Har sprungit i snö längs Umeälven förbi designhögskolan och under dimmiga ljus. Under natten drömde jag om att Axel ringde mig och sa att han var trött på mig och inte ville se mig igen, aldrig igen. Jag var helt paff, det brukar ju vara min replik men antar att what goes around comes around förr eller senare.

Jag har funderat på att ringa honom nu men ska nog hålla honom på halster lite till. Då kanske han fattar att jag är värd mycket. Vad arg han skulle bli om han visste att jag lägger ut bilder på honom på nätet.

Axel: Men va fan Emma, måste du va sådär!

Emma:Det ser ju inte ens ut som du