur vet jag inte men på något sätt. Tills dess ger jag inte upp.

Ola Salo och The Ark... Hanna pakarinen. Ja, nu är eurovision song contest slut för året. Jag tänker än en gång att ingen har någon musik smak och att jag aldrig mer ska titta på det igen. Hade tänkt och gå ut men ska nog sova. Så glamoröst är mitt liv just nu.

Sov gott.

Ystävilleni:

Lakkaamatta
etsi sitä Suurta
Kieltäydy luovuttamasta!
Ole kuin aurinko
murtuvan
veden pinnalla: kimalla!
Etsi sitä Suurta,
kolua etäiset paikat
ja pimeimmät sopet
pelosta piittaamatta
On suurta etsiä Suurta,
olla ohut valosäde
kohtaamassa suurta vettä


-Tommy Tabermann-

Arg.

Jag är förbannad. Jag skulle bara vilja gå fram till bruden, dra henne i håret och riva henne i ansiktet och säga att hon kan dra åt helvete och att jag aldrig mer vill se henne eller prata med henne igen. Sen började jag fundera på om jag verkligen vill lägga ner så mycket energi på henne. Kom fram att jag inte vill det bestämde mig för att glömma det.

HELSINKI

Nu är jag tillbaka i Stockholm efter en kort resa till Helsingfors. Jag såg hur den nya eurovision song contest- staden förberedde sig för den stora tävlingen som aldrig tidigare ägt rum förut. Det var kul att se att för första gången någonsin när jag där pratat om Sveriges låt så visste alla vilken det var, the ark.

Jag var på krogen en sväng i onsdags, mycket trevligt. Först på hotell Marski och sedan gick vi till ett ställe där man på ons och tors kan köpa öl och cider för 10 kr st. Det heter Onnela. Inte helt fel.

I Helsingfors har jag varit en del och denna gång var nog absolut den bästa. Sakta men säkert börjar jag gilla staden, i alla fall lite. Det tråkiga är att det itne finns några snygga killar där. Jag såg en under mina 2 hela dagar där. Jag undrar vart alla gömmer sig. Just ja, sen träffade jag ju på min gamla klasskompis Jimmy. Han var snygg.

idag...

fick jag som ett pris och jag var GLAD på riktigt och liksom skrattade, sen var jag inte glad och grät på grund av priset och sen ville jag ge det tillbaka...

men Elham sa att ta ditt pris Emma, det ska du ha, så nu har jag mitt pris och det är värt inget egentligen och Elham, Elham hon är värd allt

konversation nr 358889 jag vill ha med honom

Jag: Hej
Han:Hej
Jag: Innan du säger något vill jag bara säga. Helt ärligt att det inte gör något att det blivit såhär, för jag inser och du har visat att du bryr dig inte om mig, du bryr dig bara om den personer som sitter där, dig själv. Jag är bara en av 20 tals schabloner som du varit med. Om du bara tittade lite närmare kanske du skulle se mig och att jag är bra, en bra person. Men det enda du har är ord.
Han:...
Jag: Hoppas vi kan fortsätta med våra artighetsfraser. I alla fall, en gång av tio ger de mig nåt, Ha det! (vänder på klacken och går med starka steg därifrån)

Skönt nu fick jag det sagt

hångla

okej okej, tar Stellas uppmaning på allvar och funderar på hångel med sköna personer

min lista, personer att hångla med lustfyllt
a) Jack Black
b) killen med skånsk dialekt som är såååå läcker
c) killen i min klass som ser brattigt misplacerad ut och knappt vågar titta på en

a, b ,c står för ingen inbördes ordning och i min telefon har jag numret till en John som jag skulle fika med en blöt natt på Rex, men sen hände han en timme senare ja och resten är ju history så...John hmmm

trött

tröttheten har tagit greppet om mig, jag sover bort filmen jag hyrt, morgonlektionerna, alla sms och telefonsamtal, Åsas röst rycker upp mig vid 3 och sen sitter vi och småmyser och jag är tung i hela kroppen. Att vara trött är så farligt, allt bara glider mig ur händerna, ansvar och måsten...vilja att göra saker. Sova...

jaa...

Ibland önskar jag att jag bara kunde glömma allting jag lärt mig. Att jag kunde ta tillbaka kunskapen och upplevelsen bara en kort stund så att jag kunde vara det andra människor runtomkring sig förväntar sig av mig. Det skulle vara så mycket lättare. För jag har verkligen insett att jag kan inte gå tillbaka... Desto mer medveten jag blir om mig själv och omgivningen desto mindre illa klarar jag av att göra mig själv. Gränsen är så jäkla tydlig nuförtiden. Förr tänkte jag alltid kortsiktigt och var nöjd med det livet, idag klarar jag inte det längre. Jag måste tänka långsiktigt och på konsekvenserna när jag handlar. Låter skit tråkigt men det är det bästa jag har gjort.

Hångla mer

"Det blir alltså som vanligt. En vindlande färd av igenkänning, aha-upplevelser, gapskratt och livets allvar. Temat är att ge sig hän. Att hångla istället för att småpussas. Att leva sig svettig helt enkelt."

Igår var jag Klas Hallbergs föreställning, Hångla mer. Och här kommer vi tillbaka till det jag skrev om här på bloggen för ett tag som om ordet 'lagom'. Varför är vi svenskar alltid så lagom. Som Klas sa, varför bara pussas och inte hångla. Vad är det som gör att vi inte vågar ta vara på livet här och nu utan fega oss hela tiden. Vi vågar helt enkelt inte leva. Vi vågar inte göra saker och ting som är lite skrämmande. Som de flesta sen säger:" Jag känner att det inte är någonting för mig.". Våga för fan. Hur kan man veta att någonting inte är för en om man inte provat.

Våga.

som jag är:

*lyssnar på samma låt maniskt om och om igen, har fått Regina Spektor av Jose och lyssnar på "On the Radio", inte ens nån idé att han skickade den andra låtarna, den enda jag lyssnar på är den här låten....och hon sjunger:

This is how it works

You're young until you're not

You love until you don't

You try until you can't

You laugh until you cry

You cry until you laugh

And everyone must breathe

Until their dying breath

No, this is how it works

You peer inside yourself

You take the things you like

And try to love the things you took

And then you take that love you made

And stick it into some

Someone else's heart

Pumping someone else's blood

And walking arm in arm

You hope it don't get harmed

But even if it does

You'll just do it all again

precis precis så är det

idag.

Idag vaknade jag tidigt och lite bakis. Eller jag blir ju aldrig bakfull men lite seg och trött. Låg på soffan tills klockan blev 16.00 och fick lite ångest. Är det så jag vill leva mitt liv. Ligga och sova bort dagar bara för att... Jag funderar på att bli nykter helt och hållet. Det är ju så jag har kontrollen. Vi får se, det kanske blir så eller inte

Liv

Jag tittar på mig själv och på mitt liv och känner mig stark och stolt. Jag tittar på mig själv och mitt liv och känner mig patetisk.

En evig kamp inom mig pågår och kommer alltid att göra. Jag vet att jag är stark och klarar av det mesta. Universum hjälper mig bara jag ber om det... Det är det som är så fantastiskt. Jag behöver inte vara själv om jag inte vill. Det finns stöd överallt bara jag är villig att se det. Det handlar om att vilja se tecknen, för dom finns. Här och där...

tittar

tittar

tittar

att vara två personer

är som att ha en jag och anti-jag i samma rum. Allt tynger den ena och kläderna ligger i spridda skurar över golv stolar dörrar, och allt försvinner in i kudden och man vill trösta sig med det närmaste som finns till hands, mat, mjukisdjur, en röst i telefon, en film. Jag reser sig upp och plockar mödösamt bland kläderna, tittar i spegeln och prövar ett leende, klappar på axeln och andas djupt. Det går att gå vidare
Ingen av de skulle klara sig utan den andra, fast jag vill kalla de bra och dålig. Min strävan är att föra de närmare så att den som ligger i sängen kan ta sig upp med känslan i bröstet eller trots den och den som plockar kan släppa kjolen den håller i handen och sätta sig i klädhögen, bara för en stund, så de kan känna att de möts och håller varandra i handen